burdushäst

[Thindra]

Har en unghingst på ca SNART 2år (slutet av Juni). Han är trevlig på alla sätt och vis men han är väldigt burdus.

Han är inte kännslig för fem öre, han ställer sig på allas fötter och vrider om. Man kan skrika, vifta och banka han flyttar inte på sig. Han går på folk. Han ska "hjälpa" till när man tränsar eller sätter på grimman. Trycka in huvudet och vifta så att det blir jobbigt att spänna remmar etc.

Han är på något sätt så full av sig själv. Han är ensam kung i sitt rike ! Ett väldigt gott självförtroende!

Kan man på någotsätt göra dem mer kännsliga, och mer ödmjuka och mindre burdusa?

Annars är han trevlig. Kommer när man ropar, älskar att hitta på saker och att vara med. Men hanteringen är tröttsam då han är mycket.

Är det någon som förstår vad jag menar? Någon som har tips?

 

[Thindra]

Sv: burdushäst

Insåg nu att denna tråden passat bättre under "hästhantering", Boj kan du flytta?

 

[Tokmaja]

Sv: burdushäst

Jag skulle vilja säga att han inte respekterar människor.
Gör han likadant i hagen med andra hästar eller visar han mer respekt för dom?
Det är ju bra att han har ett gott självförtroende MEN det får inte stiga honom åt huvudet ju.
Nu vet ju inte jag har mycket du kan, säkerligen mer än mig :smirk: men befäst din egen ledarposition, låt honom förstå att det är DU som bestämmer och ingen annan och att det INTE är ok att kliva in i "din" zoon, den kan du enbart bjuda in honom i.
Håller du på med NH?
En bra tränare där kan säkerligen annars hjälpa dig, om han är fullt frisk vill säga :smirk: !

 

[Thindra]

Sv: burdushäst

Han är kung i hagen också . Har absolut ingen respekt för de andra hästarna. Det är inte så att han är elak (precis som med människor), utan han jävlas med dem.

De går (inkl. honom) tre unghingstar, jämngammla tillsammans i hagen. Då min häst är tuff så släppte vi in en äldre sund men uppfosrtrande vallack till dem. De två andra unghingstarna visade sin respekt och gick undan, de tuggade och var underlägsna.

Inte min kuse, han ville leka med vallacken och försökte få igång honom. Han kan springa rätt in i dem, flyttar inte på sig, när han stod i väget etc.

Han är som sagt en rätt trevlig häst annars, lätt att lära positiv osv. Men han har ett otroligt bra självförtroende. Blir jag arg på honom så låter han *hmpf*, DET är sant!

Jag vet ingen som kan komma ut hit och hålla på med NH med oss. Jag håller inte på.

 

[Thindra]

Sv: burdushäst

Ska tilläggga att han ska på unghingst bete på bassholmen i sommar. Antingen blir han bättre av detta, att det kommer en NY ledare in i hans liv som sätter honom på plats. Eller så blir han ledare igen....

Det är bara ett och två åringar där undefär 50-50. Han är ju då två.

 

[ang]

Sv: burdushäst

Jag skulle inte likställa ranghög och flockledare med fräck och kaxig, för det är inte samma sak. En ledare har koll på rangen, och kan därmed också acceptera att ha en ledare.

Har iofs bara erfarenhet av islandshästar, och en tvååring där uppfostras bäst av en god sammansatt flock - hanteringen behöver inte börja så tidigt.

 

[Thindra]

Sv: burdushäst

Ska jag tolka det som att du inte tycker att jag ska vara orolig för att skicka honom till hingstbetet?

Han är ju väldigt kaxig i hagen, får han inte bestämma så tjurar han. Han är för omogen för att vara en ledare. Så jag menar inte att han är en ledare, men han tycker det själv.

Han är supertuff när det inte gäller, sedan när det väl händer något då blir han rädd, så blir han sur för att han blev rädd och då bitar han någon kamrat, som inte är så tuff hela tiden men som kanske inte blev rädd.

han är väldigt full av sig själv.

 

[ang]

Sv: burdushäst

Efter vad jag förstått så är ju inte hästen ointelligent - just nu har den ju bara inte mött ett "större" motstånd, dvs en häst eller människa med mera rang. Kompisarna hemma sätter ju inte hårt mot hårt så det är klart att han kan "jolla" då.

Som människa är man sällan tillräckligt snabb eller finlirande att man faktiskt säger till i tid. Det sköter flocken bättre, och de har dessutom ingen pardon ifall inte åthutningen omedelbart åtlyds eller verkställs.

På just Bassholmen torde ju t ex utrymmet vara tillräckligt stort och det är väldigt viktigt för att hästarna skall kunna utöva även sitt flyktbeteende i uppgörelserna. Jag såg bara de få tv-minutrarna därifrån men skulle gärna se det irl. Har du pratat med de som arrangerar betet - de har ju några års erfarenhet?

Jag TROR dock att ett rejält hingstbete är bra för honom.

Vår svensk- och flockuppfödde islänning är fem i år. Var hingst tills för två år sedan och reds in i fjol. Som treåring var han MYCKET dominant och tuff (en nykastrerad vallack som "betäckte" en äldre hingst!) men genom hela träningen har han varit supertrevlig. Vaken, nyfiken och positiv och gillar att gå först även vid uteritter.

Hemma tog han åter rangen igen, trots att det var ett nytt ställe. Men det fungerar fint och han förstår skillanden i att vara eller INTE vara ranghög i umgänge med andra individer.

 

[Thindra]

Sv: burdushäst

Jag tror nog att Bassholem räknas till ett rejält bete! Så det kan vara bra för honom att komma dit då. Han har blivit könsmogen tidgast i sin flock. Fullt utvecklad pung där kulorna kommit ner. Han muckar gärna med andra vallacker i stallet. Stod i sin box, där det ställdes in en äldre vallack (c-ponny) i boxen framför. Då blev han flyförbannad och började sparka med frambenet och resa sig.

Detta var i sommras då han bara var ett år.

Igår var vi iväg till ett annat stall, där det finns manege. På väg därifrån tillbaka till transporten går vi förbi en hel del andra hästar. Hans kompis som gick först brydde sig inte alls. Han är en försiktig liten hingst (sv.hbl.) och gömde sig nästan bakaom sin matte. medans min absolut ville fram. Så jag fick gå och bråka med honom för att hålla honom på plats. En så länge är han inte så stor, men den dagen kommer att komma.

Jag har lång erfarenhet från hingstar både unga och äldre. Men har aldrig träffat på någon som varit så här kaxig.

Å andra sidan så är han det absolut bästa att arbeta med i andra lägen. Han lär sig snabbt, han är positiv och frammåt. Tömkörning gick som en dans första gången vi provade. han hade inga problem med att gå själv först! Jag kan ta in honom själv i stallet utan problem, han skriker inte efter sina polare som de andra unghingstarna gör osv.

Medans kompisen (hbl.) fick vi ta det lugnt med (vid tömmkörningen)och vänja långsamt att det är ok för honom att gå först själv osv. Min häst bara tuffar på som ett tåg.

Jag har lärt honom att man inte bara trycker sig ut ur boxen när den öppnas, det gjorde han när han kom till mig för ett år sedan. Nu stannar han och backar när jag ber honom om det. Jag har lärt honom att han inte bara får bälja iväg när jag ska ut med honom. Jag backar honom när han är för på. Men han ger inte vika till 100% utan han kan trycka tillbaka.

 

[ang]

Sv: burdushäst

Med min ringa erfarenhet av islandshästar som ju är väldigt "flockiga" så tror jag ändå inte att det egentligen är så stor skillnad. Men just ytorna är A och O, för stänger du in dem så kan de ju inte fly eller jaga som är en del av deras naturliga beteende.

 

[Thindra]

Sv: burdushäst

BASSHOLMENS totala yta är 70 hektar, varav ca 40 hektar är ängs- och hagmark. Hästarna går på hela ön. Ön begränsas av havet. 25 hingstar mellan 1-2år samsas om ytan. Har bara hört positivt om betet. Samt att de ska vara karaktärsdanande för dem att gå där. Jag delar din uppfattning om att flocken bör göra grovarbetet i att uppfostra varandra. Då de kan säga till på ett sätt jag inte kan göra.

men vad tror duom att det bara är så unga hingstar där? Borde han gå där det finns hela spannet av åldrar representerat?

 

[Alexandra_W]

Sv: burdushäst

Jag skulle nog försöka släppa på ett bete där det finns några äldre hingstar med, så han inte blir King Of The Hill på hingstbetet med och du får hem honom än mer styv i korken. Går det inte att hitta skulle jag ändock släppa på hingstbetet (Bassholmen) för jag tror det är bättre än inget och ffa är det MÅNGA hingstar där (jmf med hemma).

Den äldre valacken, muckat hingstungen med honom med, eller struntar han 'bara' i vad valacken säger?

 

[Thindra]

Sv: burdushäst

Den äldre valacken, muckat hingstungen med honom med, eller struntar han 'bara' i vad valacken säger?

Både ock skulle jag vilja påstå. Det är stor skillnad om man jämför med de två andra unghingstarnas bemötande av den äldre valacken. De tuggar och backar för valcken. Min verkar mer "leksugen" han ser en äldre polare. Valcken försöker jaga bort min häst, det bryr han sig inte om, han backar inte för honom. Hna stregrar sig mot honom och lägger sina ben över rygg/manke på valacken. Valacken går dock en så länge inte undan för min häst. Han biter honom eller stegrar mot honom.

De har dessutom börjat att "leka" med varandra. De andra unghästarna vågar inte leka med valcken, men min har "fått igång honom".

De har fri tillgång på hösilage i hagen och jag ser ju att min häst struntar i om någon annan står och äter, han kan "gå rätt på dem". Då spelar det ingen roll om de är de yngre eller valacken som står i vägen. Dock säger valacken ifrån. Min häst är yngst i hagen. De är 03 (hingstarna) men min är född sent.

Det är ett varmblod han är född väldig tidigt, så är det halvblodet och min som är welsh cob.

Kan man sammankoppla det ,med att han inte heller gillar hovslagaren? Kan det vara så som någon sa att han inte mött på något motstånd än? Han verkar aldrig rädd egentligen. Kanske för att han blir arg när han visar svaghet?

Jag tycker mycket om min häst , vi umgås mycket och jag är absolut inte rädd för honom! Hovslagaren säger att han verkar vara en riktig enmanshäst. Han verkar trivas mycket bra i mitt sällkap. Kommer alltid fram till mig överallt, blir sur när jag visar intresse för annan häst.

Han blir också mer arg över åthutning än rädd. Men han tar det då och gör som jag säger. Men han är brötig.

 

[Alexandra_W]

Sv: burdushäst

Både ock skulle jag vilja påstå. Det är stor skillnad om man jämför med de två andra unghingstarnas bemötande av den äldre valacken. De tuggar och backar för valcken. Min verkar mer "leksugen" han ser en äldre polare. Valcken försöker jaga bort min häst, det bryr han sig inte om, han backar inte för honom. Hna stregrar sig mot honom och lägger sina ben över rygg/manke på valacken. Valacken går dock en så länge inte undan för min häst. Han biter honom eller stegrar mot honom.

De har dessutom börjat att "leka" med varandra. De andra unghästarna vågar inte leka med valcken, men min har "fått igång honom".

De har fri tillgång på hösilage i hagen och jag ser ju att min häst struntar i om någon annan står och äter, han kan "gå rätt på dem". Då spelar det ingen roll om de är de yngre eller valacken som står i vägen. Dock säger valacken ifrån. Min häst är yngst i hagen. De är 03 (hingstarna) men min är född sent.

Det är ett varmblod han är född väldig tidigt, så är det halvblodet och min som är welsh cob.

Kan man sammankoppla det ,med att han inte heller gillar hovslagaren? Kan det vara så som någon sa att han inte mött på något motstånd än? Han verkar aldrig rädd egentligen. Kanske för att han blir arg när han visar svaghet?

Jag tycker mycket om min häst , vi umgås mycket och jag är absolut inte rädd för honom! Hovslagaren säger att han verkar vara en riktig enmanshäst. Han verkar trivas mycket bra i mitt sällkap. Kommer alltid fram till mig överallt, blir sur när jag visar intresse för annan häst.

Han blir också mer arg över åthutning än rädd. Men han tar det då och gör som jag säger. Men han är brötig.

Som sagt, jag skulle försöka hitta någonstans med hingstar i olika åldrar. Om man ska uttrycka det elakt så skulle nog din lille behöva åka på lite däng av en annan, ranghögre häst och lära sig vad som ovillkorligen händer när man är ung och oförståndig och tror man äger hela världen.

Hans övriga temperament tror jag inte har SÅ mycket med det hela att göra, självklart slår det igenom att han anser att han är Kung över allt och alla. Men min lilla dam (03:a) som inte har minsta problem med rang eller andra hästar är också sådär orädd, och blir arg när man ger henne en åthutning. Länge så hade vi ett läge där jag inte gillade, där hon förvisso gjorde det jag bad henne om, men eg inte för att jag sagt det och därmed basta, utan för det var okej att göra som jag sa. Jag fick och väntade på att det där enormt kaxiga som ligger under ytan skulle dras till sin spets och när hon var kring året kom det och ledde till en regelrätt kraftmätning där hon på fullt allvar gick till anfall för sin sak. Jag vann (tack och lov) och där kom en väldigt stor brytpunkt. Man kan eg inte se någon skillnad, hon är fortfarande 99% av tiden så löjligt lätt att ha att göra med att man glömmer henne ålder. Men den där sista procenten, nu märker jag att även om hon kan mumla 'jävla kärringjävel' åt mig när hon inte håller med så fogar hon sig. Oavsett vad hon vill, utan just för att jag säger det och det matte säger det gör man. Svårt att sätta ord på men det finns en enormt stor attitydskillnad.

Och jag misstänker din lille är lite samma skrot och korn?

 

[Thindra]

Sv: burdushäst

Jo, det låter onekligen som om de är ganska lika! fast vi behöver en attitydsförändring! Saken är ju den att en ren kraftmätning skulle jag idag inte vinna. Han är stark som attan och har den där hingstifrågasättningen i sig. Men hitills gör han ju som jag säger och vill, men som du beskriver kan man nästan höra honom muttra surt.

När jag var hos uppfödaren och tittade på honom första gången i okt/nov-03 då han var ca 5mån. så stod han uppställd på stallgången och hans mamma i sin box. Då var han också sådär full av sig själv. När vi inte tittade på honom så viftade han med huvudet så att kedjan han var uppbunden i skallrade. Hanvar så busig och full i fan ut redan då!

Hans kompis kom till stallet samma dag som jag hämtade hem honom och det var sådan skillnad på dem hur de reagerade i nytt stall och tat vara utan deras mammor. Min var redan då rätt tuff, fast han var så mycket mindre medans han kompis gick och försökte dia varenda häst han träffade.

Så det har gått som en röd tråd genom hans liv. Nu känner man bara att han börjar bli stor och har väldigt storna/maffiga muskler. Jag vill inte leda min hsät med hjälp av spö/kedjor och andra hjälpmedel som jag behöver ha för att han tycker att HAN bestämmer. Jag vill bestämma.

Han är ju rätt snäll, men man märker i hela hans sätt att han tycker att han bestämmer. Och vi har ju hittills inte kommit till ett läge där vi måste bråka om det med styrka, men en sådann fajt skulle jag inte vinna. Sedan är det då det där brötiga. Han går över folk och hästar.

Så nog behöver vi hjälp! Tror ni att om han hamnade i en hage där det finns någon som är tuffare och trycker till honom, att detta skulle hjälpa honom i hans sätt att bemöta människor också?

 

[Alexandra_W]

Sv: burdushäst

Jo, det låter onekligen som om de är ganska lika! fast vi behöver en attitydsförändring! Saken är ju den att en ren kraftmätning skulle jag idag inte vinna. Han är stark som attan och har den där hingstifrågasättningen i sig. Men hitills gör han ju som jag säger och vill, men som du beskriver kan man nästan höra honom muttra surt.

Jag hade eg ren tur att kraftmätningen kom i ett läge där jag kunde vinna. Jag har skrivit en tråd om det när det hände, kan PM:a dig det om du vill. men det handlade om ett sår på bogen. Såret var eg inte det det handlade om, utan om jag hade rätt att TVINGA henne till något hon inte ville. Men just för det var bogen jag ville åt hade jag ett läge där jag var både starkare och smartare än henne. Och vann. Hade det handlat om ett bakben, tja då hade det varit en helt annan femma. Så jag förstår precis vad du menar, och min är ändå arab och lite mindre (även om hon är stoor för att vara arab).

Minns innan detta, hon skulle lastas och har alltid gåt tpå fint. Men den här gången ville hon inte, och gick man på henne blev hon förbannad. Hon kom på tillslut, men inte för något jag gjort (och ja, jag var tillslut så less att jag hämtade ett spö, jag slår normalt inte mina hästar oavsett, men den här gånge n gjorde jag det) utan för att hon tyckte att då (efter en timmes krig) tyckte det var okej. 'Kriget' i sig gjorde varken till eller från, jag 'vann' inget på det. Efter vårt krig jag vann så kan jag korrigera henne på ett helt annat sätt, nu TAR hon korrigeringar för vad det är, och det är verkligen jag som bestämmer. Jag hade inga direkta hanteringsmässiga problem med henne innan heller, MEN det var bara för att jag hade tur i oturen att ha en häst som SJÄLV tyckte det mesta var okej.

Hon har fö enda sedan hon var liten varit en liten social, oädd solstråle och alltid väldigt intresserad av mig, alltid gnäggat (och gör än) när hon ser mig och alltid kommit när man kommit ut i hagen etc.

När jag var hos uppfödaren och tittade på honom första gången i okt/nov-03 då han var ca 5mån. så stod han uppställd på stallgången och hans mamma i sin box. Då var han också sådär full av sig själv. När vi inte tittade på honom så viftade han med huvudet så att kedjan han var uppbunden i skallrade. Hanvar så busig och full i fan ut redan då!

Jag tror de föds med det där Jag fick börja ledträna min lilla två dygn gammal då hon INTE följde sin mamma. Alls. Oavsett var mamma var så var fölis där hon ville, helst på andra sidan byn för att nosa på grannens traktor eller något. Jag har ALDRIG sett henne rädd för någonting. Nånsin. Uppstressad och nervös - ja. Men aldrig rädd. Hon föltuggade inte ens åt valacken när hon var föl. Hon var aldrig kaxig mot honom, men hon föltuggade inte heller ens när han hotade. Uan hon flyttade undan som hons kulle etc, men inte ett dugg rädd eller undergiven eg. Bara accepterade att han var högre i rang, men inte att han var VÄLDIGT MYCKET högre i rang. Och när hon var med mamma sin hos hingst stolpade hon fram till andra hästar hur som helst, och brydde sig inte att mamma togs ur hagen. Vid ett tillfälle vägrade hon låta dem fånga henne, och inte ens när de plockat ut ALLA hästar ur hagen blev hon upprörd utan hon gick där och åt maskrosor. (När vi lämnade henne på hingstationen var det MIG hon höll sig nära och inte mamma förresten)

Han är ju rätt snäll, men man märker i hela hans sätt att han tycker att han bestämmer. Och vi har ju hittills inte kommit till ett läge där vi måste bråka om det med styrka, men en sådann fajt skulle jag inte vinna. Sedan är det då det där brötiga. Han går över folk och hästar.

Förstår precis. Vi ska nog vara glada att vi fått SNÄLLA men kaxiga exemplar (dock har mind am med åldern bekänt sin färg och hon kan vara en riktig jävla surmärr rent ut sagt. Men hon håller sig på mattan)

Så nog behöver vi hjälp! Tror ni att om han hamnade i en hage där det finns någon som är tuffare och trycker till honom, att detta skulle hjälpa honom i hans sätt att bemöta människor också?

Jag är helt övertygad om det! Inte så att det som genom ett mirakel kommer att ändra något, men när han insett att det finns de som är högre än honom i rang kommer det bli lättare för dig att bevisa att du är högre i rang! Gäller bara hitta en annan häst som kan platta till honom lite och visa honom var skåpet ska stå.

 

[Thindra]

Sv: burdushäst

Du får gärna pm.a mig.

Det finns en annan valack här som har varit väldigt tuff mot unghästar. Jag vet dock inte om han är så sund, då han regelrätt sprängjagat dem ut ur hagen. Detta har ju dock varit ganska mesiga hästar och min är inte mesig, så det skulle kanske gå att föra ihop dem? Man vill ju inte att han ska skada sig! De häastar han gått med som varit tuffare har han ju börjat leka med istället, och det är ju inte heller vad jag vill.

Då min hsät inte accepterar att någon annan är högre i rang en honom har han ju dragit på sig ganska mycket arbete själv att ha koll på omgivningen. Det resulterar i att han kan bli lite tittig. Även om hans reaktion när han blivit rädd för något är att bli förbannad och låta *hmpff* ( du skulle höra, det låter jättekul!).

Men som sagt han är jättejobbig med hovslagaren. Vi är inne på vår tredje hovslagre nu. Denna är dyrare men han har en plan och är yngre och har mer erfarenhet från jobbigare fall.

Han har varit hyfsat lättlastad, men igår när vi skulle åka ville han inte alls. Förmodligen för att sista gången vi åkte så ville han inte gå ur transporten så så fick jag tvinga honom (han var mindre då).

Jag hade verkligen en plan igår om att han skulle få tid på sig, men det gick inte. Då hämtade vi hans kompis (hbl.) han gick rätt på. Han skulle ändå också åka med. Men min gick inte på ändå. Då brast det för mig och jag blev flyförbannad. Min sambo kom ut och tillsammans med två tjejer till så TVINGADE vi in honom i transporten.

Väl inne, så bet han sin kompis, han såg inte rädd ut en ändå gång, bara arg!

Detta kändes dock som ett stort nederlag för mig. Jag vill ha en mer pedagogisklösning. Jag har tom hjälpt andra att få lättlastade hästar och nu misslyckas jag med min egna! Jag kände mig som värsta svikaren som tvingat in honom under hot och med en sopkvast på häcken.

Denna gången ville han iallafall gå ur transporten, han fick backa ur samtidigt som hans kompis.

När de kom till ridhuset, som de gick in i för första gången, så tittade hbl sig runt med stora ögon, min började slå med frambenet ner i marken och var jätte otålig!

Sedan fick de syn på spegeln, då gnäggade hbl glatt, och min blev arg .

Det säger en del om hans personlighet.....

 

[Moheed]

Sv: burdushäst

Jag förstår dig att du tog till sopkvasten tillslut. Det går ju tydligen rätt tufft till i hagen med den grabben så han verkar kräva sin ägare. Ibland kommer man till ett läge där man faktiskt MÅSTE genomdriva sin vilja för att framtiden skall bli lite lättare. Då får man göra det som krävs helt enkelt. Jag underskattade min häst i början GROVT! Jag behöver inte vara elak på något sätt men måste liksom ställa skåpet där det skall stå. Visst vill man ha en pedagogisk lösning på allt men ibland kan man undra hur pedagogiska hästarna är i hagen när de sätter varandra på plats. Min 6-åring retar gallfeber på sin hagkompis, en 15-årig vallack med barnasinnet kvar. Det spelar ingen roll vad 15-åringen gör - han ger sig inte!

 

[Alexandra_W]

Sv: burdushäst

Ibland är det faktiskt befogat att sätta hårt mot hårt. Jag är heller inte för våld eller hårda metoder, men ibland måste man faktiskt.

 

[Sheena]

Sv: burdushäst

Har en unghingst på ca SNART 2år (slutet av Juni). Han är trevlig på alla sätt och vis men han är väldigt burdus.

Han är inte kännslig för fem öre, han ställer sig på allas fötter och vrider om. Man kan skrika, vifta och banka han flyttar inte på sig. Han går på folk. Han ska "hjälpa" till när man tränsar eller sätter på grimman. Trycka in huvudet och vifta så att det blir jobbigt att spänna remmar etc.

Han är på något sätt så full av sig själv. Han är ensam kung i sitt rike ! Ett väldigt gott självförtroende!

Kan man på någotsätt göra dem mer kännsliga, och mer ödmjuka och mindre burdusa?

Annars är han trevlig. Kommer när man ropar, älskar att hitta på saker och att vara med. Men hanteringen är tröttsam då han är mycket.


HAHA! Det låter PRESIS som min halvblodsvallack! Problemet är bara att han är 14år och inte 2! Jösses! Det skulle ju kunna vara han! Sorry, jag har ingen lösning på problemet, tyckte bara att det var så komiskt!

//Sheena