prinsessfeminist
Trådstartare
För knappt en månad sedan fick jag besked om att jag hade cancer i bröstet. Det har givetvis varit chockartat, men jag har hanterat beskedet med en mycket rationell och ganska pragmatisk inställning. Kanske har jag fönekat hela grejen, för inte ens när jag var på sjukhuset kändes det som om det var jag.
I tisdags opererades mitt ena bröst bort då jag haft det tveksamma nöjet att själv bestämma om jag skulle ta en "tårtbit" om ca 30 proc av bröstet, eller hela.
Då det var inte bara en, utan tre tumörer, så kändes det tryggast att ta hela.
Operationen avlöpte helt utan komplikationer och jag var på jobbet igen i torsdags.
NU väntar dock en orolig tid eftersom jag inte förrän om ca fyra veckor får veta vilken typ av cancer jag haft (har?) och hur jag skall behandlas.
Så långt om MIG. Jag känner mig trots allt ganska ok; både själsligen och kroppsligen.
Men nu är det ALLA ANDRA. Jag har chockerat min omgivning; en del har synpunkter på hur jag känner (borde känna), hur jag skall ta hand om mig, hur de själva mår och så vidare.
Hur skall man bemöta alla andra i detta?
Please, help me.
I tisdags opererades mitt ena bröst bort då jag haft det tveksamma nöjet att själv bestämma om jag skulle ta en "tårtbit" om ca 30 proc av bröstet, eller hela.
Då det var inte bara en, utan tre tumörer, så kändes det tryggast att ta hela.
Operationen avlöpte helt utan komplikationer och jag var på jobbet igen i torsdags.
NU väntar dock en orolig tid eftersom jag inte förrän om ca fyra veckor får veta vilken typ av cancer jag haft (har?) och hur jag skall behandlas.
Så långt om MIG. Jag känner mig trots allt ganska ok; både själsligen och kroppsligen.
Men nu är det ALLA ANDRA. Jag har chockerat min omgivning; en del har synpunkter på hur jag känner (borde känna), hur jag skall ta hand om mig, hur de själva mår och så vidare.
Hur skall man bemöta alla andra i detta?
Please, help me.