Oxxx
Trådstartare
Köpte min nuvarande häst för ca 1 år sedan. Det blev ett köp antagligen pga att jag var trött på att leta häst, hade redan kollat på hästar i ca ½ år.
Vid första provridningen skenade hon, jag kom tillbaka dagen efter och testade på igen, denna gång gick det bättre. Bestämde att jag skulle köpa henne.
Någon vecka senare åkte vi in till kliniken där konstaterades hälta vid böjprov. Valde att besiktiga henne igen några veckor senare, hästen gick igenom.
Fick hem hästen, tog det lugnt med ridningen i några veckor, mest skritt i skogen. Efter några månade provade jag på att galoppera i ridhuset, detta gick ju bra, dock blev det bara 3-4 galoppsprång åt gången. Fick tillbaka självförtroendet igen, eftersom jag varit väldigt rädd för att galoppera på denna häst, då hon skenade på provridningen.
Blev säkrare och säkrare, dock blev det inte mer än ett varv galopp på volt, kände redan då hur hon efter några språng var beredd att sätta fart.
Mycket riktigt började hon tillslut skena väldigt ofta, vilken sänkte mitt självförtroende till 0 igen.
Flyttade till nytt stall och tog det lugnt i 2-3 veckor tills stallansvarige tyckte att hon gick orent. Åkte in och kollade på kliniken och där konstaterades hälta på 3 ben. Hon behandlades hela sommaren och blev tillslut friskförklarad. Tömkörde i skritt i ca 3-4 veckor, 4-5 ggr/vecka, provade sen att sitta upp. Gick bra, dock var hästen väldigt spänd.
Fortsatte motionera henne mer och mer, mest tömkörning, dock lite ridning men då i skritt på långa tyglar.
La sedan in lite trav, red fortfarande på långa tyglar. Efter ett tag började jag korta upp tyglarna, det gick bra i början, tänkte väl att det var en ny start för oss och nu skulle jag tänkta mig för så hon inte började skena igen.
Lättare sagt än gjort, hon började så klart skena tillslut.
Nu står jag här, med en häst som jag inte kan kontrollera vid ridning.
Vid hantering och tömkörning är hon underbar , verkligen inte samma häst.
Men jag vill ha en häst som jag kan rida på undan att ha en iskall känsla i magen, och utan att få panikångest och gråtattacker när tanken kommer upp.
Ridningen har verkligen blivit jobbig, vågar inte ens rida andra hästar längre.
Åker för tillfället bara till stallet för att mocka och borsta, och det märks att hästen inte mår bra av detta, hon ser rent utav olycklig ut.
Har nu gått och funderat på hur jag ska göra.
Medryttare vore iofs ett alternativ, men jag känner att jag inte vill betala stallhyra, försäkring, mm, för att någon annan ska få rida min häst.
Fodervärd vågar jag verkligen inte, är rädd att få tillbaka en skadad häst som måste behandlas i flera månader.
Därefter kommer att sälja henne, det är det enda alternativet som jag gillar, och ogillar.
Jag gillar det eftersom hon antagligen kommer komma till någon som vet hur hon fungerar och kan rida tillräckligt så hon får röra på sig och må bra.
Jag ogillar det eftersom hon är så himla bra att hantera och hålla på med från marken, har verkligen fastnat för henne och kemin stämmer till 100 %.
Jag vet att det bara finns ett rätt beslut, men jag vill inte samtidigt som jag vet att jag måste.
Vet inte riktigt vad jag vill med den här tråden, antagligen bara skriva av mig. Ni får gärna berätta om ni har varit med om något liknande eller vad ni skulle ha gjort.
Ursäkta att det blev lite svamligt, hoppas att ni förstår iaf.
Vid första provridningen skenade hon, jag kom tillbaka dagen efter och testade på igen, denna gång gick det bättre. Bestämde att jag skulle köpa henne.
Någon vecka senare åkte vi in till kliniken där konstaterades hälta vid böjprov. Valde att besiktiga henne igen några veckor senare, hästen gick igenom.
Fick hem hästen, tog det lugnt med ridningen i några veckor, mest skritt i skogen. Efter några månade provade jag på att galoppera i ridhuset, detta gick ju bra, dock blev det bara 3-4 galoppsprång åt gången. Fick tillbaka självförtroendet igen, eftersom jag varit väldigt rädd för att galoppera på denna häst, då hon skenade på provridningen.
Blev säkrare och säkrare, dock blev det inte mer än ett varv galopp på volt, kände redan då hur hon efter några språng var beredd att sätta fart.
Mycket riktigt började hon tillslut skena väldigt ofta, vilken sänkte mitt självförtroende till 0 igen.
Flyttade till nytt stall och tog det lugnt i 2-3 veckor tills stallansvarige tyckte att hon gick orent. Åkte in och kollade på kliniken och där konstaterades hälta på 3 ben. Hon behandlades hela sommaren och blev tillslut friskförklarad. Tömkörde i skritt i ca 3-4 veckor, 4-5 ggr/vecka, provade sen att sitta upp. Gick bra, dock var hästen väldigt spänd.
Fortsatte motionera henne mer och mer, mest tömkörning, dock lite ridning men då i skritt på långa tyglar.
La sedan in lite trav, red fortfarande på långa tyglar. Efter ett tag började jag korta upp tyglarna, det gick bra i början, tänkte väl att det var en ny start för oss och nu skulle jag tänkta mig för så hon inte började skena igen.
Lättare sagt än gjort, hon började så klart skena tillslut.
Nu står jag här, med en häst som jag inte kan kontrollera vid ridning.
Vid hantering och tömkörning är hon underbar , verkligen inte samma häst.
Men jag vill ha en häst som jag kan rida på undan att ha en iskall känsla i magen, och utan att få panikångest och gråtattacker när tanken kommer upp.
Ridningen har verkligen blivit jobbig, vågar inte ens rida andra hästar längre.
Åker för tillfället bara till stallet för att mocka och borsta, och det märks att hästen inte mår bra av detta, hon ser rent utav olycklig ut.
Har nu gått och funderat på hur jag ska göra.
Medryttare vore iofs ett alternativ, men jag känner att jag inte vill betala stallhyra, försäkring, mm, för att någon annan ska få rida min häst.
Fodervärd vågar jag verkligen inte, är rädd att få tillbaka en skadad häst som måste behandlas i flera månader.
Därefter kommer att sälja henne, det är det enda alternativet som jag gillar, och ogillar.
Jag gillar det eftersom hon antagligen kommer komma till någon som vet hur hon fungerar och kan rida tillräckligt så hon får röra på sig och må bra.
Jag ogillar det eftersom hon är så himla bra att hantera och hålla på med från marken, har verkligen fastnat för henne och kemin stämmer till 100 %.
Jag vet att det bara finns ett rätt beslut, men jag vill inte samtidigt som jag vet att jag måste.
Vet inte riktigt vad jag vill med den här tråden, antagligen bara skriva av mig. Ni får gärna berätta om ni har varit med om något liknande eller vad ni skulle ha gjort.
Ursäkta att det blev lite svamligt, hoppas att ni förstår iaf.