Men man måste ju få vara i sitt hem. Många kan säkert åka hem till sina föräldrar, men alla har inte den lyxen. Vi har dessutom haft salstentor och laborationer på plats. Så ska man vara hos sina föräldrar så utsätter man sig ev för smittrisk när man ska tillbaks, de flesta åker ju kollektivt.
Ok.
Alla fattar detta. Ingen säger att de som bor i korridor aldrig får träffa sina korridorsgrannar eller att de aldrig ska få vara i köket. Men även de som bor i korridor kan ju göra vissa förändringar för att minska antal människor de trängs med.
Man behöver ju inte äta i köket. Man kan göra schema för matlagning och sedan äter man ensam på sitt rum.
Så tanken är att man ska sitta i sitt 9 kvm stora rum och glo på väggarna konstant, förutom just när man lagar mat då. Jag hoppas att man planerar att utöka psykvården kraftigt, för det lär behövas.
Du menar precis som alla andra gör? Spenderar den mesta tiden hemma i sin bostad oavsett storlek? Ja det är precis det jag menar.
Nä, jämför det med att du endast får spendera tid i ditt sovrum så är det mer jämförbart, plus att du inte får umgås med din sambo, hen får istället vara i vardagsrummet och ni får ha olika tider om när ni får laga mat i köket. DÅ kan vi börja jämföra.
Jag tycker det är helt orimligt att korridorsgrannar skulle likställas med sambo. Ensamboende i korridor jämförs lämpligen med alla andra ensamboende, som kan välja ut ett fåtal människor till sin "bubbla" som de umgås med inomhus. I övrigt får de ju precis som alla andra avstå sociala aktiviteter eller planera in smittsäkra aktiviteter utomhus.
Varför tycker du att det är helt orimligt? Jag tänker att det rimligaste vore väl att man har sina korridorsgrannar som sin zon av människor som man umgås med, precis som att min sambo tillhör min zon.
Det finns en ganska stor skara människor som inte trivs med att vara utomhus. Min sambo är en sådan. Han blir helt slut i huvudet av att vara ute 30 min. Vi är verkligen motsatser i det avseendet. Jag får energi av att vara ute, framförallt i skog och mark. Medans han är redo att lägga sig ner på marken och dö av trötthet efter 30 min. På riktigt alltså, det är lite läskigt att se. Så det jag ville med detta är att vi är olika. Du och jag trivs antagligen rätt bra utomhus, i skogen osv. Men det finns människor som verkligen inte gör det.
De kan väl inte fullt ut jämställas med någondera.
För att det inte är meningen att någon ska ha 10 personer som sina närmaste krets.
Absolut, jag håller med. Men någon form av lösning bör man ju kunna utforma för att minska nära kontakter inom korridoren.
Hur tänker du med familjer där de kanske har massor barn? Jag valde 8 i exemplet, så ett par med 6 barn, ska de inte få umgås hela familjen då?
Ja det fattar jag ju såklart. Men du kan omöjligt mena att det inte går att minska sociala kontakter även i en korridor?
Tycker du verkligen att barns behov av sina föräldrar går att likställa med korridorgrannars behov av att vara nära varandra?
