Bushästen

Idag skulle jag ha ridit en privatlektion på A för första gången. Det var min ordinarie ridlärare från torsdagsgruppen som skulle hållit i den men dessvärre blev vi tvungna att ställa in.

Så det blev en tur ute istället. A var pigg och vi övade mycket på övergångar mellan skritt och trav plus våra vanliga krumelurer med skänkelvikning m.m. På hemvägen taggade han till efter en galopp och tyckte sedan att skritt var en onödig gångart. Det blev lite taktande innan han sansade sig. De andra två små galopperna gick bättre men han var ändå rätt överpigg efteråt.

En bit efter sista galoppen kom vi ikapp en annan ryttare som visade sig vara min ridlärare. A tyckte det var lite spännande att träffa en annan häst och började takta lite igen. Vi gjorde sällskap sista biten som jag hade kvar till stallet och A ångade på, förvisso i skritt men nätt och jämt. Ridlärarens häst hängde knappt med.

En annan gång när vi träffades ute på ridtur så stannade vi och pratade en stund. Att stå still är inte As starka sida så efter en stund fick han för sig att börja backa ner mot diket, varvid jag rappt fick se till att han gick fram igen.

Hm, är det så jag och A gör ett gott intryck? Med backande och taktande? Lyckligtvis är det inte så för det mesta, oftast bara när ridläraren ser