mian1
Trådstartare
Självklart krävs mer socialträning, men finns det bra träning för att få en feg hund lugn och säker?
Åkte till parken med barnen och eftersom det var första dagen för Kerstin som ensam hund så fick hon följa med. Vi har varit både på kurs och i parken med henne utan Ester förut, men hon är ju utan hundsällskap hemma också och Ester brukade vara hennes trygghet framförallt i möten med andra hundar.
Kerstin reagerar inte på människor. Om det kommer fram främmande män som vill hälsa så skäller hon och blir rädd, gömmer sig bakom mig. Men alla andra är ok och barn är jättetrevliga. Så långt är hon lugn. Inte så koppeltränad som det skulle behövas, men hon drar inte utan det är bara att hon går framför fötterna på mig hela tiden.
Andra hundar är läskigt, speciellt stora hundar. Småhundar gillar hon jättemycket, men ju större hund man har desto mer otänkbart att den ska få hälsa på en liten hund. När vi är i parken eller när vi varit på kurs så blir Kerstin stökig av andra större hundar. I parken studsar hon runt och skäller och försöker sätta sig I mina skor eller vill gömma sig bakom mig samtidigt som hon ska "brôta" för att skrämma bort den andra läskiga. Nyfiken, men samtidigt osäker. När vi varit på kurs blir hon väldigt lätt trängd och låter jättemycket för att skrämmas. Hon är ingen arg hund och hon vill inte slåss. Några gånger har hon gjort utfall mot Ester, men hon har aldrig ens öppnat munnen för att bita/nafsa utan bara tryckt nosen mot Esters nacke och låtit som ett monster. En gång blev hon attackerad av en tikilsken schäfer. Då gick hon bara undan. Hon la sig inte, men hon slogs inte heller.
Ett tag var hon rädd för tanter med rullatorer, men det har hon tackochlov kommit över. Nu är det bara påflugna män och hundar som är läskiga.
Det hade varit skönt att ha en cool och hyfsat oberörd hund. Hon gillar ju andra hundar, men hon är så förbaskat feg!
Åkte till parken med barnen och eftersom det var första dagen för Kerstin som ensam hund så fick hon följa med. Vi har varit både på kurs och i parken med henne utan Ester förut, men hon är ju utan hundsällskap hemma också och Ester brukade vara hennes trygghet framförallt i möten med andra hundar.
Kerstin reagerar inte på människor. Om det kommer fram främmande män som vill hälsa så skäller hon och blir rädd, gömmer sig bakom mig. Men alla andra är ok och barn är jättetrevliga. Så långt är hon lugn. Inte så koppeltränad som det skulle behövas, men hon drar inte utan det är bara att hon går framför fötterna på mig hela tiden.
Andra hundar är läskigt, speciellt stora hundar. Småhundar gillar hon jättemycket, men ju större hund man har desto mer otänkbart att den ska få hälsa på en liten hund. När vi är i parken eller när vi varit på kurs så blir Kerstin stökig av andra större hundar. I parken studsar hon runt och skäller och försöker sätta sig I mina skor eller vill gömma sig bakom mig samtidigt som hon ska "brôta" för att skrämma bort den andra läskiga. Nyfiken, men samtidigt osäker. När vi varit på kurs blir hon väldigt lätt trängd och låter jättemycket för att skrämmas. Hon är ingen arg hund och hon vill inte slåss. Några gånger har hon gjort utfall mot Ester, men hon har aldrig ens öppnat munnen för att bita/nafsa utan bara tryckt nosen mot Esters nacke och låtit som ett monster. En gång blev hon attackerad av en tikilsken schäfer. Då gick hon bara undan. Hon la sig inte, men hon slogs inte heller.
Ett tag var hon rädd för tanter med rullatorer, men det har hon tackochlov kommit över. Nu är det bara påflugna män och hundar som är läskiga.
Det hade varit skönt att ha en cool och hyfsat oberörd hund. Hon gillar ju andra hundar, men hon är så förbaskat feg!