eyz
Trådstartare
Behöver lite råd och tankar från erfarna föräldrar och gärna från er som jobbar inom förskoleverksamheten.
Sonen började på dagis i höstas (jag kommer genomgående att kalla det dagis även om det heter förskola, då var det färdigdiskuterat). Allt gick bra och både sonen och jag trivdes med personalen och barnen på hans avdelning. Under november-december var sonen sjuk ganska mycket, förkylningar avlöste varandra och så var det lite annat skit också, inte mycket vistelse på dagis under årets sista två månader alltså.
Innan det blir jullov meddelas att en av personalen, en barnskötare, ska sluta och en ny kvinna ska börja. Hon hinner träffa sonen en gång innan sonen fick svinkoppor och jullov.
När jag lämnade sonen på dagis i måndags, när förskolan var öppen igen säger den av de tre ordinarie personalen som arbetar på avdelningen att avdelningens pedagog gått över till de stora barnen och hon själv var halvtidssjukskriven. Resten av timmarna täcks av både kända vikarier och vikarier från vikariepoolen, sättet hon sa det på antydde att någon permanent lösning inte låg nära precis. På morgonen när jag lämnade var det alltså den enda ordinare från hösten samt den nya barnskötaren. Sonen verkade i det närmaste förväntansfull när vi kom för han gick självmant mot avdelningen och pekade.
När jag hämtade sonen på kl 15 på eftermiddagen fanns det enbart en ung kille hos barnen och han hade kommit vid 13 och kunde således inte berätta hur det varit under dagen men sonen lekte för fullt när jag kom så jag antog att det gått bra.
Tis-tors var jag bortrest så sambon var hemma och föräldraledig. I fredags när jag lämnade är det den halvtidssjukskrivna samt en av de få vikarier jag känner igen sedan tidigare på plats. Vid detta tillfälle kläcker den ordinare detta (länk till inlägg i Stora Föräldratråden, en dum kommentar till ett annat barn) innan hon tar min son som blir lite ledsen när jag går.
När jag kommer för att hämta honom på eftermiddagen är det den nya barnskötaren (M) och en för mig helt främmande man som arbetar på avdelningen. M berättar att sonen varit ganska ledsen under förmiddagen och mest hängt på den bekanta vikarien och frågar sedan om vi skulle kunna ha sonen på dagis 9-15 mån-fre i några veckor så han får komma in i verksamheten igen (normalt går han 9-15 mån-tors) och när jag försöker förklara att det bara föll sig lite olyckligt att jag var tvungen att vara borta redan första veckan efter jullovet och att vi inte kan lösa det på annat sätt än att han är helt borta de dagarna försöker M komma med lösningar som inte alls passar för oss.
Redan om två veckor ska jag bort igen och sambon ska alltså vara hemma med sonen tis-tors. Han kan tyvärr inte jobba halvdagar och har inga fasta tider så det går inte att passa in med förskolans öppettider. Jag förstår mycket väl varför sonen inte känner sig trygg med massa olika personal, inte bara från dag till dag utan även från förmiddag till eftermiddag.
Och i och med det kan jag känna att det snarare är bra att han får vara hemma och andas trygghet mellan varven. Visserligen lär det väl ta längre tid innan han lär sig anpassa sig till ständigt ny personal men jag vill verkligen inte att han ska bli som jag var när jag var liten - storgrät så fort dagis kom på tal!
Finns det någon regel som säger att det måste finnas pedagog på avdelningarna? Jag gillade verkligen pedagogen och barnskötaren som slutade tidigare i vintras, den både jag och sambon tyckt minst om av personalen under hösten är hon som är kvar, jag vet inte om detta påverkar, för just nu tycker vi båda att situationen är rätt trist. Hur lång tid bör man ge detta och hur påverkas barnen av att det är mycket personal i omlopp? Händer det ofta att det är såhär rörigt?
Nu blev det himla långt och jag vet inte vad jag egentligen vill ha för svar... Men gärna lite erfarenheter kring hur barnen upplever såna här situationer.
Sonen började på dagis i höstas (jag kommer genomgående att kalla det dagis även om det heter förskola, då var det färdigdiskuterat). Allt gick bra och både sonen och jag trivdes med personalen och barnen på hans avdelning. Under november-december var sonen sjuk ganska mycket, förkylningar avlöste varandra och så var det lite annat skit också, inte mycket vistelse på dagis under årets sista två månader alltså.
Innan det blir jullov meddelas att en av personalen, en barnskötare, ska sluta och en ny kvinna ska börja. Hon hinner träffa sonen en gång innan sonen fick svinkoppor och jullov.
När jag lämnade sonen på dagis i måndags, när förskolan var öppen igen säger den av de tre ordinarie personalen som arbetar på avdelningen att avdelningens pedagog gått över till de stora barnen och hon själv var halvtidssjukskriven. Resten av timmarna täcks av både kända vikarier och vikarier från vikariepoolen, sättet hon sa det på antydde att någon permanent lösning inte låg nära precis. På morgonen när jag lämnade var det alltså den enda ordinare från hösten samt den nya barnskötaren. Sonen verkade i det närmaste förväntansfull när vi kom för han gick självmant mot avdelningen och pekade.
När jag hämtade sonen på kl 15 på eftermiddagen fanns det enbart en ung kille hos barnen och han hade kommit vid 13 och kunde således inte berätta hur det varit under dagen men sonen lekte för fullt när jag kom så jag antog att det gått bra.
Tis-tors var jag bortrest så sambon var hemma och föräldraledig. I fredags när jag lämnade är det den halvtidssjukskrivna samt en av de få vikarier jag känner igen sedan tidigare på plats. Vid detta tillfälle kläcker den ordinare detta (länk till inlägg i Stora Föräldratråden, en dum kommentar till ett annat barn) innan hon tar min son som blir lite ledsen när jag går.
När jag kommer för att hämta honom på eftermiddagen är det den nya barnskötaren (M) och en för mig helt främmande man som arbetar på avdelningen. M berättar att sonen varit ganska ledsen under förmiddagen och mest hängt på den bekanta vikarien och frågar sedan om vi skulle kunna ha sonen på dagis 9-15 mån-fre i några veckor så han får komma in i verksamheten igen (normalt går han 9-15 mån-tors) och när jag försöker förklara att det bara föll sig lite olyckligt att jag var tvungen att vara borta redan första veckan efter jullovet och att vi inte kan lösa det på annat sätt än att han är helt borta de dagarna försöker M komma med lösningar som inte alls passar för oss.
Redan om två veckor ska jag bort igen och sambon ska alltså vara hemma med sonen tis-tors. Han kan tyvärr inte jobba halvdagar och har inga fasta tider så det går inte att passa in med förskolans öppettider. Jag förstår mycket väl varför sonen inte känner sig trygg med massa olika personal, inte bara från dag till dag utan även från förmiddag till eftermiddag.
Och i och med det kan jag känna att det snarare är bra att han får vara hemma och andas trygghet mellan varven. Visserligen lär det väl ta längre tid innan han lär sig anpassa sig till ständigt ny personal men jag vill verkligen inte att han ska bli som jag var när jag var liten - storgrät så fort dagis kom på tal!Finns det någon regel som säger att det måste finnas pedagog på avdelningarna? Jag gillade verkligen pedagogen och barnskötaren som slutade tidigare i vintras, den både jag och sambon tyckt minst om av personalen under hösten är hon som är kvar, jag vet inte om detta påverkar, för just nu tycker vi båda att situationen är rätt trist. Hur lång tid bör man ge detta och hur påverkas barnen av att det är mycket personal i omlopp? Händer det ofta att det är såhär rörigt?
Nu blev det himla långt och jag vet inte vad jag egentligen vill ha för svar... Men gärna lite erfarenheter kring hur barnen upplever såna här situationer.
