Nja
I USA finns den ursprungliga amerikanska cockern som avlades för jakt/sällskap och hade kortare päls faktiskt kvar. Den kallas field-bred (A)CS eller old-fashioned (A)CS.
ACS och CS har utvecklats parallellt i sina respektive hemländer, så egentligen är inte ACS en variant av CS. Båda typerna ligger långt ifrån ursprungscockrarna och innan raserna delades förekom import av engelska cockrar till USA, men hundar färdades även i andra riktningen över Atlanten. Ända till 60-talet hölls jaktprov för amerikanska cockrar och jag tror även att fältmerit krävdes för championat. Det var efter att fältproven lades ner som den amerikanska cockern utvecklades till en överpälsad hund + att den var omåttligt populär, vilket bidrog till att man inte alltid var så noga med valet av avelsdjur. Dock fortsatte en uppfödare med den gamla typen och från hennes avelsarbete stammar dagens old-fashioned ACS, som kan ses t.ex. här:
http://www.dungarvancockers.com/
Ser man till hundarna nu så är det dock uppenbart att den amerikanska cockern har mycket mer päls och är mindre till storleken + att raserna skiljer sig utseendemässigt, främst märks detta på huvudformen. Under sin superpopulära tid drabbades ACS av ett antal problem ("cherry eyes", aggressivitet, inkontinens), men jag vet inte hur utbredda dessa är i Sverige, där rasen aldrig blivit så mångalig och de flesta importerna sannolikt stammar från goda amerikanska linjer. Dock måste avelsdjuren undersökas för PRA, vilket även gäller den engelska cockern. Här har man även krav på känd höftledsstatus hos avelsdjuren.
Även den engelska cockern (i Sverige och största delen av världen heter rasen cocker spaniel) är uppdelad i två typer sällskaps/utställnings- och jakttyp. En svensk kennel med båda varianterna är:
http://fly.to/meryl Det är dock fråga om EN ras med EN stambok.
Framgångsrika utställningscockrar och amerikanare finns t.ex. här:
http://www.kennelcarillo.com/ så kan du jämföra.
Den vanliga/engelska cockern är absolut vanligast i Sverige idag och utställningstypen funkar bra som sällskap. Pälsvården är även på den engelska cockern ganska omfattande nu för tiden, men det går ju alltid att hålla ben och mage klippta. Sannolikt är detta även fallet när det gäller amerikanare, för de skall ju också vara en "merry cocker".
Jag har en bok om amerikanska cockrar från 1947, vilket är året efter rasdelningen. Det är intressant att konstatera att dåtidens amerikanare inte hade mer päls än dagens engelska cockrar. Så det är nog bäst att man är försiktig och ser till att inte "pälsmonster" premieras i utställningsringen.
Anneli