Där har du ju svaret: De bestämde tidigt att köra på distans och därmed också kunnat planera för distans.
De flesta gymnasieskolor har dock haft undervisning i skolan och många universitet har haft undervisning på campus under parollen "planera för campus, men ha beredskap för distans". Att man från ledningshåll säger att lärare ska ha beredskap för distans är helt meningslöst när man inte tillsätter fler timmar för sådan planering. Tar vi universitetslärare så arbetar vi i snitt en bit över 50 h/vecka även utan dubbelplanering och jag misstänker att även gymnasielärare ligger högt i antal arbetade timmar per vecka.
Jag kan inget om högskolan/universitet så det låter jag vara osagt.
Men gymnasieskolan gick på distans en del av vårterminen. Jag vet inte hur stor andel i Sverige men förutsätter att nära alla gjorde det. Då meddelades detta på onsdagen och det skulle gälla från torsdagen. Hos oss var vi förberedda och gjorde så.
Förberedelsen ska ju faktiskt ha lagts för länge sedan, om man har en fungerande kontinuitetsplanering. Den planeringen gäller ju egentligen i vilken kris (och krig) som helst där man måste prioritera. Det ska alltid ligga en underliggande planering på vad måste vi göra och den lägsta nivå som måste finnas för att undervisning (eller vad det är) ska kunna bedrivas. Och vilken form.
Nu är ju ovanstående i den bästa av världar och jag vet att kommuner har legat långt efter i detta, även min kommun. Det är aldrig något som prioriterats av politiker eller tjänstepersoner, förutom den stackaren (brukar vara en person per kommun förutom storstäder då det är flera) som påtalat detta i tid och otid (jag är en sådan person).
I våras när pandemin "kom igång" var det på tal direkt. Hos oss gjorde hela förvaltningen ett jättearbete med att prioritera årskurser, personalplanering, undervisningsformer, när man skulle byta form, juridik osv. Det tog ganska kort tid faktiskt och när väl faktumet kom att vi skulle gå över till distans så "tryckte vi bara på knappen".
Jag säger inte detta för att få en klapp på axeln eller att vi är bättre än någon annan, men det är så man arbetar med krisberedskap och scenario. Medvetenhet. Svåra prioriteringar som måste till. Då gäller det såklart att ha en chef som är med, förstår och arbetar sitt yttersta att verksamheten ska fungera.