Hej alla!
Jag efterlyser tips, hjälp och råd att bryta min negativa tankespiral som jag ibland kommer in i efter ett dåligt träningspass. Mitt ryttarsjälvförtroende är inte ens i sina bästa daar på topp, men vissa gånger åker det verkligen hiss ner i avgrunden. Jag är fullständigt medveten om att detta är något jag själv måste bryta och att det inte leder till något bra överhuvudtaget.
Så här kan det gå till: Jag rider ett dåligt hopp/dressyrpass för tränare. Efteråt fokuserar jag enbart på det negativa, det kan vara en enda övning jag haft problem med som överskuggar allt annat under passet, som kan ha varit riktigt, riktigt bra.
Samma sak kan hända vid tävling. Trots att vi gjort ett bra resultat och blivit placerade, jag har ridit bra, fått en jämn runda, inga kråksprång, så snöar jag ändå in på en specifik sväng, eller anridningen till ett specifikt hinder som jag tycker varit undermålig.
Det underliggande problemet är tvådelat:
1. Jag tycker inte själv att jag är så bra o duktig, ett problem som kommer från en dominant, skrikande mansfigur till ridlärare i mina unga år.
Trots att vi nu gör godkända resultat i LB dressyr o placeringar i 110, iof är det ju inte proffsridning på den nivån, men ändå, så suckar han fortfarande i min hjärna högt inför övriga ridgruppsmedlemmar ("Hon är obildbar" säger sucken).
2. Efter ett långt uppehåll från hästar o ridning började jag om på en nivå långt under den jag var på när jag slutate. Men efter detta har min utveckling gått jättefort framåt. Mentalt ligger jag lixom kvar på den gamla nivån.
Hursomhelst:
Jag behöver handfasta tips på hur jag skall komma ur denna spiral, hur skall jag tänka, finns det några övningar man kan göra, böcker man kan läsa?
Sorry för långt inlägg, hoppas ända att någon skall orka läsa o hjälpa till, för detta sliter oerhört på mig och är något jag måste få ordning på om jag ska kunna fortsätta i det långa loppet.
Jag efterlyser tips, hjälp och råd att bryta min negativa tankespiral som jag ibland kommer in i efter ett dåligt träningspass. Mitt ryttarsjälvförtroende är inte ens i sina bästa daar på topp, men vissa gånger åker det verkligen hiss ner i avgrunden. Jag är fullständigt medveten om att detta är något jag själv måste bryta och att det inte leder till något bra överhuvudtaget.
Så här kan det gå till: Jag rider ett dåligt hopp/dressyrpass för tränare. Efteråt fokuserar jag enbart på det negativa, det kan vara en enda övning jag haft problem med som överskuggar allt annat under passet, som kan ha varit riktigt, riktigt bra.
Samma sak kan hända vid tävling. Trots att vi gjort ett bra resultat och blivit placerade, jag har ridit bra, fått en jämn runda, inga kråksprång, så snöar jag ändå in på en specifik sväng, eller anridningen till ett specifikt hinder som jag tycker varit undermålig.
Det underliggande problemet är tvådelat:
1. Jag tycker inte själv att jag är så bra o duktig, ett problem som kommer från en dominant, skrikande mansfigur till ridlärare i mina unga år.
Trots att vi nu gör godkända resultat i LB dressyr o placeringar i 110, iof är det ju inte proffsridning på den nivån, men ändå, så suckar han fortfarande i min hjärna högt inför övriga ridgruppsmedlemmar ("Hon är obildbar" säger sucken).
2. Efter ett långt uppehåll från hästar o ridning började jag om på en nivå långt under den jag var på när jag slutate. Men efter detta har min utveckling gått jättefort framåt. Mentalt ligger jag lixom kvar på den gamla nivån.
Hursomhelst:
Jag behöver handfasta tips på hur jag skall komma ur denna spiral, hur skall jag tänka, finns det några övningar man kan göra, böcker man kan läsa?
Sorry för långt inlägg, hoppas ända att någon skall orka läsa o hjälpa till, för detta sliter oerhört på mig och är något jag måste få ordning på om jag ska kunna fortsätta i det långa loppet.