Byta häst?

Caroline.l.t

Trådstartare
Hoppas att någon har lite tankar eller råd om mitt dilemma. Skaffade min första häst för ett år sedan, då 7 år och troligen inte hanterad särskilt mycket (jag var oerfaren och blev kär, idag skulle jag göra klokare val). Han är fantastisk på de flesta sätt och har utvecklats mycket under året, problemet är att han är lättskrämd, något som egentligen inte blivit bättre. Det största problemet med det är att jag inte längre kan/vågar rida ut själv och mitt obehag har ökat varje gång jag åkt av eller han hoppar till, något han säkert känner av. Nu kan jag för det mesta få med sällskap och då är det inga problem, men just uteritterna är min främsta anledning att ha häst och detta begränsas ju. Jag tycker väldigt mycket om honom och en häst är ju ingen bil man bara byter om man inte är nöjd, eller? Samtidigt är han uppenbarligen inte 100 % rätt för mig och kanske jag inte för honom även om han verkar tillfreds i övrigt. När jag tänker tanken att ha en orädd häst istället känns det som en lättnad men när jag tänker på att jag då måste sälja pållen känns det inte kul. Hur gör och tänker andra? Jag är såklart inte den första att fundera på om jag har rätt häst.
 
Jag hade samma dilemma med min häst. Supersnäll i allt men lite för reaktiv för mig. Och då inte bara på uteritter, utan han hittar saker att bli skrämd av även i ridhuset och på ridbanan. Efter en stegring och omkullvältning bestämde jag mig för att sälja honom. Hade bara haft honom i 1,5 månad när det hände och jag slutade rida honom. Hyrde in en ryttare som red honom typ två gånger i veckan ett tag och sedan bestämde jag mig för att han skulle ridas ett par månader innan försäljning (eller beslut om att behålla) så han flyttades till beridare och jag velade fram och tillbaka, men kom till sist fram till att han skulle säljas när jag hade sett vilka sidoskutt han gör även med henne. Men då blev han halt, så nu står jag med en halt (?, återbesök på fredag) häst som jag inte kan rida men som behöver sättas igång och musklas etc innan försäljning ens kan bli aktuellt. Ångrar just nu att han inte åkte ut på annons direkt efter stegringen i februari!
 
Fy var trist. Ja, det var ju mer dramatiska problem än jag har och ditt beslut låter helt rätt. Helt OT så skulle jag tipsa om Equiband när du sätter igång honom så löser du nog påmusklingen utan att behöva rida.
 
Jag tänker att det ska vara kul att ha häst. Visst är det så att det inte är superkul 100% av tiden, men det ska vara övervägande positiva känslor och när det går dåligt ska man känna att man ändå orkar ta sig igenom det dåliga och ser fram emot det som är bra senare. Rädsla är en av de absolut mest påfrestande känslorna, både mentalt och fysiskt och att regelbundet utsättas för stark rädsla mår man inte bra av. Hästen känner av att du är rädd och blir då själv ännu mer nervös. Hästar som är tittiga och skvättiga behöver ofta ryttare som är lugna och orädda. Man kan träna upp både sig själv och hästen att bli lugnare och tryggare, oftast, men det är en process och en process som inte alltid är helt enkel, speciellt inte när både hästen och ryttaren är lika rädda.

Jag tycker du ska ta dig en funderare på vad det är du värdesätter, hur din relation med hästen känns i övrigt, inte bara när det kommer till uterittsbiten utan även allmänt i hanteringen, rannsaka dina tankar och känslor, vilken känsla känner jag när jag är på väg till stallet? Vilken känsla känner jag medan jag hanterar hästen? Vilken känsla känner jag när jag sitter på jobbet/i skolan och tänker på min häst? Hur känns min magkänsla? Ofta har man svaret inom sig bara man analyserar sina tankar och känslor lite. Det finns duktiga tränare som kan hjälpa en att bearbeta rädslor både hos ryttaren och hästen, men då måste man vara villig att lägga ned tiden och pengarna på det.

Jag skulle säga att om du har en övergripande känsla av att det inte är rätt, så ska du sälja och leta efter en annan häst. Även om man inte klickar helt med hästen så är det ändå tungt att sälja men man måste fokusera på sig själv i det långa loppet, livet är för kort för att slösa bort en massa år på en häst man inte klickar med.
 
Hoppas att någon har lite tankar eller råd om mitt dilemma. Skaffade min första häst för ett år sedan, då 7 år och troligen inte hanterad särskilt mycket (jag var oerfaren och blev kär, idag skulle jag göra klokare val). Han är fantastisk på de flesta sätt och har utvecklats mycket under året, problemet är att han är lättskrämd, något som egentligen inte blivit bättre. Det största problemet med det är att jag inte längre kan/vågar rida ut själv och mitt obehag har ökat varje gång jag åkt av eller han hoppar till, något han säkert känner av. Nu kan jag för det mesta få med sällskap och då är det inga problem, men just uteritterna är min främsta anledning att ha häst och detta begränsas ju. Jag tycker väldigt mycket om honom och en häst är ju ingen bil man bara byter om man inte är nöjd, eller? Samtidigt är han uppenbarligen inte 100 % rätt för mig och kanske jag inte för honom även om han verkar tillfreds i övrigt. När jag tänker tanken att ha en orädd häst istället känns det som en lättnad men när jag tänker på att jag då måste sälja pållen känns det inte kul. Hur gör och tänker andra? Jag är såklart inte den första att fundera på om jag har rätt häst.
Tycker inte det är något fel med att känna som du gör, problemet är nog att många hästar kan ha liknande reaktioner så även om man säljer och köper ny kan det bli liknande problem med nya hästen, men det får man ju ta när man säljer och letar ny häst, men bara bra att ha i åtanke.

Jag tjötar ju om det mycket, men såg senast detta klippet igår:


Tycker det är super bra och visar väldigt enkelt tips för hur man kan bryta sånt beteende. Ofta med just "spooking" så tror jag verkligen det kommer av att dom inte litar på oss, det betyder inte man är dålig som ryttare eller människa, men bara lite "läget". Då får man ibland börja om från "scratch" och bygga relationen på nytt. Sen har olika hästar olika temperament eller reaktioner såklart, men jag hade själv tänkte vidare i dessa banorna.

Om du sen bestämmer dig för att sälja hästen och köpa en ny, så tänker jag inte det är fel heller. Ibland passar man inte ihop och man skall inte behöva känna sig dålig för det. Att åka av sätter i rädsla i dom allra flesta, har själv varit där eftersom jag åkte av min förre massor och min nya Donna har verkligen hjälpt med min självförtroende, som vi jobbar vidare på.
 
Tack för kloka synpunkter. Det vore faktiskt lättare om problemen var större, att jag inte ens kunde rida ut med sällskap tex, då hade det varit en no brainer. Jag ska titta på filmen :) Kanske finns en magisk lösning... Jag har inte blivit rädd för ridning generellt och med en mer orädd häst skulle jag nog vara tillbaka i det gamla lugnet direkt.
 
Jag ser inte relationen med hästar som något som antingen är "rätt" eller "fel" när vi pratar om så pass basala saker. Det handlar snarare om ifall du känner att du vill lägga ner insatsen som krävs för att det ska funka (och där finns det inte ett rätt eller fel svar - du måste bara bestämma dig för vad du vill).

Generellt så finns det inga magiska lösningar. Men det innebär inte att det behöver vara omöjligt eller ens svårt. Det kräver bara tid.

Promenerar du något med din häst? Hur fungerar det?
Ett sätt att vänja er vid att rida ute är t ex att du promenerar en runda flertalet gånger. När du och hästen känner er lugna med det, så sitter du upp och rider en liten bit på den rundan. Sedan utökar du.

Ett annat sätt är att se om du känner dig lugnare med sällskap på marken. I början kanske du och personen på marken går samma väg. Sedan så kan du börja ta och rida små "utflykter" från personen. Till slut rider du själv.

Rider du för tränare med hästen? Personligen tycker jag att det ger mycket för relationen att träna med hästen, för då kan man träna sitt samarbete på en annan nivå. Vad du tränar på kan du också ta med dig ut. Tränar du upp din ryttarskicklighet är det mindre risk att du trillar av - en trygghet i sig.
 
Senast ändrad:
Jag ser inte relationen med hästar som något som antingen är "rätt" eller "fel" när vi pratar om så pass basala saker. Det handlar snarare om ifall du känner att du vill lägga ner insatsen som krävs för att det ska funka (och där finns det inte ett rätt eller fel svar - du måste bara bestämma dig för vad du vill).

Generellt så finns det inga magiska lösningar. Men det innebär inte att det behöver vara omöjligt eller ens svårt. Det kräver bara tid.

Promenerar du något med din häst? Hur fungerar det?
Ett sätt att vänja er vid att rida ute är t ex att du promenerar en runda flertalet gånger. När du och hästen känner er lugna med det, så sitter du upp och rider en liten bit på den rundan. Sedan utökar du.

Ett annat sätt är att se om du känner dig lugnare med sällskap på marken. I början kanske du och personen på marken går samma väg. Sedan så kan du börja ta och rida små "utflykter" från personen. Till slut rider du själv.

Rider du för tränare med hästen? Personligen tycker jag att det ger mycket för relationen att träna med hästen, för då kan man träna sitt samarbete på en annan nivå. Vad du tränar på kan du också ta med dig ut. Tränar du upp din ryttarskicklighet är det mindre risk att du trillar av - en trygghet i sig.
Bra tips. Vid promenader är han lugn, liksom när han går efter en annan häst. Jag började utmana honom genom att gå först ibland men har dragit mig för det sen han blev rädd o hoppade åt sidan o jag åkte av. Men jag måste nog utmana oss lite.
 
Bra tips. Vid promenader är han lugn, liksom när han går efter en annan häst. Jag började utmana honom genom att gå först ibland men har dragit mig för det sen han blev rädd o hoppade åt sidan o jag åkte av. Men jag måste nog utmana oss lite.
Lagom mycket utmaning är ofta en bra tanke. Du ska utmana precis så mycket att du med all sannolikhet inte kommer att ha några problem - det bygger självsäkerhet hos både dig och hästen.

Ett exempel, om du rider med en annan häst: istället för att tänka att du ska rida först en stund, så kan du och den andra ryttaren turas om att göra halt och sedan skritta förbi den andra hästen. Fokus ska ligga på att göra fina halter och igångsättningar, oavsett vad den andra hästen gör. För att verkligen se till så att du tänker på övningen och inte på "att vara först", så kan du räkna fram och tillbaka - ett till fem när ni skrittar framåt, fem till ett när du förbereder och gör halt.
 
Två korta citat urklippta ur längre inlägg:
en häst är ju ingen bil man bara byter om man inte är nöjd, eller?
Jag tänker att det ska vara kul att ha häst.
Min bestämda uppfattning är att om man inte trivs fullt ut med sin häst så varför skulle man inte kunna byta ut den? Ingen blir lycklig av att ha en häst man inte trivs med och hästen kan få ett minst lika bra hem någon annanstans.

Jag köpte själv en promenadhäst, som på pappret skulle passa mig perfekt. Sen skadade den sig när den nyss flyttat hit och ytterligare en skada lite senare. Så när jag väl skulle rida den visade det sig att förra ägarens ridning inte "satt kvar" längre utan den bestämde sig för att testa mig och vägra gå ut i skogen (trots sällskap av bästa kompisen). Och jag är alldeles för otränad i min ridning numera, så jag reder inte ut att ta igenom en hästs testande, utan för mig var det helt enkelt så att jag vill inte ha kvar hästen länge. Det SKA vara roligt att ha häst! Jag har häst för att rida långsamma turer i skogen när andan faller på och för den ridningen ska man inte behöva bråka med sin häst!
 
Jag tänker såhär: En häst är inte ett dött ting som en bil men samtidigt något de flesta av oss har som hobby dvs det ska övervägande vara roligt. Så långt är nog många överens. Däremot är det ju ett faktum att som hästägare sätts man att lösa situationer som uppstår oavsett det var vad man ville eller ej, för ingen annan har ju ansvaret över djuret. En häst blir ju inte heller såld per automatik för att man bestämmer sig för att sälja den, man måste alltså stå med den tills ett nytt hem är hittat.

Som hästägare tänker jag att jag har två primära uppgifter: 1 Att ge hästen ett så bra hem som möjligt medan jag äger den 2 Att se till att hästen får ett så bra nytt hem som möjligt den dag jag inte kan ha kvar den. I detta ingår, för mig, att man söker lösningar på problemen man får. Man tar adekvat hjälp, kanske med sin egen ridning, genom att nån annan rider eller en kombination tex. Likväl som jag betalar för tränare i dressyr kanske jag behöver ta hjälp med hantering, uteridning eller annat om det är problem. Det ska vara roligt att ha häst men det kommer alltid vara så att ibland är det inte lika roligt, men man måste rida ut den stormen med. Sen kan det bli roligt igen. Så är det med i princip alla hästar oavsett vilken man köper eller om man byter ut dem.

Jag har en häst som är spooky ute. Klart jag ibland svävar iväg i tanken att det vor skönt med en sävlig häst för mysiga barbackaturer i skogen. Men sen rider jag på dressyrbanan och min häst är helt fantastisk, då hade jag inte velat ha den ett dugg sävligare. Min poäng är att det är svårt att få precis allting perfekt i en häst, vissa saker får man leva med. Frågan är vad som väger över, vad som känns viktigast. Det som känns viktigast för en måste ju helt enkelt fungera, annars är det fel häst, men allting kan inte förväntas vara perfekt alltid. Alla hästar (och människor) har sina egenheter.

Ingen kan svara för hur du ska göra TS, men om du känner att du till tex 80% gillar din häst och vill ha den, så kan du ju alltid ge det ett försök att få hjälp kring de situationer där du har problem. Men om du känner att du till 80% inte vill lägga ner tid på denna häst, så lägg då istället energin på att hitta ett nytt hem till den :)
 
En häst är ingen bil men....

...om relationen inte fungerar från det ena hållet - varför tro att den fungerar åt det andra? Hästen är mycket beroende av relationen med sin människa - den förtjänar att ha bästa möjliga relation och ibland är man inte den människa som kan erbjuda den.
 
Funkar det inte så har hästen det förmodligen bättre med en annan ägare.
Risken finns att den utvecklar sin rädsla ytterligae så att det blir svårt att sälja/ träna den.
Sen är det ju så att osäkra ryttare kan göra den mest stabila häst osäker vilket tyvärr brukar eskalera.
Så vid köp av ny häst, välj noga och ta hjälp från början att övervinna ev.rädslor för att inte hamna där igen.
 
Jag tycker det primära man skaffade häst för ska funka och kännas roligt med den hästen. Eller att man känner sig grymt motiverad, har tid, ork, kanske pengar (till experthjälp) att lösa det om man absolut av någon anledning inte vill sälja. Men att du nu leker med tanken att sälja, skaffa en ny häst, tycker jag i denna situationen är bättre. Alltså att man är handlingskraftig åt ett eller annat håll, antingen behåll och gå all in för att lösa problemet, eller bestämma att sälja och gå på det spåret. Inte behålla pga skuldkänslor och gå omvägar runt problemet utan att det egentligen löser sig eller du blir gladare.

Känna sig rädd eller få en olustkänsla eller behöva ha ett annat ekipage med sig för att kunna utöva den delen av ridsport man primärt skaffade häst för låter jättejobbigt mentalt och praktiskt. Tycker det är annat än om man behöver hjälp i andra discipliner än sitt primära, för ofta kan det ju vara Något man behöver hjälp med. Som exempel var min häst omöjlig för mig att longera i galopp, han bara drog iväg och så fick man börja om, nu är det inte det jag håller på med så det kändes inte jättejobbigt att det inte funkade (och det löste sig med hjälp) men OM tanken varit voltige-redo häst och hästen fortfarande inte kunde galoppera stadigt på lina ett helt år senare även om den gick fint att tex hoppa skulle jag nog fått erkänna att det är fel häst för mitt ändamål av att ha roligt. Tycker inte det är så annorlunda om det man helst vill njuta av är uteritter utan att behöva planera ihop sig med nån kompis och det inte funkar, och det snarare känns värre än bättre ett år senare. Då tycker jag inte det låter fel att tänka på att hitta ett nytt fint hem åt hästen och sen en ny mer trygg och passande häst åt dig själv.
 
Senast ändrad:

Liknande trådar

Hästmänniskan Fy vilken jobbig sits jag har satt mig i. För två år sedan köpte jag en unghäst då min andra häst var skadad och det verkade inte som...
Svar
16
· Visningar
2 079
Hästmänniskan Har börjat ridskola för nybörjare (ingen erfarenhet) och gått 3 tillfällen, överväger att sluta då jag inte känner mig välkommen. Första...
2
Svar
20
· Visningar
2 425
Senast: Brynja
·
Hästmänniskan Hejsan, jag funderar på att köpa min första egna häst. Ridit sen jag var 6år till år 2015 ca 19år. Både ridskola samt...
Svar
13
· Visningar
858
Senast: Ajda
·
Hästmänniskan Jag har ett riktigt dilemma som jag mår riktigt, riktigt dåligt av. Jag har 2 ston och en äldre valack. Valacken är 20 år, har en åkomma...
2
Svar
24
· Visningar
2 823
Senast: mars
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp