byta ras? *utmaning*

[ameo]

Jag har två pensionerade birmadamer, numera kastrerade. Har tidigare tagit några kullar ungar och det suger lite i kattungetarmen igen. Men jag har bestämt mig för att inte skaffa någon ny avelshona förrän jag avlat färdigt på mig själv och barnrn blivit något större...
Att det blev birma för mig var egentligen helt bara en slump, då jag fick överta en kompis vuxna birmahona för ett antal år sedan.
Har funderat på om jag ska försöka mig på någon annan ras när det blir dags nästa gång, men har insett att jag inte vet något om andra raser än birmisar och "råttfångare" (mina stallkatter, "bonnkatter" )
Birman är ju ganska svår att få fram utställningskatter, hade varit kul med nån ras som är lite enklare på den fronten.
Sen vill jag att det ska vara en lättskött ras, inte för mycket päls (INTE perser), bra familjekatter och trevliga att gosa med (fast det tycker nog alla kattägare att just deras ras är...).

SÅ, nu utmanar jag er alla:
ÖVERTYGA mig om att jag ska välja just ERA favoritraser (när det väl blir dax - ingen idé att försöka sälja kattungar till mig nu )!!
VARFÖR rekommenderar du Din ras? Varför är det den bästa för mig?

 

[Sol]

"Min" ras, devon rex, är en ras för den person som vill ha en katt som är med överallt. De hjälper gärna till med matlagningen (provsmakning), städningen (tukta dammsugaren), toalettbesök (moralisk stöd) etc. De älskar människor men även hundar och andra katter. Det är en genomsocial ras och en del kan finna dem aningen påfrestande för en devon rex förstår inte innebörden av "privacy".

De är ena riktiga energiknippen och det finns två lägen på denna katt, full fart och kolugn, inget mellanting finns.

Ur avelssynpunkt kan du få alla möjliga färger och mönster inkl. burmafärger, tonkanes och siamesmaskat.

Pälsvård, vad är det? Ingen borstning krävs och pälsen de släpper kan man lätt plocka undan då den tussar ihop sig.

Utställningar brukar inte vara något problem. Devons älskar människor och är sällan svårhanterliga, de brukar gilla att visa upp sig. Det är heller inte särskilt svårt att hitta en devon som inte är av utställningskvalité. Jag skulle snarare säga att det är svårt att hitta en devon som INTE är av utställningskvalité. Rasen är idag så pass liten att man kan komma undan med lite småfel som tex lite för små öron eller för dåligt markerat stop. Att rasen är numerärt liten är dock till nackdel när det gäller avel. Det kan vara svårt att hitta en lämplig hane MEN det är absolut inte omöjligt och rasen håller på att "växa till sig". Det är dessutom en väldigt frisk ras så ur sjukdomssynpunkt är det inte svårt att avla på dem.

Som sagt devons är människoälskare. De välkomnar gärna gästerna vid dörren och när gästerna placerat sig i soffan är det lätt hänt att det helt plötsligt ligger en devon där

 

[claraswe]

Hej. Jag kommer inte att försöka övertala dig att byta ras eller så utan vill bara rekommendera min väns kattras. Brittisk korthår. Vill du veta mer så gå in på www.brittringen.se så får du mer information om rasen och mkt om uppfödare, utställningar mm. Har ingen katt själv (än) men inom sinom tid kommer det nog att flytta hem en liten chokladbrun brittisk korthår hos mig.....

 

[MissFideli]

Håller med dig

 

[pippi27]

Ahh, Ryssar En Russian Blue eller två. En social familjekatt som går upp i rök när det kommer gäster. Pratar gärna och vill vara med överallt! Jag menar verkligen ÖVERALLT. Pälsvård?? Öhh, nja ett par drag med sämsskinnet inför utställningen så är det bra med det. Fungerar utmärkt med barn och hundar, gillar att gå ute i sele. Lätt att lära en massa tricks om man känner för det. En utmärkt råttfångare! Utställningsmässigt då, nja, tyvärr tenderar ryssarna att bli antingen rundare eller så åt siameshållet. Dom ska ligga mittemellan! Inga rasrelaterade sjukdomar, ibland händer det dock att det ploppar upp en maskad ryss
Dessutom så blir ryssen vackrare, mer intensiv i sina färger ju äldre den blir! En gammal ryss är ordentligt blyertsgrå med lysande gröna ögon.

 

[loveponies]

Ett naturligt steg från birma borde vara ragdoll! Många ragdolluppfödare har en bakgrund som birmauppfödare.
Kanske är det kärleken till färgen som för det?

Jag har både birma och ragdoll, och kan ju då göra egna jämförelser.
Det som de har gemensamt är hårtypen; semilånghår, och att de är maskade med vitfläck. Pälsvården för de bägge reserna är likvärdig. De hårar ungefär lika mycket, så man få breda sig på att ha fullt med vita katthår i hemmet! (Men det har du säkert redan erfarenhet av, om du har två birmor...)

Så till skillnader:
Ragdoll finns i fler varianter av vitfläck än birma: bicolor, mitted (nästan som birma, fast med vit haka, vitt bröst och vit mage, och ev en liten vit bläs) samt colorpoint dvs utan vitt).

Mitted är väl den variant som är svårast att få fram bra utställningsexemplar av, pga av samma problem som hos birma. Colorpoint är helt klart lättast.

Ragdollen finns inte i lika många färgvarianter som birman, men det är på g. I oktober ska det hållas en godkännandeutställning för de nya färgerna (vilka är rött, sköldpadd och tabby). Annars finns ragdoll i brunt, blått, choklad och lila.

Ragdollen är större än birman, och mer långlinjerad i kroppen, inte lika kompakt.

Temperamentsmässigt så anser JAG att ragdollen är mer människokär och social än birman. Min birma är verkligen KATT. Hon kan lugnt ligga en hel dag i sovrummet, utan att man ser skymten av henne. Vill hon kela så kommer hon och säger till om det.
Ragdollarna är för det mesta där vi är. Går vi ut i köket, följer de med och lägger sig på golvet. Går vi och tittar på TV lägger de sig i soffan. Går vi och lägger oss i sovrummet gör de det också (helst ovanpå en då).
Man brukar ju säga att en katt bor man hos.
En ragdoll bor man MED.

Sen så har vi ju också den karaktäristiska egenskapen att slappna av i kroppen då de blir lyftna. De är verkligen lätthanterliga katter, inga problem att göra grejer med. Ge tablett, kamma, klippa klor, allt accpeteras. Min birma kan jag ha betydlgit värre duster med! (Dock är hon väldigt snäll, hon med, men hon spjärnar alltid!)

Avelmässigt aspekter:
Ragdollen är en ras på frammarsch. Det är många uppfödare som registerar sig nu, och rasen växer ganska fort i antal. Efterfrågan är dock stor, så det är sällan problem att hitta spekulanter på ungar.
Det kan vara problem att hitta obesläktade avelsdjur, men det sker många importer nu, så avelsbasen borde breddas.
Det är en produktiv ras, kullar på 6-7 ungar är ingen ovanlighet (mina katter är båda födda av förstagångsföderskor, och deras kullar var på 5 resp 6 kattungar!)

Så slutsats: Ragdollen är en otroligt mysig, social och kärvänlig katt, med ett "mjukt" sätt. Och så är de ju otroligt snyyga också!
Kolla lite fina bilder:
Boss, brun bicolor
Bobby, blå bicolor
Nala, brun colorpoint
Prinsen, röd colorpoint
Racy, blåsköldpadd colorpoint

Och så mina egna godingar:
Sammi, brun bicolor
Chivas, blå colorpoint

 

[palle]

Jag säger baara: Scottish Fold!!!!
Den finns i 4 olika varianter: Korthårig med nedvikta öron, Långhårig med nedvikta öron, Korthårig med raka (vanliga) öron och långhårig med rak(vanliga) öron.
Det finns inte ännu 30 st(!!!) i sverige.
Den är lättskött och social katt som absolut inte är varken högljudd eller påträngande. Duktiga musfångare fast dom är födda och uppvuxna inomhus.
Inte så svårt att avla på dom då det finns hanar i danmark.
Fast gillar du yrväder så är Turkisk Van något för dej. Dom finns i alla färger. Och om man tar en kull så får man veta att man lever. Bebbarna börjar springa runt utanför bolådan redan efter några dagar. Alltså innan dom ens öppnat ögonen. Sen dom öppnat ögonen brukar dom försvinna upp i gardin/tak-höjd. Kommer lagom ner tills det är dags för leverans.
Eller varför inte ta en av varje.
Då har du Vanen över bordshöjd och Scotten under.
En perfekt mix.

 

[Rallebralle]

Självklart ska du skaffa dig en egen PUMA!!!
en viltfärgad aby såklart!!!
Här har du min avelshane.Underbar i temprament o psyke.
mer lik en hund än en katt!
hårar knappt o kräver ingen direkt pälsvård. :smirk:
MKT personlig ra,dessa abessinier.
o fullkomligt underbar.
läs mer om ABESSINIER på:

http://www.abysomali.se/

nedan finns en nytagen bild på min avelshane..
http://hem.passagen.se/aucuparias/images/m1.JPG

 

[Rallebralle]

lite mer reklam för min ras....

Beskrivning av rasen:

Abessinier är en medelstor katt som ger ett graciöst och elegant intryck. De är slanka, smidiga och muskulösa. Abessiniern har ett hjärtformat ansikte med stora alerta öron, gärna med tofsar.

Det skall vara god bredd mellan öronen och de ska vara breda vid basen. Ögonen är mandelformade, stora, lysande och mycket uttrycksfulla. Ögonfärgen kan vara bärnstensgul, gul eller grön.

De kontrastrika ansiktsmarkeringarna ger abessiniern både charm och en vilddjursaktig look. Runt ögonen ser det ut som den har en eyeliner.

Benen är långa och slanka. Tassarna är små och ovala. Svansen ska vara tämligen lång och avsmalnande mot spetsen.

Pälsen är unik ! Den är kort, spänstig och tätt liggande med dubbel eller trippel, ticking vilket betyder att varje hårstrå har två eller fler färgband.

Abessinern kan förekomma i åtta färger:

Viltfärgad, ABYn ska ha varmt brunröd färg med mörkt orange eller aprikos bottenfärg och svart ticking.

Sorrel, ABYo är varmt kopparröd med aprikos bottenfärg och chokladbrun ticking.

Blå, ABYa ska ha bottenfärg som havregryn och stålblå ticking.

Fawn, ABYp har beige grundfärg med en ticking i mörkare beige.

Vilt, sorrel, blått och fawn kan förekomma tillsammans med silver.

 

[Rallebralle]

...o lite till....

De är mycket pigga och nyfikna och de vill alltid vara med när det händer något.
De följer gärna med husse eller matte för att se vad som kan vara på gång, oavsett om det är ute eller inne. Räkna med att du ofta kommer att ha sällskap.

Men abessiniern och somalin är bra på att aktivera sig själva också. De har en utpräglad jaktinstinkt och älskar att jaga, allt från bollar inomhus till fjärilar och andra smådjur utomhus.
De är mycket sällskapliga. Om du sitter vid köksbordet för att läsa en tidning kan du räkna med att ha en kärleksbuffande katt som sällskap.

Eftersom de är väldigt aktiva är de dessutom mycket matglada. Med glupsk aptit äter de det mesta som bjuds. Om man inte ser upp kan de roffa åt sig mat som är upplagd till husse eller matte.

Abessiniern och Somalin anses vara läraktiga, speciellt om de själva har nytta av det. Att kunna öppna dörrar eller höra när matte öppnar kylskåpet hör till de enklaste saker i världen.

Det är lätt att lära dem att komma på kommandorop. En del av dem lär sig apportera. De har också lätt att lära sig att gå i koppel.
Kanske därför att de så gärna vill upptäcka vad som finns ute i världen.

 

[Rallebralle]

Kan ingen stoppa mig...lite mer info kommer här...

Abessinier liknar katter som avbildas i Egyptiska pyramider och tempel. Den kallas ibland för en levande modell till gudinnan Bastet, som ofta är avbildad med ett katthuvud. Egyptiska tamkatter blev helgade åt gudinnan Bastet och dessa katter värderades så högt att det var belagt med dödsstraff att döda dem.

Tempelkatterna med sin tickade päls blev efter döden svepta och mumifierade.

Den första abessinier registrerades i England 1896. Rasen kan ha kommit direkt från landet Abessinien. Man vet att en dam vid namn Barett-Lennard förde hem en katt, ZULA, från Abessinien 1868 som segertrofé från upproret i landet Abessinien. Det sägs även, att många sjömän tog med sig tamkatter med tickad päls från just dessa trakter. Att dessa katter skulle utgöra grunden till rasen ifrågasätts idag.

Troligen har rasen kommit till England med hjälp av romare som tog med sig tama katter med tickad päls under den tidiga romartiden. Långt senare kan anlagen för den vackert tickade pälsen ha tagits tillvara av kattuppfödare i England. Kanske är det en kombination av de gamla huskatterna från romartid och nytillskottet från Abessinien i slutet av 1800-talet som ledde fram till den raskatt som idag heter abessinier.

Den första specialklubben för abessinier bildades i England 1929. Till Skandinavien kom ett fåtal abessinier under 1930-talet. Till Sverige importerades sedan de första abessinien från England 1953. Efter andra världskriget dök det upp långhåriga ungar i abessinierkullar, (somali). Långhårsanlaget är ett anlag som kan ligga dolt i flera generationer hos korthåriga katter och kan visa sig först då två korthårskatter med långhårsanlag paras.

Somalin, som är en långhårig abessinier, godkändes 1977 av den amerikanska kattorganisationen CFA.

FIFe och SVERAK godkände somalin som ras 1982, samma år som den första somalin kom till Sverige.

 

[jojjan]

Klart att du ska ha en siames
Än så länge har jag bara en, men det kommer bli flera

En siames ska man ha om man vill ha en katt som sitter som ett plåster, ska vara med ÖVERALLT. Är man oförsiktig och stänger dörren efter sig någon gång när man ska duscha t ex så sitter kissen utanför och argumenterar högljutt för att man snarast möjligt ska öppna dörren igen. Gör man inte det så sitter kisse och väntar tills man kommer ut igen.
En siames har också de vackraste ögon,öron,näsa man kan tänka sig, och en röst som överröstar det mesta.
Köp en siames om du vill ha en armhålevärmare som stjäl halva kudden om natten, och ser dina tår som farliga villebråd. Fullt ös medvetslös är det som gäller för det mesta. Apportkunskaper hos katten är viktigt om man är en lat matte/husse som helst sitter och leker med katten från soffperspektiv, detta finns hos siamesen. Även kurragömma och jaga tycker min kisse är kul, även fast vissa regelbryt förekommer.
Ibland gör min kisse mig sällskap i soffan, och följer intresserat med i programmen på animal channel. Babysälar följs med stort intresse, samt reklamen. Atlas har även utvecklat ett stort fotbollsintresse
Min siames är klok och förståndig, men ibland är han en riktigt barnrumpa och kräver att få bli behandlad som en sådan. Han säger till när han ska upp i famnen, och när han ska ner. När man går till dörren så ska han såklart hjälpa till att öppna.
Vill man ha gratis städhjälp så väljer man förstås en allätande siames, som roffar åt sig diverse smulor,ludd,plastpåsar,kaffesump mm.
Ibland får man agera klätterträd eftersom siameser klättrar som apor vilket inte alltid är så trevligt, men jag måste erkänna att Atlas är rätt söt när han hoppar upp och lägger sig på ryggen å spinner när man knyter skorna

Jag skulle inte byta bort min siameskisse för allt i världen

Bilder på min kisse:
ATLAS

 

[Xeline]

Själv har jag ju "bara" huskatt ! Rekommenderas INTE till avel eftersom det redan finns ett överskott. Men de rekommenderas till råttfångare i stallet !

Jag tror att om jag skaffar en raskatt så blir det en Britt eller en aby. Eller kanske en som jag såg i en kattbok som såg ut som en liten leopard....

 

[mandalaki]

Vacker katt du har ! Men om du nu inte råkar vara född som klösmöbel och dessutom har ett jobb och lite annat pyssel att sköta så fattar jag inte hur du hinner ...

Kan inte Rallebralle berätta lite om abessinier ?

mandalaki

 

[Balance]

russian blue

 

[Alfhild]

Britter är underbara! Jag har både birma och britt och jag älskar båda två (exakt lika mycket!), men jag rekommenderar alla jag känner att skaffa en britt för de är så trevliga, sociala, roliga och robusta katter. Min gillar förresten vatten jättemycket och vill gärna vara med när jag duschar! Britten går dessutom jättebra ihop med min birma som jag hade sedan tidigare.

 

[**BORTTAGEN**]

Hej

Läser med intresse svaren och ser att ingen upptäckt att du ju redan har den optimala kombinationen - helig birma och huskatt
Läste att någon ansåg helig birma inte vara särskilt sällskaplig . Min erfarenhet är att helig birma verkligen lägger sig i det mesta, och bokstavligt talat. Älskar människor och inte minst barn.

Det viktiga när man väljer katt, är att inse att de är individer, så den generella beskrivningen av en ras, är just generell - och även då anses helig birma vara mycket trevlig och sällskaplig

Eftersom du kommer att tid på dig, så är det optimala att fara runt och hälsa på och ha skoj.

Lycka till!

 

[ameo]

Tackar för alla svar hittills!

Vissa raser vet jag redan att jag itne är intresserad av, av olika skäl.
Perser är en sådan, dels för pälsvårdens skull och dels för att jag inte gillar deras extremt korta nosar. (därför är inte exoticen heller aktuell, även om jag tror att de inte är riktigt lika extremt trubbiga)
Siames är inte heller intressant, för jag uppskattar inte riktigt så pratiga kissar... Och tycker de är alldeles för "slimmade" för min smak...
Vill inte heller ha någon annan ras som är vidareavlad på nån defekt, t.ex hängande öron...

Birman passar mig nog egentligen ganska bra, de är lagom pratsamma, sitter gärna i knäet och gosar i några timmar framför tvn på kvällarna och ligger oftast och sover lugnt hela dagarna - SÄLLSYNT att jag ser dem uppe på dagtid... Kräver nästan ingen pälsvård alls, TROTS att de är semilånghåriga.
Min äldre hona har lite fö rmkt humör, men det skyller jag faktiskt mest på hennes trassliga uppväxt - min kompis som hade henne de första åren gifte sig med en kille med "arabiskt" ursprung, som inte riktigt lärt sig att man RESPEKTERAR djur... DET fungerade inte särskilt bra...
Det enda jag saknar är, som sagt, att det är så SVÅRT att få fram utställningskatter när man föder upp...

Nåja, jag ska kika vidare och hålla ögonen öppna. Fortsätt gärna marknadsföra era raser!

 

[pippi27]

Utställningsryssar. Visst kan det vara svårt att få fram bra kvalité! Men väljer man ryssen som ras och ska föda upp så bör man lära sig deras stamtavlor. Ju mer "nordiskt" blod desto bättre kvalité! Har man tur och hittar nordbor på både hannens och honans sida så sitter man med en kanonryss!!