Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Folk verkar oroa sig så himla mycket nu för att få saker som inte är perfekta. Jättekonstigt. Folk verkar också ha det perfekta kompletta bohaget, också konstigt.
Det är så "fint" numera att avsky saker och prylar och förakta vännernas förmåga att köpa presenter. .
Om min pappa hade valt en mössa åt mig efter sin egen smak skulle jag bli jätterörd. Faktiskt
Jag har då och då fått små dukar som min åldriga mamma köpt (jag använder inte smådukar överhuvudtaget). Men de är valda med sådan omsorg, även om de skriker mot min smak så har mamma strävat efter något som hon tycker representerar mig. Och det är så himla rart att jag blivit jätteglad och hittat ställen där jag kan använda dukarna.
Ibland kan man se till tanken bakom, kan jag nog tycka. Hur personlig är Alessis citruspress?
Exakt! eller den hög gamla linnehanddukar (antikaffär) jag fick en gång, som student undrade man om mamma hade helt fått fnatt (används jämt numera). Märkliga udda silverbestick funkar för salladen.
Jag tänker som du. Märkligt att folk är så perfekta att de inte kan tänka sig att ha någonting som inte är så perfekt matchat i deras hem. Tror att det har att göra med att hemmet är en statusmarkör av värsta sort
Jag med ! Och jag tycker att Dentakus mössa är jättehäftig.
Finns det inte fortfarande bröllopsböcker på t ex NK där brudparet fyller i sin beställning och sen ska gästerna bocka av? Helt sjukt
Jag frågar vad folk önskar sig och sedan kör jag på angivna direktiv - om det så är pengar. Jag skiter i vilket, poängen är att mottagaren ska bli glad/nöjd.
Det är det jag menar med att de som ger mig den typen av för mig överflödiga gåvor är uppväxta i en annan prylkultur och de står med ena benet i en tid där brudkista och att samla ihop till ett bohag var en realitet och där man dessutom tyckte att det var idealt med hela uppsättningar av fin- och vardagssaker.
Jag noterar att jag har turen att ha mestadels folk omkring mig som inte är så mycket inne på prylar, utan som ger bort pocketböcker, alkoholhaltiga drycker och delikatesser, vanligtvis. Sådant går ju åt, det blir inte ett vinlager som växer mig över huvudet av det.
Vad är det gulliga? På vilket sätt är det en skön gest kompisar emellan att styra över vad presentpengar får användas till?
För min del som är närmare 40 och har en god ekonomi så handlar det snarare om att jag sällan behöver det jag får i present, behöver jag något så köper jag det, jag behöver inte vända på slantarna och vara sparsam. Det är det jag menar med att de som ger mig den typen av för mig överflödiga gåvor är uppväxta i en annan prylkultur och de står med ena benet i en tid där brudkista och att samla ihop till ett bohag var en realitet och där man dessutom tyckte att det var idealt med hela uppsättningar av fin- och vardagssaker. Och att man fick slita för att få det att gå ihop, särskilt som barnfamilj.
Jag har snarare det motsatta problemet, jag har för mycket grejer. Jag ser ingen vits med att ha finporslin etc som samlar damm, jag vill använda de grejer jag har. Vi (dvs vissa av mina släktingar och jag) har olika syn på prylar, helt enkelt. Jag tycker att det är att förenkla prylöverflödet nåt enormt genom att prata om det som att man gnäller för att det inte matchar i färg eller märke.