Brustna hjärtan

Status
Stängd för vidare inlägg.

Vibruz

Trådstartare
Hej kära buke.


Jag har så ledsen och förkrossad att jag behöver skriva av mig och ha någon som lyssnar.

För åtta år sedan träffa jag Alex. Attraktionen till Alex har alltid varit speciell på alla nivåer, bara lukten av honom gör mig lugn och att jag känner mig hemma. Under den tiden var vi ihop i ett år, det hände en grej och det tog abrupt slut.

Jag träffade en annan kille som jag var tillsammans med i sju år. Grejen var att jag aldrig glömde Alex och de senaste två åren har jag dagligen chattat med honom. Jag förstod att relationen jag hade saknade något och jag valde att göra slut.

Självklart börjad jag och Alex att träffas. Han sa att han hade väntat på mig i åtta år och att jag skulle bli mor till hans barn en dag. Problemet är dock att han både håller på med droger, kriminalitet plus att han har ADHD och en till diagnos där man har svårt att förstå att man gör fel samt har svårt för att känna empati. Jag visste om det till en viss del när jag chattade med honom, men när jag började träffa honom visade han mig en värld med droger som jag var helt ovetandes om. Redan från början var det struligt och jag lämnade honom otaliga gånger och sa att jag aldrig ville veta av något av det han höll på med. Han lyssnade delvis och under sommaren hade vi det väldigt bra i skärgården. Han rökte gräs, vilket jag inte störde mig så mycket på, utan jag såg det som hans medicin mot hans ADHD.

När sommaren började lida mot sitt slut hade vi bestämt att jag skulle flytta in i hans lägenhet. Han hade börjat på ett nytt jobb i samma veva som jag flyttade in, ett jobb där han hade mycket ansvar över sin egen tid och kunde jobba mycket hemifrån. Jag sa till honom att jag tyckte det var jobbigt att han rökte och det kändes som han rökte för att slippa undan verkligheten. Han sa att det delvis vart sant, men att det hjälpte honom att ta udden av hans ADHD, att det blev enklare för honom att tänka klart. Han sa att han ville sluta och ha ett normalt svensson liv med mig där han inte behöver drogerna så han boka en tid för att få medicin. Han har fått en diagnos tidigare så han behövde bara gå ditt och prata med läkaren för att få Ritalin och sömnmedel utskrivet. Han förvarande mig om att det är två veckors inställnings tid och att det kommer bli två väldigt jobbiga veckor.

Det är nu allt brakar ihop totalt. Ritalinet har samma effekt som om han hade tagit kokain. Han får svårt att sova och är ute hela nätterna med sina vänner. I samma veva målar vi om hans vardagsrum och vi hade bestämt att vi skulle göra det tillsammans. Jag får måla om hela hans vardagsrum i stort sätt själv, blir arg och skriker för jag känner mig sårad och övergiven för att jag inte får någon hjälp. Jag blev dessutom orolig för att han var ute hela nätterna och jag kunde inte sova. Han sa att han kände sig värdelös och inte dög och flydde därför ut på nätterna. Jag märker även att han flörtade med andra tjejer på nätet, vilket gjorde mig väldigt ledsen och han sa att han gjorde det för att känna sig uppskattad och för att få uppmärksamhet.

Det hela eskalerar och jag tar mitt pick och pack och flyttar hem till mig själv igen. Vi blir ihop igen och vi båda säger att vi ska bli bättre, att han ska sluta med droger och att jag ska försöka förstå hans ADHD bättre. Han hade även bokat in en tid hos läkare för KBT träning för par med ADHD. Vi båda såg i fram emot det. Läkare får då reda på att han håller på med droger och säger att de inte vill hjälpa honom något mer och vår KBT träning blir inställd. Han får dock en remiss för sitt drogmissbruk. Alex kände sig väldigt hjälplös och han sa att det är ingen som vill hjälpa mig. Jag kan förstå honom, jag gissar på att han inte alls haft det lätt när han växte upp och att han många gånger känt sig sviken.

Nu börjar han även missköta jobbet och försvinna ut på nätterna igen. Jag får självklart svårt att sova, blir både arg och ledsen. Dessutom håller jag på att avsluta en lång utbildning och skolan blev svår att sköta när jag blir orolig för honom när han är ute och ränner. Han är även riktigt smart och värsta data hackern så han tar full kontroll över min dator, min padda och mobil. Han börjar hålla kolla på allt jag gör och när jag är i skolan så blev han svartsjuk och konfererade allt jag sa till mina vänner. Jag gör slut igen och flyttar hem, men vi blir ihop igen och båda lovar att bättra oss. Ja så där har vi hållit på otaliga gånger.

Både jag och hans mamma bryter ihop totalt. Har bra kontakt med henne och vi stöttar varandra. Hon ordnar en tid hos en psykolog till honom som han går hos. Han har även ett nytt jobb på g också då han struntade i sitt gamla jobb så han inte fick vara kvar. Så det kändes som allt började gå åt rätt håll igen. Vi bestämde att jag skulle bo hos mig för att jag skulle få studie- och andrum. Men sen eskalerar det igen, den här gången är det att stjäla bilar och letar efter en polis att köra ifrån, utan körkort. Jag klarar inte de här mer.

Jag har försökt göra slut så många gånger, men jag klarar det inte. Jag blir helt förkrossad och faller tillbaka. Varför ska det vara så svårt att göra slut med honom, jag förstår att mitt liv skulle vara mycket enklare utan honom.

Han blir ju självklart jätte ledsen och mår jätte dåligt. När jag gör slut hotar han med att köra ihjäl sig, hotar att bli yrkeskriminell för han har ingen framtid utan mig och ibland hotar han även med att göra illa mina vänner. Jag har försökt att radera honom ur mitt liv, men han kan block upp sig själv. Jag tycker ändå om honom och faller så lätt tillbaka. Jag hatar honom lika mycket som jag älskar honom. Det är så svårt att lämna och det gör så fruktansvärt ont. Det är så svårt att se han med tårar i ögonen och säga att det är ingen som vill hjälpa mig, jag behöver dig.

Den här gången har jag ställt ett ultimatum att han måste sluta med allt, göra slut med sina dåliga vänner, ta jobbet, och bli en Svensson med mig. För det finns ingen framtid att bygga annars. Jag sa att gör du det här för mig lovar jag att jag kommer stötta honom, men inte annars. Hans mamma är helt på min sidan. Men jag är så rädd för att förlora honom och jag tror att jag kommer göra det den här gången. För han säger att han vill sluta och att han har försökt sluta helt, men jag förstår inte när han skulle gjort det. Det är alltid hans sätt, när han gör något fel skyller han alltid på alla andra, slutar lyssna och säger att det är ingen som förstår honom. Jag inser att jag inte har varit den bästa flickvännen heller, men det är så svårt att vara snäll och trevlig när han håller på som han gör.

Mitt hjärta gör så fruktansvärt ont, jag är så ledsen och känner mig helt handlingsförlamad L. Jag vill ju hjälpa honom, men han förstår inte det. Vad ska jag göra, snälla hjälp mig…..
 
För 6 år sedan träffade jag en kille. En kille som fick mig knäsvag vid första ögonkastet.
Vi började träffas, lärde till slut känna varandra och kort därefter blev vi tillsammans. Jag fick reda på hans bakgrund vilket innehöll alltifrån behandlingshem, droger, fosterfamiljer, LVU, alkohol, psykologer, läkare osv. Men det var ingenting som rörde mig i ryggen - Just då i allafall eftersom att han visade tydliga tecken på att han lämnat det livet bakom sig och ville ha ett liv tillsammans med mig. Jag hade aldrig några tvivel över hans känslor för mig men ju längre tiden gick tillsammans visade han för varje dag som gick en värre och värre sida utav sig själv. Jag fick inte träffa mina killkompisar och allt eftersom inte ens mina tjejkompisar. Han ville vara med mig och sa jag att jag skulle träffa någon gav han mig dåligt samvete, började gråta eller hota med att göra slut. Jag var fruktansvärt kär i den här killen så jag gav ju med mig vilket fick hans beteende att bli ännu värre. Jag började känna mig ensam, var alltid ledsen och kände mig tom vilket gick ut över honom. Jag visste ju innerst inne att det var på grund utav honom men jag sa det aldrig. Vi började bråka mer och han började visa en annan sida utav sig själv som varit tvärtemot sedan tidigare - Att inte bry sig, vilket gjorde mig ännu mer ledsen och jag fick ge med mig ännu mer eftersom att jag ville ha kvar honom. Jag visste sedan början att han var känslokall, nästintill oseriös i allt. Han skämtade, drev och pikade mig men vände sedan på en femkrona och var underbar. Han var extremt duktig på datorer och matte men klarade inte av vardagliga saker vilket jag till slut började störa mig på. Kort därefter fick han en diagnos för asberger och lätt adhd. Jag dömmer ingen och såg inte det som ett bekymmer men jag ställde ett ultimatum och det var att han skulle skärpa till sig och behandla mig bättre. Det gjorde han inte och kort därefter var han tillbaka i drogerna. Han hörde inte av sig, det gick inte att få tag på honom, han ljög om vart han var, vilka han träffade och ljög om mig till sina vänner och sa att vi inte var tillsammans medans han sa till mig tvärtom. Han blev allt värre och värre och till slut åkte han fast på pisseprov och flyttade till ett behandlingshem. Därefter hörde jag inte någonting ifrån honom. Efter att inte haft kontakt med honom på 2 år hörde han till slut av sig. Han hade fått lägenhet i närheten utav mig och ville träffa mig och vi blev tillsammans igen. Det gick en månad och jag försökte få tag på honom en dag men han svarade inte så jag åkte hem till honom och där ligger han däckad i soffan med en holk på bordet. Han var helt väck och jag hade panik så jag ringde ambulansen.

Eller vet du vad, strunt samma. STANNA INTE KVAR I DITT FÖRHÅLLANDE!!
Jag blir uppriktigt rädd och ängslig när jag ser likheterna. I 6 år var jag fast i honom. 6 år!
Nu är det inte exakt samma sak men stanna inte kvar i ett förhållande där droger är inkopplat. Det är bara DU som kommer att ta skada utav det i slutändan. Oavsett hur mycket än min kille "älskade" mig så hade han redan sin flickvän vilket var drogerna. Han åkte sakta men säkert längre och längre in i skiten trots att jag försökte förhindra det. Jag var ingen prioritet i hans liv även om han försökte. Jag låg och grät mig till sömns i 2 år efter att vi gjorde slut sista gången men jag är så jävla glad för att jag tog beslutet. Oavsett hur ont det än gör, gör slut och lämna det!
 
Jag gillar inte din upplevelse @Askur men att du delar med dig av din erfarenhet.

@Vibruz
Det enda du kan göra är att lämna honom. Du kommer aldrig bli lycklig ihop med honom och du kommer aldrig få det livet du drömmer om ihop med honom. Han kommer alltid välja drogerna först oavsett vilka ultimatum du ställer.

Ja det gör ont att lämna men hellre lämna nu än att du står där med några barn, skulder upp över öronen och socialen hotar med att ta dina barn eftersom hemmiljön inte är lämplig för barn då deras pappa drogar.

Gå. Bara gå och vänd dig inte om. Läk dina sår och gå sedan vidare. Det finns massor med fina underbara killar/män därute som inget annat vill än att göra dig lycklig. Låt dem få chansen och skapa ett sunt förhållande med en man som älskar dig i första hand istället och inte drogerna.
 
Redan från början var det struligt och jag lämnade honom otaliga gånger och sa att jag aldrig ville veta av något av det han höll på med.

Jag får måla om hela hans vardagsrum i stort sätt själv, blir arg och skriker för jag känner mig sårad och övergiven för att jag inte får någon hjälp.

Jag märker även att han flörtade med andra tjejer på nätet, vilket gjorde mig väldigt ledsen och han sa att han gjorde det för att känna sig uppskattad och för att få uppmärksamhet.

Vi blir ihop igen och vi båda säger att vi ska bli bättre, att han ska sluta med droger och att jag ska försöka förstå hans ADHD bättre.

Han är även riktigt smart och värsta data hackern så han tar full kontroll över min dator, min padda och mobil. Han börjar hålla kolla på allt jag gör och när jag är i skolan så blev han svartsjuk och konfererade allt jag sa till mina vänner. Jag gör slut igen och flyttar hem, men vi blir ihop igen och båda lovar att bättra oss.

Men sen eskalerar det igen, den här gången är det att stjäla bilar och letar efter en polis att köra ifrån, utan körkort. Jag klarar inte de här mer.

När jag gör slut hotar han med att köra ihjäl sig, hotar att bli yrkeskriminell för han har ingen framtid utan mig och ibland hotar han även med att göra illa mina vänner.

Den här gången har jag ställt ett ultimatum att han måste sluta med allt, göra slut med sina dåliga vänner, ta jobbet, och bli en Svensson med mig.

Det är alltid hans sätt, när han gör något fel skyller han alltid på alla andra, slutar lyssna och säger att det är ingen som förstår honom.

Jag inser att jag inte har varit den bästa flickvännen heller, men det är så svårt att vara snäll och trevlig när han håller på som han gör.

Läs det du själv skrivit.

Du kan inte ändra på honom. Du kan inte hjälpa honom. Det kan han BARA göra själv.
Din pojkvän är djupt nere på botten och jag tror att du gör dig själv en stor otjänst genom att stanna kvar.
Han har fått nog med chanser, tycker jag. Varför känner du att det är ditt ansvar att hjälpa honom?

Och PS: att han kontrollerar dina elektroniska grejer är bara helt rubbat. Det är en stor, röd varningsflagg.
 
@Vibruz Du kan inte hjälpa honom, den du kan hjälpa är dig själv och för att hjälpa dig själv måste du bort från honom. Han är inte sund, för någon.

Gör dig själv en stor tjänst och gör slut, en gång för alla. Inget ultimatum, bara slut.

(Jag fattar ju att det är så mycket lättare att skriva än att faktiskt göra det, men jag tror det är ditt enda alternativ om du ska kunna leva ett lyckligt liv.)
 
Missbruk är fruktansvärt, lider verkligen med dig! :( Tyvärr kan du inte rädda honom, det kan han bara göra själv. Och verkar han inte nått sin personliga botten ännu. Det låter hemskt - men för din egen skull - rädda dig själv från det här! Det är du värd!

Finns det möjligen någon al-anon/nar-anon grupp i din närhet? Det finns mycket styrka och förståelse att hämta i dom grupperna!
 
Du kan inte hjälpa honom för just nu vill han inte ha någon hjälp. Han kan hålla på med drogerna, hans mamma städar upp efter honom (t ex. Fixar nytt jobb) och hans flickvän älskar honom ändå.
Du gör både dig och honom en otjänst genom att stanna. Lämna honom, byt lösenord på ALLT och kolla så att återställningen av lösenord går till din mail och inte hans.
Använd gärna en lösenordsgenerator och skriv sedan upp lösenorden på en lapp som du låser in i en skrivbordslåda, då kommer han inte åt dina konton igen.
 
Det är lättare sagt än gjort att lämna ibland...men.. jag tror att du bara måste bita ihop och stå emot känslorna du har.
För det låter inte som du är lycklig eller kommer att bli det tillsammans med honom. Istället låter det som en situation som bara tar din energi och dränerar dig på energi och ork.
Och tyvärr kan man inte rädda någon utan personen måste rädda sig själv.
 
Hej kära buke.


Jag har så ledsen och förkrossad att jag behöver skriva av mig och ha någon som lyssnar.

För åtta år sedan träffa jag Alex. Attraktionen till Alex har alltid varit speciell på alla nivåer, bara lukten av honom gör mig lugn och att jag känner mig hemma. Under den tiden var vi ihop i ett år, det hände en grej och det tog abrupt slut.

Jag träffade en annan kille som jag var tillsammans med i sju år. Grejen var att jag aldrig glömde Alex och de senaste två åren har jag dagligen chattat med honom. Jag förstod att relationen jag hade saknade något och jag valde att göra slut.

Självklart börjad jag och Alex att träffas. Han sa att han hade väntat på mig i åtta år och att jag skulle bli mor till hans barn en dag. Problemet är dock att han både håller på med droger, kriminalitet plus att han har ADHD och en till diagnos där man har svårt att förstå att man gör fel samt har svårt för att känna empati. Jag visste om det till en viss del när jag chattade med honom, men när jag började träffa honom visade han mig en värld med droger som jag var helt ovetandes om. Redan från början var det struligt och jag lämnade honom otaliga gånger och sa att jag aldrig ville veta av något av det han höll på med. Han lyssnade delvis och under sommaren hade vi det väldigt bra i skärgården. Han rökte gräs, vilket jag inte störde mig så mycket på, utan jag såg det som hans medicin mot hans ADHD.

När sommaren började lida mot sitt slut hade vi bestämt att jag skulle flytta in i hans lägenhet. Han hade börjat på ett nytt jobb i samma veva som jag flyttade in, ett jobb där han hade mycket ansvar över sin egen tid och kunde jobba mycket hemifrån. Jag sa till honom att jag tyckte det var jobbigt att han rökte och det kändes som han rökte för att slippa undan verkligheten. Han sa att det delvis vart sant, men att det hjälpte honom att ta udden av hans ADHD, att det blev enklare för honom att tänka klart. Han sa att han ville sluta och ha ett normalt svensson liv med mig där han inte behöver drogerna så han boka en tid för att få medicin. Han har fått en diagnos tidigare så han behövde bara gå ditt och prata med läkaren för att få Ritalin och sömnmedel utskrivet. Han förvarande mig om att det är två veckors inställnings tid och att det kommer bli två väldigt jobbiga veckor.

Det är nu allt brakar ihop totalt. Ritalinet har samma effekt som om han hade tagit kokain. Han får svårt att sova och är ute hela nätterna med sina vänner. I samma veva målar vi om hans vardagsrum och vi hade bestämt att vi skulle göra det tillsammans. Jag får måla om hela hans vardagsrum i stort sätt själv, blir arg och skriker för jag känner mig sårad och övergiven för att jag inte får någon hjälp. Jag blev dessutom orolig för att han var ute hela nätterna och jag kunde inte sova. Han sa att han kände sig värdelös och inte dög och flydde därför ut på nätterna. Jag märker även att han flörtade med andra tjejer på nätet, vilket gjorde mig väldigt ledsen och han sa att han gjorde det för att känna sig uppskattad och för att få uppmärksamhet.

Det hela eskalerar och jag tar mitt pick och pack och flyttar hem till mig själv igen. Vi blir ihop igen och vi båda säger att vi ska bli bättre, att han ska sluta med droger och att jag ska försöka förstå hans ADHD bättre. Han hade även bokat in en tid hos läkare för KBT träning för par med ADHD. Vi båda såg i fram emot det. Läkare får då reda på att han håller på med droger och säger att de inte vill hjälpa honom något mer och vår KBT träning blir inställd. Han får dock en remiss för sitt drogmissbruk. Alex kände sig väldigt hjälplös och han sa att det är ingen som vill hjälpa mig. Jag kan förstå honom, jag gissar på att han inte alls haft det lätt när han växte upp och att han många gånger känt sig sviken.

Nu börjar han även missköta jobbet och försvinna ut på nätterna igen. Jag får självklart svårt att sova, blir både arg och ledsen. Dessutom håller jag på att avsluta en lång utbildning och skolan blev svår att sköta när jag blir orolig för honom när han är ute och ränner. Han är även riktigt smart och värsta data hackern så han tar full kontroll över min dator, min padda och mobil. Han börjar hålla kolla på allt jag gör och när jag är i skolan så blev han svartsjuk och konfererade allt jag sa till mina vänner. Jag gör slut igen och flyttar hem, men vi blir ihop igen och båda lovar att bättra oss. Ja så där har vi hållit på otaliga gånger.

Både jag och hans mamma bryter ihop totalt. Har bra kontakt med henne och vi stöttar varandra. Hon ordnar en tid hos en psykolog till honom som han går hos. Han har även ett nytt jobb på g också då han struntade i sitt gamla jobb så han inte fick vara kvar. Så det kändes som allt började gå åt rätt håll igen. Vi bestämde att jag skulle bo hos mig för att jag skulle få studie- och andrum. Men sen eskalerar det igen, den här gången är det att stjäla bilar och letar efter en polis att köra ifrån, utan körkort. Jag klarar inte de här mer.

Jag har försökt göra slut så många gånger, men jag klarar det inte. Jag blir helt förkrossad och faller tillbaka. Varför ska det vara så svårt att göra slut med honom, jag förstår att mitt liv skulle vara mycket enklare utan honom.

Han blir ju självklart jätte ledsen och mår jätte dåligt. När jag gör slut hotar han med att köra ihjäl sig, hotar att bli yrkeskriminell för han har ingen framtid utan mig och ibland hotar han även med att göra illa mina vänner. Jag har försökt att radera honom ur mitt liv, men han kan block upp sig själv. Jag tycker ändå om honom och faller så lätt tillbaka. Jag hatar honom lika mycket som jag älskar honom. Det är så svårt att lämna och det gör så fruktansvärt ont. Det är så svårt att se han med tårar i ögonen och säga att det är ingen som vill hjälpa mig, jag behöver dig.

Den här gången har jag ställt ett ultimatum att han måste sluta med allt, göra slut med sina dåliga vänner, ta jobbet, och bli en Svensson med mig. För det finns ingen framtid att bygga annars. Jag sa att gör du det här för mig lovar jag att jag kommer stötta honom, men inte annars. Hans mamma är helt på min sidan. Men jag är så rädd för att förlora honom och jag tror att jag kommer göra det den här gången. För han säger att han vill sluta och att han har försökt sluta helt, men jag förstår inte när han skulle gjort det. Det är alltid hans sätt, när han gör något fel skyller han alltid på alla andra, slutar lyssna och säger att det är ingen som förstår honom. Jag inser att jag inte har varit den bästa flickvännen heller, men det är så svårt att vara snäll och trevlig när han håller på som han gör.

Mitt hjärta gör så fruktansvärt ont, jag är så ledsen och känner mig helt handlingsförlamad L. Jag vill ju hjälpa honom, men han förstår inte det. Vad ska jag göra, snälla hjälp mig…..

Herre gud vad jag känner igen mig! Att skylla på att man knarkar pga ADHD diagnos är löjligt. Jag har ganska grav ADHD och visst hamnade jag där och rökte gräs i ca 1,5 års tid. Men jag slutade också helt (självmant utan påtryckningar från en enda person, snarare tvärtom då ex sambon saknade mitt "sällskap") och trots att jag hade tillgång till det i hemmet ( ex sambon rökte) kunde jag både hitta en fungerande vardag och låta bli att röka utan större ansträngning. Tog bort alla som jag kände som rökte/knarkade annat ur mitt liv, förutom sambon. VILL man ska kan man. Han VILL uppenbarligen INTE ändra sig.
Det jag har lärt mig av att ha ett missbrukande ex med lite diagnoser är att diagnoserna ofta får en att hamna där, men inte är något hinder för att få en att ändra sig och sluta. Det är bristen på VILJA som är hindret. Mitt ex var rätt bekväm med att fly från verkligheten och sina känslor. Slippa ta itu med sitt inre och konfrontera varför han reagerade som han gjorde i vissa situationer. Det var enklare att röka ned sig och sätta sig och spela eller försvinna flera nätter i veckan och vara hos sina "vänner" och det var så han ville leva. Han skötte sig och var ren i två omgångar, varav den ena på 7-8 månader men började falla tillbaka igen och jag tog äntligen och beslöt mig för att ta hand om mig själv och följa mina drömmar. Istället för att ta hand om honom och offra min framtid. Mitt ex pratade mycket om framtiden och om barn, gård mm och hoppet om att få den framtiden höll mig nog kvar ytterligare lite längre. Men det var bara att inse att den framtiden aldrig kommer bli av när han inte ville ändra sig. Så jag tog mitt pick och pack. Var så sjukt svårt i början, vi hade kontakt ett tag (rekommenderas ej! haha) men kände att jag inte har något ansvar för honom eller hans liv. Jag ska inte behöva vara den som försöker gång på gång få saker att fungera och slita ut mig så pass att jag inte orkade hålla kontakt med mina bra vänner och inte kunde plugga/jobba helhjärtat. Det behöver inte du heller! Du kan INTE hjälpa honom om han inte VILL HELHJÄRTAT. Vilket han redan verkar ha fått allt för många bra chanser att bevisa. Skit i hans tomma ord. Han verkar manipulera dig om och om att ni ska få den där framtiden och att han ska ändra sig. Men har han gjort det? NEJ
Handlingar väger tyngre än ord. LÄMNA HONOM och ta hand om DIG själv. Du är trots allt den viktigaste personen i ditt liv, utan dig själv.. ja då finns du inte helt enkelt
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 087
Senast: monster1
·
Kropp & Själ Jag har troligen åkt på nån form av stressutslag. Det kliar så jag blir tokig, självklart mest nattetid också. Har kontaktat vården och...
2 3
Svar
47
· Visningar
1 919
Relationer Eller rättare sagt, var och med vilka? Och hur planeras det? Samma varje år eller olika? Är alla nöjda med upplägget eller kan det...
6 7 8
Svar
144
· Visningar
6 708
Senast: Mirre
·
R
Skola & Jobb Nu skulle jag vilja ha jobb tips! Det är nog ganska så många år kvar förmig men det gör ju inget att börja tänka nu iallafall! Plus att...
5 6 7
Svar
129
· Visningar
6 266
Senast: Gunnar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp