Jag har nog aldrig varit så glad över att bo i Skottland och inte England som jag är idag. Det känns väldigt skönt att Nicola Sturgeon tydligt tagit avstånd från Boris Johnson och hans idéer, och istället utnyttjar möjligheten att guida Skottland genom krisen på det sätt hon tycker är bäst. Det innebär bland annat att vi slapp gårdagens "Super Saturday" med allt det kaos det medförde, och den dominoeffekt vi lär se av den över de kommande veckorna.
Vem
i hela helvete kom fram att det var en bra idé att låta pubar, barer och restauranger öppna för första gången
på en lördag?! (ledtråd: hans namn börjar på Bo och slutar på -ris). Jag tycker så synd om polisen och sjukvården som tvingas hantera detta.
Naturligtvis kommer det att bli en tillströmning till pubar och dylikt även här i Skottland när de öppnar, men här har de i alla fall vett att öppna lite åt gången (uteserveringar först, istället för att öppna allt på en gång) samt att påbörja denna försiktiga öppning på en måndag istället för en lördag. Jag säger absolut inte att det innebär att det inte kommer att bli några problem, verkligen inte, men det finns ändå grader i helvetet. Att låta allt öppna på en lördag (klockan 6 på morgonen dessutom!) som nere i England känns bara som att man verkligen spottar på hela situationen. Det känns också väldigt märkligt att den del av Storbritannien som har haft det allra kämpigast sett till antalet smittade, IVA-behandlade och döda, är den del som är minst försiktig när det gäller att öppna upp igen.