Jag trodde jag skulle må lite bättre idag än vad jag gjorde igår kväll, men det känns ungefär samma. Idag känner jag möjligen mer stress. Det är så mycket jag borde hinna göra. Och jag fastnar i hur jag ska prioritera. Vad är det viktigaste just nu, idag?
Det känns hela tiden som om jag har brist på tid och brist på ork. Eller ja, tidsbristen uppstår ju p.g.a. att orken tar slut för fort.
Så här har det nog alltid varit. Idag behöver jag prioritera mellan att städa (trött på att huset alltid ser ut som fan), att skola om plantor, att göra klar en odlingslåda ute eller att börja renovera lillstugan så jag kommer närmare en punkt då jag kan börja hyra ut och få in mer pengar.
Pengar känns ju också alltid som något det är brist på. Visst, de räcker, men det är jobbigt att hela tiden behöva prioritera så pass. Jag behöver hela tiden hitta billiga lösningar eller helst gratis. I höstas t.ex. så bestämde jag mig för att fälla två lönnar på tomten och plantera två nya träd, men det är inte gjort av kostnadsskäl. Jag vill köpa snödroppar till trädgården men tycker det också är dyrt.
Ibland hittar jag saker på Blocket som är billiga eller gratis, men det stupar ofta på att jag tycker en timme enkel väg är för långt att åka. Jag orkar inte ta tag i det. Dessutom är det dyrt med bensin. Det är sällan grejerna finns nästgårds.
Och rent känslomässigt upplever jag också brist. Det är brist på glädje och brist på kärlek/omtanke/stöd.
Det känns trist att jag liksom aldrig kommer närmare målet att ha ett trivsamt hem eller närmare målet att kunna hyra ut rum och få in mer pengar. Jag skulle liksom vilja ha större marginaler än jag har nu på 75% jobb.
Ibland kan jag tänka tanken att jag skulle kunna hyra ut hela huset och själv bo i en liten vagn, för att frigöra pengar och tid.
Det känns som att hur jag än gör så är jag hela tiden på botten och krälar. Jag får nöja mig med bottenskrapet.
Det känns hela tiden som om jag har brist på tid och brist på ork. Eller ja, tidsbristen uppstår ju p.g.a. att orken tar slut för fort.
Så här har det nog alltid varit. Idag behöver jag prioritera mellan att städa (trött på att huset alltid ser ut som fan), att skola om plantor, att göra klar en odlingslåda ute eller att börja renovera lillstugan så jag kommer närmare en punkt då jag kan börja hyra ut och få in mer pengar.
Pengar känns ju också alltid som något det är brist på. Visst, de räcker, men det är jobbigt att hela tiden behöva prioritera så pass. Jag behöver hela tiden hitta billiga lösningar eller helst gratis. I höstas t.ex. så bestämde jag mig för att fälla två lönnar på tomten och plantera två nya träd, men det är inte gjort av kostnadsskäl. Jag vill köpa snödroppar till trädgården men tycker det också är dyrt.
Ibland hittar jag saker på Blocket som är billiga eller gratis, men det stupar ofta på att jag tycker en timme enkel väg är för långt att åka. Jag orkar inte ta tag i det. Dessutom är det dyrt med bensin. Det är sällan grejerna finns nästgårds.
Och rent känslomässigt upplever jag också brist. Det är brist på glädje och brist på kärlek/omtanke/stöd.
Det känns trist att jag liksom aldrig kommer närmare målet att ha ett trivsamt hem eller närmare målet att kunna hyra ut rum och få in mer pengar. Jag skulle liksom vilja ha större marginaler än jag har nu på 75% jobb.
Ibland kan jag tänka tanken att jag skulle kunna hyra ut hela huset och själv bo i en liten vagn, för att frigöra pengar och tid.
Det känns som att hur jag än gör så är jag hela tiden på botten och krälar. Jag får nöja mig med bottenskrapet.
