Corona och smitta

[Angel]

Ska man undvika att smitta sköra så är det ända sättet att göra det total isolering, corona är bara en av många infektioner som kan döda. Det är inget värdigt liv för någon att leva och isoleringen i sig bidrar till försämrad livskvalitet och psykisk ohälsa när det som gör det värt att leva försvinner ur livet.

Angående vem som smittat vem när det gäller dina exempel är det omöjligt att veta då alla man träffat de senaste veckorna är potentiella smittbärare. Det kan vara mer eller mindre sannolikt i och för sig.

Om du säkert vet vem som smittat vem så är det din sanning. Vem vet den kanske stämmer eller så gör den det inte, vi lär aldrig få facit.

Varför skulle det vara upp till dig att bestämma vad som är ett värdigt liv? Både jag och de människor jag pratar om är självvalt relativt isolerade även i normala fall, mår utmärkt och är pga det lätta att smittspåra. Du har uppenbarligen bestämt dig för något annat så jag tänker inte lägga tid på att diskutera det mer.
Men jag står fast vid att nej, jag skulle absolut inte träffa en skör släkting så nära efter jag haft covid eftersom jag inte vill ha det på mitt samvete. Sen håller jag även med det som sagts om förskoleförkylningar tidigare i tråden.
Tycker du något annat så gör du förstås så istället och då förstår jag att du helst tror att du inte kan vara smittsam.

Självklart lär det så småningom om även komma ordentliga facit på hur länge man kan vara smittsam efter covidinfektion eftersom det är en av de mest studerade sjukdomarna som finns just nu.

 

[athena_arabians]

Fast det kanske är att träffa barnet som är grädden på moset?

Absolut, det var det jag menade med dregelavstånd, att barnet kanske inte behövde vara ända upp i ansiktet på släktingen hela tiden

 

[Lobelia]

Varför skulle det vara upp till dig att bestämma vad som är ett värdigt liv? Både jag och de människor jag pratar om är självvalt relativt isolerade även i normala fall, mår utmärkt och är pga det lätta att smittspåra. Du har uppenbarligen bestämt dig för något annat så jag tänker inte lägga tid på att diskutera det mer.
Men jag står fast vid att nej, jag skulle absolut inte träffa en skör släkting så nära efter jag haft covid eftersom jag inte vill ha det på mitt samvete. Sen håller jag även med det som sagts om förskoleförkylningar tidigare i tråden.
Tycker du något annat så gör du förstås så istället och då förstår jag att du helst tror att du inte kan vara smittsam.

Självklart lär det så småningom om även komma ordentliga facit på hur länge man kan vara smittsam efter covidinfektion eftersom det är en av de mest studerade sjukdomarna som finns just nu.

Jag är ledsen att du uppfattar det som jag vill bestämma vad som är ett värdigt liv. Det är att generalisera att anse att isolering inte är ett värdigt liv, det anses dock som ett av de värsta straff man kan ge en människa. Ja missade tydligen att skriva det som jag gjort så många gånger att man givetvis ska respektera personens eget val.

Givetvis ska du inte träffa någon person som är skör om du inte vill det oavsett anledning. Om det sen är det bästa och mest humana i situationen är en helt annan sak. För min del låter jag den som bjuder in avgöra om det är värt att ta risken så länge den har förmågan att ta beslut.

 

[SkorpSmulan]

Skulle ni träffa och bo hos en ovaccinerad, mycket somatiskt skör äldre släkting 2 veckor efter symtomdebut i corona, när ni har lite kvarvarande symtom i form av lätt snuva/täppthet och rethosta? 2-åring ska med så att hålla avstånd och hygien går sådär.

Velar om det kan anses vara säkert eller om vi bör planera om vår resa...

Spontant kände jag nej.
Men efter att ha tänkt lite sett till mig själv och vad jag hade önskat så hade jag velat få det där besöket även om det möjligtvis hade förkortat mitt liv.

Andra kanske känner annorlunda men jag tycker att det ska vara upp till släktingen.

 

[Happimess]

Varför skulle det vara upp till dig att bestämma vad som är ett värdigt liv? Både jag och de människor jag pratar om är självvalt relativt isolerade även i normala fall, mår utmärkt och är pga det lätta att smittspåra. Du har uppenbarligen bestämt dig för något annat så jag tänker inte lägga tid på att diskutera det mer.

Nu är det ju ganska allmänt vedertaget och fastslaget att isolering bland gamla är en stor och bidragande orsak till deras psykiska ohälsa, och ingenting som Lobelia tar ur luften.

 

[vemsomhelst123]

Skulle ni träffa och bo hos en ovaccinerad, mycket somatiskt skör äldre släkting 2 veckor efter symtomdebut i corona, när ni har lite kvarvarande symtom i form av lätt snuva/täppthet och rethosta? 2-åring ska med så att hålla avstånd och hygien går sådär.

Velar om det kan anses vara säkert eller om vi bör planera om vår resa...

Jag hade gjort det om personen i fråga själv ville. Bara för att man är gammal och skör har man inte tappat rätten till att bestämma själv om man är vuxen.

 

[Angel]

Nu är det ju ganska allmänt vedertaget och fastslaget att isolering bland gamla är en stor och bidragande orsak till deras psykiska ohälsa, och ingenting som Lobelia tar ur luften.

Fast att man själv väljer att inte träffa en gammal person just efter man varit sjuk är knappast att sätta den personen i isolering. Visst om man är den enda personen umgås med så blir det i praktiken så men lite ansvar för att skaffa umgänge har man även som äldre.

 

[Lobelia]

Fast att man själv väljer att inte träffa en gammal person just efter man varit sjuk är knappast att sätta den personen i isolering. Visst om man är den enda personen umgås med så blir det i praktiken så men lite ansvar för att skaffa umgänge har man även som äldre.

Eller så redovisar man fakta och låter den sköra bestämma. Precis efter sjukdom är det ju dessutom inte - personen räknades som frisk vid frågan och besöket skulle vara en vecka senare. Sen skulle jag inte föreslå ett besök förrän ett par veckor senare för säkerhets skull, men jag antar att det fanns en viss planering och förväntan och att detta inte är aktuellt.

 

[cherie]

Måste 2-åringen följa med? Kan inte barnet och en förälder stanna hemma och den förälder som är släkt åka dit själv?

Fast det kanske är att träffa barnet som är grädden på moset?

Jag skulle precis svara på frågan från Soapbubble och ett par andra, men du Svea svarade väl på deras fråga. Det är ffa barnet som skänker glädjen mitt i allt mörker av psykisk ohälsa och kroppsliga besvär. Som öppnar den där dörren av lite lycka, ömhet eller vad det nu är - känslor som jag inte sett på så många år. Att se släktingen när det lilla barnet kryper upp och lägger sig tätt intill hens famn med en saga i handen. När släktingen kan dra fingrarna genom håret och pussa den lilla pannan. Det är nåt med så små barns icke dömande och fördomsfria sätt. Tänk att få vara älskad, sedd och omtyckt en stund av någon som inte dömer alls. Som inte ser alla spår av år av misär, utan bara ser den där ömma, varma famnen som ligger redo i soffan.

 

[athena_arabians]

Jag skulle precis svara på frågan från Soapbubble och ett par andra, men du Svea svarade väl på deras fråga. Det är ffa barnet som skänker glädjen mitt i allt mörker av psykisk ohälsa och kroppsliga besvär. Som öppnar den där dörren av lite lycka, ömhet eller vad det nu är - känslor som jag inte sett på så många år. Att se släktingen när det lilla barnet kryper upp och lägger sig tätt intill hens famn med en saga i handen. När släktingen kan dra fingrarna genom håret och pussa den lilla pannan. Det är nåt med så små barns icke dömande och fördomsfria sätt. Tänk att få vara älskad, sedd och omtyckt en stund av någon som inte dömer alls. Som inte ser alla spår av år av misär, utan bara ser den där ömma, varma famnen som ligger redo i soffan.

Då hade jag åkt

Så länge alla är rimligt friska då (dvs hög sannolikhet för att ni inte är smittbärare). Livet kommer med få garantier utöver att vi föds och vi dör.

 

[Kiwifrukt]

Jag skulle precis svara på frågan från Soapbubble och ett par andra, men du Svea svarade väl på deras fråga. Det är ffa barnet som skänker glädjen mitt i allt mörker av psykisk ohälsa och kroppsliga besvär. Som öppnar den där dörren av lite lycka, ömhet eller vad det nu är - känslor som jag inte sett på så många år. Att se släktingen när det lilla barnet kryper upp och lägger sig tätt intill hens famn med en saga i handen. När släktingen kan dra fingrarna genom håret och pussa den lilla pannan. Det är nåt med så små barns icke dömande och fördomsfria sätt. Tänk att få vara älskad, sedd och omtyckt en stund av någon som inte dömer alls. Som inte ser alla spår av år av misär, utan bara ser den där ömma, varma famnen som ligger redo i soffan.

Förutsatt att ni har möjlighet till det så klart, men är det möjligt att hålla barnet hemma ett par dagar innan besöket för att i alla fall minimera risken att några nya baciller följer med hem från förskolan? En kollega gjorde så i julas med sitt barn för att de skulle kunna besöka farmor och farfar över jul, det är också ett yngre barn som inte har skolplikt. Men det gick ju bara för att båda föräldrarna jobbade hemifrån och dessutom hade ganska mycket flex att nyttja innan årsskiftet, så jag har full förståelse för om det inte går.

 

[cherie]

Om någon läser i denna tråd någon gång i framtiden och kanske går med liknande funderingar som vi gjorde, så vill jag berätta att vi inte hann träffa släktingen. Vi avstod från att resa så tätt inpå tillfrisknande från Corona. När vi sen planerade in en helg lite längre fram, så hann vi bli förkylda på nytt och kunde inte åka. Sen orkade inte släktingens kropp något mer, så vi hann aldrig ses igen. Jag har på något sätt varit förberedd och väntat på detta i flera år, men när det väl skedde var jag lika oförberedd ändå.

Ta hand om era nära och kära. Träffa dem

 

[bettysmatte]

Ta hand om era nära och kära. Träffa dem

Jag håller med!

 

[Verdandi]

Om någon läser i denna tråd någon gång i framtiden och kanske går med liknande funderingar som vi gjorde, så vill jag berätta att vi inte hann träffa släktingen. Vi avstod från att resa så tätt inpå tillfrisknande från Corona. När vi sen planerade in en helg lite längre fram, så hann vi bli förkylda på nytt och kunde inte åka. Sen orkade inte släktingens kropp något mer, så vi hann aldrig ses igen. Jag har på något sätt varit förberedd och väntat på detta i flera år, men när det väl skedde var jag lika oförberedd ändå.

Ta hand om era nära och kära. Träffa dem

Beklagar

Vi hade ett liknande dilemma. Släktingen är 95. Vi kunde isolera oss i två veckor och åkte sen och hälsade på. Det är det inte alla som kan, vilket jag har full förståelse för.