Corona och smitta

[cherie]

@clusia @Manji Jag förstår era resonemang. Jag har haft väldigt svårt att träffa denna (väldigt nära) släkting senaste åren pga pandemin och det faktum att vi har ett litet smittomonster till förskolebarn. Samtidigt är personen isolerad och har psykisk ohälsa utöver sina somatiska bekymmer. Ingen har insyn i hens liv och sannolikt har personen inte långt kvar i livet. Jag slits mellan att ev dra in en smitta som tar kol på personen och att under dennes sista år i livet inte besöka alls - med än mer isolering och psykisk ohälsa som följd. Det är komplext och svårt. Vi har tidigare försökt isolera oss innan besök så gott det går, men nu när barnet börjat förskola går det ju inte. Jag ser min chans att, nu när hela familjen haft covid, kanske faktiskt kunna åka dit utan risk för smitta med just detta. Men visst, magsjuka och annat elände finns ju fortfarande.

 

[Lovisaleonora]

Skulle ni träffa och bo hos en ovaccinerad, mycket somatiskt skör äldre släkting 2 veckor efter symtomdebut i corona, när ni har lite kvarvarande symtom i form av lätt snuva/täppthet och rethosta? 2-åring ska med så att hålla avstånd och hygien går sådär.

Velar om det kan anses vara säkert eller om vi bör planera om vår resa...

Aldrig. Räcker med normal smittflora från förskola för att äventyra livet på en så skör person.

Helt fel årstid för sådant besök i min bok.

 

[cherie]

Spontant skulle jag säga NEJ klart och tydligt. Å andra sidan...

Hur gammal är släktingen? Hur skör/lång tid har personen kvar i livet rent krasst?

Exakt dessa frågor vi står och stampar i. Inte så gammal egentligen, men det är inte åldern som skapar släktingarna skörhet...

Vi har landat i att vänta iaf ett par veckor till, så restsymtomen från covid klingat av helt eller åtminstone nästan helt.

 

[cherie]

Aldrig. Räcker med normal smittflora från förskola för att äventyra livet på en så skör person.

Helt fel årstid för sådant besök i min bok.

Jag vet. Det är ju det. Och samtidigt lever kanske inte släktingen när årstiden är en annan.

 

[Lovisaleonora]

Jag vet. Det är ju det. Och samtidigt lever kanske inte släktingen när årstiden är en annan.

Kan du leva med att vara den som tog med smittan som ändade livet?

Har själv fått utvärdera den frågan och kommit fram till nej.

 

[cherie]

Kan du leva med att vara den som tog med smittan som ändade livet?

Har själv fått utvärdera den frågan och kommit fram till nej.

Kanske, har jag alltid landat i. Med vetskap om att jag då också åren innan det skedde gett personen kanske de enda glimtarna av glädje som fanns i personens liv... Men, jag vet ju egentligen inte. Skulle kanske kännas helt annorlunda om det väl hände. Men ibland känns sorgen att bidra till att låta min släktings liv vara totalt tomt på positiva stunder större, än den sorg som skulle bli om personen gick bort av en smitta jag förde in i all välmening om att skapa mer livskvalitet under den tid hen levde.

Ja, vi får se vad som sker. Vi har landat i att inte åka nästa helg i alla fall. Vad som händer sen är ju oklart, med tanke på hur täta sjukdomsperioderna är blir det säkert ändå svårt att komma iväg närmsta tiden ändå. Så problemet löser kanske sig själv.

 

[Lobelia]

Två har inte träffat någon annan utan är singlar som jobbat hemifrån och inte varit utanför dörren veckan innan innan de hälsade på sin familj som varit sjuka två veckor innan. Och en är jag själv som visserligen sett andra friska människor på jobbet men inte varit nära någon annan än en person som varit sjuk och sen tillfrisknat "med lite kvarvarande snuva" och därefter med stor sannolikhet smittat mig. Alternativet är i stort sett att min sambo smittat mig och den enda han träffat innan är sin chef som också varit sjuk i covid och sen var tillbaka på jobbet. Så nej, inte någon helt annan utan folk som varit sjuka och minst följt de rekommendationer om en vecka hemma som fanns då.

Inkubationstiden är är några dagar upp till ett par veckor så att inte ha träffat någon på en vecka säger inte mycket och problemet med Covid är att det är många som blir asymtomatiskt sjuka så det är två exempel som inte är så värst tillförlitliga.

 

[Lobelia]

@clusia @Manji Jag förstår era resonemang. Jag har haft väldigt svårt att träffa denna (väldigt nära) släkting senaste åren pga pandemin och det faktum att vi har ett litet smittomonster till förskolebarn. Samtidigt är personen isolerad och har psykisk ohälsa utöver sina somatiska bekymmer. Ingen har insyn i hens liv och sannolikt har personen inte långt kvar i livet. Jag slits mellan att ev dra in en smitta som tar kol på personen och att under dennes sista år i livet inte besöka alls - med än mer isolering och psykisk ohälsa som följd. Det är komplext och svårt. Vi har tidigare försökt isolera oss innan besök så gott det går, men nu när barnet börjat förskola går det ju inte. Jag ser min chans att, nu när hela familjen haft covid, kanske faktiskt kunna åka dit utan risk för smitta med just detta. Men visst, magsjuka och annat elände finns ju fortfarande.

Pest eller kolera, riskera att dö i förtid pga isolering eller Covid. Inte ett helt lätt val.

 

[Manji]

@clusia @Manji Jag förstår era resonemang. Jag har haft väldigt svårt att träffa denna (väldigt nära) släkting senaste åren pga pandemin och det faktum att vi har ett litet smittomonster till förskolebarn. Samtidigt är personen isolerad och har psykisk ohälsa utöver sina somatiska bekymmer. Ingen har insyn i hens liv och sannolikt har personen inte långt kvar i livet. Jag slits mellan att ev dra in en smitta som tar kol på personen och att under dennes sista år i livet inte besöka alls - med än mer isolering och psykisk ohälsa som följd. Det är komplext och svårt. Vi har tidigare försökt isolera oss innan besök så gott det går, men nu när barnet börjat förskola går det ju inte. Jag ser min chans att, nu när hela familjen haft covid, kanske faktiskt kunna åka dit utan risk för smitta med just detta. Men visst, magsjuka och annat elände finns ju fortfarande.

Du (ni) kommer nog komma till ett beslut som känns bra Det är alltid lättare att stå bredvid och ha åsikter och synpunkter än att vara den som lever i situationen, jag hoppas du tar till dig av det och inte känner dig dålig/ego om du "går emot" mina och andras råd och åsikter.

 

[Angel]

Inkubationstiden är är några dagar upp till ett par veckor så att inte ha träffat någon på en vecka säger inte mycket och problemet med Covid är att det är många som blir asymtomatiskt sjuka så det är två exempel som inte är så värst tillförlitliga.

Du vet förstås bäst vilka vi har träffat eller inte träffat och vilka som testat sig och inte…

Sen att det är opraktiskt att hålla folk hemma från jobbet längre är en annan sak än att själv åka och träffa sköra släktingar och ta risken att vara smittsam. Jag vill absolut inte ha på mitt samvete att säga att jag tror det är säkert för andra att göra det. Sen gör folk förstås ändå som de själva vill.

 

[Lobelia]

Du vet förstås bäst vilka vi har träffat eller inte träffat och vilka som testat sig och inte…

Sen att det är opraktiskt att hålla folk hemma från jobbet längre är en annan sak än att själv åka och träffa sköra släktingar och ta risken att vara smittsam. Jag vill absolut inte ha på mitt samvete att säga att jag tror det är säkert för andra att göra det. Sen gör folk förstås ändå som de själva vill.

Ska man undvika att smitta sköra så är det ända sättet att göra det total isolering, corona är bara en av många infektioner som kan döda. Det är inget värdigt liv för någon att leva och isoleringen i sig bidrar till försämrad livskvalitet och psykisk ohälsa när det som gör det värt att leva försvinner ur livet.

Angående vem som smittat vem när det gäller dina exempel är det omöjligt att veta då alla man träffat de senaste veckorna är potentiella smittbärare. Det kan vara mer eller mindre sannolikt i och för sig.

Om du säkert vet vem som smittat vem så är det din sanning. Vem vet den kanske stämmer eller så gör den det inte, vi lär aldrig få facit.

 

[Soapbubble]

Måste 2-åringen följa med? Kan inte barnet och en förälder stanna hemma och den förälder som är släkt åka dit själv?

 

[clusia]

@clusia @Manji Jag förstår era resonemang. Jag har haft väldigt svårt att träffa denna (väldigt nära) släkting senaste åren pga pandemin och det faktum att vi har ett litet smittomonster till förskolebarn. Samtidigt är personen isolerad och har psykisk ohälsa utöver sina somatiska bekymmer. Ingen har insyn i hens liv och sannolikt har personen inte långt kvar i livet. Jag slits mellan att ev dra in en smitta som tar kol på personen och att under dennes sista år i livet inte besöka alls - med än mer isolering och psykisk ohälsa som följd. Det är komplext och svårt. Vi har tidigare försökt isolera oss innan besök så gott det går, men nu när barnet börjat förskola går det ju inte. Jag ser min chans att, nu när hela familjen haft covid, kanske faktiskt kunna åka dit utan risk för smitta med just detta. Men visst, magsjuka och annat elände finns ju fortfarande.

Jag har full förståelse för att du är kluven. Jag har inte träffat min farmor och farfar sedan innan pandemin. Min farfar är sjuk och kommer inte överleva en omgång covid. Jag hade någonstans förlikat mig med att han skulle hinna gå bort innan pandemin var över. Det kändes okej och jag glädjes åt våra fina minnen. Nu är pandemin ”slut” och jag står i samma tankar som du. Först ville jag bara ta barnet och åka till honom så fort restriktionerna släpptes men med tanke på det smittotryck som är i min omgivning just nu så känner jag nej. Jag vill inte smitta honom med varesig förskoleförkylning, vattkoppor, influensa eller covid.

 

[Kiwifrukt]

Jag håller med de övriga som säger att förskolebarnet och dess smittor i sig hade varit skäl nog för mig att varken vilja åka med barnet eller få hem en familj i den situationen boendes hos mig (även utan bakomliggande sjukdomar) mitt i värsta vabruari-perioden. Men håller också med @athena_arabians, måste barnet följa med? Jag antar att det är din släkting, kan inte barnets andra förälder stanna hemma med barnet och du åker? Eller omvänt om det är den andres släkting?

Jag förstår att situationen är jobbig, min farmor fyllde 80 bara ett par veckor innan hon dog (cancer), jag var lite förkyld den dagen och valde att inte följa med. Det var sista gången resten av familjen träffade henne, och jag var inte ens där. Men med facit på hand var det helt rätt beslut, ett par veckor senare snappade farfar upp någon förkylningsbacill, förmodligen i affären. Han blev lite täppt i näsan, hon överlevde inte. Hade jag gått på kalaset hade jag garanterat tänkt att det var mitt fel, att det var jag som hade smittat farfar i första vändan, som i sin tur smittade vidare. (Det här var flera år före covid, så folk hade ju inte samma tänk då som nu.)

 

[Happimess]

Unpopular opinion men jag hade åkt. Du skriver att hen troligtvis inte har särskilt långt kvar i livet, jag hade tagit risken om att avstå innebar att personen i fråga ändå bara lever isolerad och med psykisk ohälsa tills den dag hen dör. Meeen jag har alltid varit lite extrem i frågan om hur vi tar hand (eller snarare inte tar hand) om våra äldre och jag har alltid ställt mig lite tveksam till den utdragna hjärt-och lungräddning som sker för våra äldre som ändå vittnar om ensamhet och väldigt låg livskvalitet.

Så det bottnar väl i att JAG hade valt att förkorta mitt eget liv något om jag hade möjlighet att få några stunder av att må bra i utbytelse, mot att förlänga ensamheten och kanske lidande.

En kompromiss är ju såklart att lämna barnet hemma.

 

[athena_arabians]

Unpopular opinion men jag hade åkt. Du skriver att hen troligtvis inte har särskilt långt kvar i livet, jag hade tagit risken om att avstå innebar att personen i fråga ändå bara lever isolerad och med psykisk ohälsa tills den dag hen dör. Meeen jag har alltid varit lite extrem i frågan om hur vi tar hand (eller snarare inte tar hand) om våra äldre och jag har alltid ställt mig lite tveksam till den utdragna hjärt-och lungräddning som sker för våra äldre som ändå vittnar om ensamhet och väldigt låg livskvalitet.

Så det bottnar väl i att JAG hade valt att förkorta mitt eget liv något om jag hade möjlighet att få några stunder av att må bra i utbytelse, mot att förlänga ensamheten och kanske lidande.

En kompromiss är ju såklart att lämna barnet hemma.

Jag är inte helt emot ditt sätt att tänka heller... men en måste ju orka leva med eventuellt tråkiga konsekvenser. Är en osäker på om en orkar det tycker jag inte en ska göra det, för sin egen skull.

Sedan känns det verkligen som en rimlig kompromiss att barnet inte är med (iaf inte konstant och på "dregelavstånd"). Det har ju en till förälder menar jag.

 

[Lobelia]

Jag har full förståelse för att du är kluven. Jag har inte träffat min farmor och farfar sedan innan pandemin. Min farfar är sjuk och kommer inte överleva en omgång covid. Jag hade någonstans förlikat mig med att han skulle hinna gå bort innan pandemin var över. Det kändes okej och jag glädjes åt våra fina minnen. Nu är pandemin ”slut” och jag står i samma tankar som du. Först ville jag bara ta barnet och åka till honom så fort restriktionerna släpptes men med tanke på det smittotryck som är i min omgivning just nu så känner jag nej. Jag vill inte smitta honom med varesig förskoleförkylning, vattkoppor, influensa eller covid.

Vad vill din farmor och farfar?

Om de vill ha besök trots pandemin, är det då inte själviskt att inte träffa dem? Du vill inte riskera att smitta dem, men är det för deras skull eller din egen skull? Vill du inte riskera att träffa dem pga någon sjukdom så kommer ni aldrig att kunna träffas.

 

[svea]

Jag är inte helt emot ditt sätt att tänka heller... men en måste ju orka leva med eventuellt tråkiga konsekvenser. Är en osäker på om en orkar det tycker jag inte en ska göra det, för sin egen skull.

Sedan känns det verkligen som en rimlig kompromiss att barnet inte är med (iaf inte konstant och på "dregelavstånd"). Det har ju en till förälder menar jag.

Fast det kanske är att träffa barnet som är grädden på moset?

 

[clusia]

Vad vill din farmor och farfar?

Om de vill ha besök trots pandemin, är det då inte själviskt att inte träffa dem? Du vill inte riskera att smitta dem, men är det för deras skull eller din egen skull? Vill du inte riskera att träffa dem pga någon sjukdom så kommer ni aldrig att kunna träffas.

Dom vill undvika smittor. Jag skulle aldrig kunna ha på mitt samvete om vi var orsaken till att han blir sjuk.

 

[Lobelia]

Dom vill undvika smittor. Jag skulle aldrig kunna ha på mitt samvete om vi var orsaken till att han blir sjuk.

Vill dom inte träffa en ska man givetvis respektera det.

Det knepiga är att folk kan bli sjuka och dö i förtid både av att få en sjukdom för att deras behov att kärlek, närhet, beröring stimulans mm inte uppfylls. Så att tro att man undviker att oavsiktligt bidra till någons dör kan man göra både genom att besöka och att hålla sig på avstånd.

Så länge jag inte vet att jag är sjuk låter jag den berörde avgöra, det är dennes liv och bara den personen som kan avgöra vilka risker som är rimliga.