Bra förälder?

doglover

Trådstartare
När börjar man känna att man är en bra förälder? Ibland har man såna skuldkänslor och tankar så man börjar gråta....... Men jag antar att det är normalt att känna så i början
 
Sv: Bra förälder?

Men varför har du skuldkänslor? Jag tror att alla föräldrar gör så gott de kan, efter förmåga. Det är olika från person till person.

Med min första son (nu 17 mån) hade jag aldrig dåligt samvete. Hade alltid tid för honom, men så var/är han väldigt tålmodig och oskrikig.

Med min lilla två månader gamla bebis känner jag ofta skuld. Han skriker väldigt mycket vilket gör att jag hela tiden känner att jag inte räcker till. Han kan inte läggas själv en minut ens utan att bli hysteriskt arg och ledsen.

Min äldste son tar allt skrik med ro, och bara suckar när jag inte hinner med det han vill. Vilket då gör att jag känner samvetskval för att han är så snäll :crazy:

Men i grund och botten vet jag ju att jag gör så gott jag kan.
 
Sv: Bra förälder?

vet inte vf jag har det. tar hand om min son så bäst jag kan men det känns ändå inte som att det är tillräckligt. det har vart blandade känslor hela graviditeten igenom. jag älskar min fine son och tänker alltid på hans bästa men jag vet inte vf ja känner så. antar att det går över.
i början hade ja knappt ork med nånting efter förlossningen. det är först nu jag börjar må som vanligt och orkar mer.
jag vet att ja gör så gott jag kan men det känns ändå som att man kunde göra bättre ifrån sig.
 
Sv: Bra förälder?

När börjar man känna att man är en bra förälder? Ibland har man såna skuldkänslor och tankar så man börjar gråta....... Men jag antar att det är normalt att känna så i början


Men herregud, du har ju nyss fått barn, det är inte onormalt att tänka som du, det är ju så nytt!klart att du undrar över om du gör rätt, om barnet mår bra osv, man har 100000 frågor i huvudet.
Sen beror mkt på hormoner, speciellt dåligt är vanligt att må ca 3 dagar efter barnet fötts då mjölken brukar rinna till ordentligt.
Jag tänker såhär, visst får jag dåligt samvete om jag blir irriterad för att min bebis skriker 1,5 timmar i sträck(mkt ovanligt, bara om han är övertrött), men det är ju naturligt.

Om barnet skriker länge & en förälder tappar tålamodet eller börjar må dåligt är det ingen fara att lämna barnet en stund i sängen, hellre det än att föräldern blir hysterisk den med.
Just det med att du känner dig gråtmild är oxå vanligt, man kan gråta över precis vadsomhelst, inte bara för att amn är ledsen, man blir ju rörd osv.
Om du däremot börjar må dåligt psykiskt & det inte går över så ska du kontakta bvc, de kan hjälpa till.
 
Sv: Bra förälder?

jo så tänker jag med. att det är för att man är nybliven förälder.
det var ju inte ens planerat,,,,jag å sambon tänkte på abort men jag tänlte om och förklarade hur ja kände inför att ta död på en levande människa. så vi bestämde oss för att behålla loke.....vi älskar vår son och hoppas att de känslorna försvinner.......
 
Sv: Bra förälder?

Mina pinsamma psykbryt på yngste sonen sker när jag är stressad och den äldste samtidigt tjatar till förbannelse. Då biter jag hårt i yngste sonens napp :o. Det är som en liten krafturladdning från min sida, och det hjälper bra. Det är pinsamt att få sådana bryt, jag känner mig så dålig :cry:
 
Sv: Bra förälder?

Det där med att känna sig otillräcklig kommer nog alltid finnas där, men i mildare former. Du ska se att det kommer kännas bättre när alla rutiner fastnat ordentligt.

Tänk på att ingen annan kan vara en bättre mamma än du, vem skulle kunna vara det? Ingen känner sitt barn så bra som mamma. Tänk på det.
 
Sv: Bra förälder?

jo så tänker jag med. att det är för att man är nybliven förälder.
det var ju inte ens planerat,,,,jag å sambon tänkte på abort men jag tänlte om och förklarade hur ja kände inför att ta död på en levande människa. så vi bestämde oss för att behålla loke.....vi älskar vår son och hoppas att de känslorna försvinner.......

Jag vet faktiskt hur du känner dig.Ha inte skuldkänslor, ni behöll ju barnet & ni ska leva i nuet, inte tänka på hur det kunde ha blivit, även om det är lätt att tankarna drar ditåt.
Man tänker ju på allt möjligt just tiden efter, men det går över, gör det inte det så rekommenderar jag som sagt att ta kontakt med bvc som kan lotsa dig vidare.
Du får absolut pm:a mej om du känner för att skriva om sånt där så du vet.Kram
 
Sv: Bra förälder?

Mina pinsamma psykbryt på yngste sonen sker när jag är stressad och den äldste samtidigt tjatar till förbannelse. Då biter jag hårt i yngste sonens napp :o. Det är som en liten krafturladdning från min sida, och det hjälper bra. Det är pinsamt att få sådana bryt, jag känner mig så dålig :cry:

Det är ju bra att du hittat ett sätt att avreagera dig på, jag tycker absolut inte du är minsta omänsklig, sådär känner garanterat alla föräldrar ibland men det är inte direkt ngt som skrivs om då alla har pressen på sig att vara superföräldrar som aldrig tappar tålamodet.
 
Sv: Bra förälder?

En förälder gör följande

ger mat
byter blöja
ger tröst
ger barnet uppmärksamhet och trygghet

basic helt enkelt. Man behöver inte springa på öppna förskolan, man behöver inte känna skuldkänslor för att barnet skriker en stund, man behöver inte känna skuldkänslor över att man bara vill dra nått gammalt över sig i 5 minuter, man behöver inte ha skuldkänslor över att man behöver tid för sig själv. Och man får säga STOPP!!! Jag behöver nu en stund för mig själv och ta nya tag. Detta tycker jag är ett måste för att orka, jag tar själv pauser ibland annars skulle jag inte orka med barnen och allt vad det innebär.

Att bara finnas för sitt barn är det bästa man kan göra som förälder men man får också känna sig otillräcklig och osäker, det gör alla föräldrar varesig de har varit föräldrar i 3 dagar eller i 9 år som jag.

Den dagen min dotter flyttar hemmifrån, den dagen vet jag att jag har gjort ett bra jobb som förälder, när hon är redo att stå på egna ben och jag har hjälpt henne på vägen. Vilken känsla att kunna vara förälder och ha fel och brister men barnen älskar en som man är så länge man kan ge dem basic så att de får en bra och trygg grund att stå på när de är flygfärdiga:love::cry:.

Så ta ett djupt andetag det är helt normalt och be någon om lite avlastning om så bara för en timme.

Kram Coop - som längtar efter att få skita ifred:D
 
Sv: Bra förälder?

Jag kände mig fruktansvärt otillräcklig när min son var nyfödd.
Han skrek i princip hela dagarna och nätterna.

Trodde att det var mitt fel, eftersom han skrek vad jag än gjorde, spelade ingen roll om jag bar honom eller om han låg i sängen/vagnen han skrek lika mycket iaf.

Jag kan säga utan dåligt samvete att jag tyckte att de första 2-3 månaderna var en plåga.
Nu när jag ser tillbaka på den perioden känns den inte alls så jobbig som jag tyckte att den var då, samtidigt har jag den erfarenheten med mig och jag är "beredd" på att 2:an kanske blir likadan och jag hoppas då att jag har ork att ta det på ett bra sätt nu när jag har en storebror att ta hand om också!

Något som hjälpte mig var att jag kunde ringa min mor, om inte sambon va hemma, så kunde jag gå ut med hunden och få vara ifred en stund och få lite distans till allt och se allt på ett sundare sätt!

Lycka till! Jag tror det ger med sig, och om inte var inte rädd att be om hjälp!
 
Sv: Bra förälder?

man intalar sig själv att man gör sitt bästa för det gör man, men jag kan ändå inte låta bli att tänka på hur det skulle ha varit om vi inte behållt loke. vi hade ju bara vart tillsammans i 6 veckor. tack och lov så kände vi varann sedan länge, men ändå, 6 veckor liksom.

men..............

vi behöll han och vi gör allt vad vi kan för att ta hand om han så bäst som det går.

jag kan ibland känna att ja bara vill ifrån, bara för en liten stund. några minuter bara. då känns det bättre när man kommer tillbaka.
 
Sv: Bra förälder?

Jag förstår dig så bra! Min sambo och jag hade varit tillsammans ca: 2 månader när lillen kom till. Men vi hade känt varandra över ett år.
Jag tänkte mycket som du och funderade kring hur det skulle varit om vi beslutat oss för abort istället.
Självklart älskar man inte sitt barn mindre, och jag kan inte riktigt svara på varför tankarna finns där! Jag ville bara vara ifred och sova!

Min "riktiga" glädje att vara mamma kom inte förrän efter 2-3 månader, när man börjat vänja sig vid sitt nya liv och denna underliga lilla varelse som skapar så mycket känslor!

Ta till vara på de stunder någon annan kan ta hand om bebis, jag minns att hur jobbig jag än tyckte att han var så saknade jag honom om jag så bara var borta i 10 minuter!

Hoppas du snart känner dig bättre! Kram !
 
Sv: Bra förälder?

jag kan ibland känna att ja bara vill ifrån, bara för en liten stund. några minuter bara. då känns det bättre när man kommer tillbaka.

Men sew då till att få de minuterna, inte blir du sämre mamma för att du går ifrån en stund nu och då.


Sen tror jag inte känslan att inte vara tillräckligt bra som förälder någonsin försvinner, jag tycker den blir bara större och större. Förmodligen är det det som gör att man hela tiden anstränger sig för sitt barns skull.

Jag som just fått barn nummer två har precis samma käsnlor som du även fast jag varit ihop med sambon i flera år nu. Just att man går och tänker på hur det varit utan barnen tror jag är naturligt, samtidigt som det känns hemskt att göra det.

Jenny
 
Sv: Bra förälder?

Jag tror inte att det är någon tidsfråga. Man känner sig som en bra förälder när man har bra självkänsla och ställer rimliga krav på sig själv.

Dina självtvivel...har de med dålig självkänsla att göra? Eller handlar det mer om tvivel på din livssituation rent allmänt?

I någon annan tråd har du skrivit om baby blues. Kanske är dina skuldkänslor tecken på att du har hamnat i en depression?

Jag hade oxå baby blues efter min son fötts. Tårarna bara rann. Det höll på i ca tio dagar. Men jag kände mig inte som någon dålig förälder. Jag blev bara så sorgsen över allt hemskt som finns i världen, och kände mig så oerhört gripen av hur värnlös en liten bebis är.
 
Sv: Bra förälder?

Vännen! Ta det lugnt och ge det hela lite tid. Du kommer att klara det och det blir bättre sen.

Jag blev oxå gravid tidigt i förhållandet och det höll i 10 år och ett barn till. Ni känner ju varann och försöker, ni kan inte göra mer nu. OCH det kan vara en fördel att inte ha så himla många gemensamma "ideer, vanor och rutiner". Nu får ni skapa ett eget familjeliv från början. :)

Hitta nånstans där du kan prata öppet om hur du känner dig. Jag tycker ofta att det känns bättre när jag sagt något högt ( till någon) Det är när tankarna bara finns i mitt huvud som de blir "svåra och konstiga" :eek:
 
Sv: Bra förälder?

jag kan ibland känna att ja bara vill ifrån, bara för en liten stund. några minuter bara. då känns det bättre när man kommer tillbaka.


DET där är något en bra mamma tar fasta på med, har jag lärt mig, att låta någon annan ta hand om barnet en liten stund. Om så bara för att få gå ut på baksidan och andas tre minuter!



/nevin, som får lämna över rätt mycket av äldsta sonen till andra just nu.
 
Sv: Bra förälder?

Jo........samt att man låter den andre föräldern sova ut när h*n behöver det.... Min sambo låter mig sova ut på mornarna när jag behöver det. Och så tvärtom då.
Det börjar kännas lite bättre, för jag intalar mig själv att jag gör mitt bästa.
 
Sv: Bra förälder?

Ungefär som här då, jag får vila på eftermiddagar och kvällar, medan sambon får ganska långa sovmorgnar!


Jag tror nog att du gör allt du kan för att ta hand om ditt barn, och som mamma säger: Man gör sitt bästa efter de förutsättningar man har just då! Du är säkerligen en alldeles utmärkt mamma till ditt barn!
 
Sv: Bra förälder?

Jag tror inte att det är någon tidsfråga. Man känner sig som en bra förälder när man har bra självkänsla och ställer rimliga krav på sig själv.

Dina självtvivel...har de med dålig självkänsla att göra? Eller handlar det mer om tvivel på din livssituation rent allmänt?

I någon annan tråd har du skrivit om baby blues. Kanske är dina skuldkänslor tecken på att du har hamnat i en depression?

Jag hade oxå baby blues efter min son fötts. Tårarna bara rann. Det höll på i ca tio dagar. Men jag kände mig inte som någon dålig förälder. Jag blev bara så sorgsen över allt hemskt som finns i världen, och kände mig så oerhört gripen av hur värnlös en liten bebis är.

nej nej,,, är inte deppad eller så. har varit, men så blev jag tillsammans med min älskling och jag började att må bra igen. innan dess hade jag blivit playad 2 ggr på säkert en månad och mådde inte särskilt bra.
kommer inte ihåg att jag skrivit i en annan tråd om det, fast iofs har jag dåligt minne.
dålig självkänsla har jag haft hela livet.
jag hade samma känslor om min hund också.
jag ångrar verkligen inte min son, utan älskar honom djupt och gör mitt bästa för att han ska ha det bra, men det känns ändå som att man inte gör tillräckligt.....han blir för övrigt 2 v imorgon kväll
 

Liknande trådar

Övr. Barn Ni som har separerat. Hur har ni gjort när era barn inte vill till den andra föräldern? Kanske främst ni som har små barn. Pappan är bra...
Svar
7
· Visningar
966
Senast: Blyger
·
Småbarn Jag och maken har börjat diskutera hur vi vill dela vår FL när lillebror kommer i vår. Med dottern gjorde vi en överlappning: först var...
2 3
Svar
50
· Visningar
4 088
Senast: gulakatten
·
Relationer Gammal användare med anonymt nick pga vill inte kunna bli googlad. Det är så att jag har två minderåriga barn och är skild från barnens...
Svar
5
· Visningar
1 153
Senast: Crossline
·
Småbarn Jag har en dotter som är snart 6 år (början av sommaren) som är väldigt känslig. Det var, och är, även jag. Så jag kan känna igen mig i...
Svar
7
· Visningar
1 150
Senast: Praefatio
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack 17
  • Atletix
  • Välja hingst

Omröstningar

Tillbaka
Upp