M
moonjumper92
Min 4åriga shettis blev för tre veckor sedan förlamad i bakbenen och fick balansrubbningar. Veterinären kunde inte hitta något fel. Vi tyckte att symtomen och förloppet påminde om virusabort så vi tog blodprov men där var inga antikroppar mot virusabort. Vilket iofs var skönt att det inte var något smittsamt, men nu är vi ännu mer undrande vad det kan vara. 
Hon har självklart stått inne i boxen hela tiden eftersom hon inte har kunnat gå eller resa sig själv. Hon har bara kunnat ställa sig upp om vi har dragit upp henne och stöttat på alla håll och kanter. Hon har helt plötsligt bara kunnat trillat omkull handlöst bakåt.
Nu börjar det iaf bli bättre. Hon reser sig själv och har inte vad vi sett trillat på nästan en vecka nu. Nu har vi börjat gå ut med henne i stallgången några minuter varje dag och det är där jag har ett litet problem som jag undrar över.
Hon går liksom på tårna på bakhovarna och verkar inte vilja/kunna sätta ner trakterna riktigt. Det ser ut som att det blir lite bättre efter varje gång vi har haft henne ute.
Varför går hon så? Kan det bero på att hon har stått på tjock halmbädd i tre veckor och att senorna på något vis blivit "förkortade" eller nåt? Är det någon som har erfarenhet från något liknanade? Finns det någon risk för överansträngning?
Ska tillägga att vi inte har möjlighet att gå utomhus med henne ännu pga att vår stallingång har ett trappsteg ner för att komma ut och dels tror vi inte hon har tillräcklig balans för att ta sig ner där och sen om hon trillar där ute och inte kan resa sig själv så kan vi inte få in henne i stallet igen pga trappsteget.
Tjock halmbädd har vi haft pga att hon har sprattlat så mycket med framhovarna att hon grävde upp den vanliga bädden och fick liggsår
Hon har självklart stått inne i boxen hela tiden eftersom hon inte har kunnat gå eller resa sig själv. Hon har bara kunnat ställa sig upp om vi har dragit upp henne och stöttat på alla håll och kanter. Hon har helt plötsligt bara kunnat trillat omkull handlöst bakåt.
Nu börjar det iaf bli bättre. Hon reser sig själv och har inte vad vi sett trillat på nästan en vecka nu. Nu har vi börjat gå ut med henne i stallgången några minuter varje dag och det är där jag har ett litet problem som jag undrar över.
Hon går liksom på tårna på bakhovarna och verkar inte vilja/kunna sätta ner trakterna riktigt. Det ser ut som att det blir lite bättre efter varje gång vi har haft henne ute.
Varför går hon så? Kan det bero på att hon har stått på tjock halmbädd i tre veckor och att senorna på något vis blivit "förkortade" eller nåt? Är det någon som har erfarenhet från något liknanade? Finns det någon risk för överansträngning?
Ska tillägga att vi inte har möjlighet att gå utomhus med henne ännu pga att vår stallingång har ett trappsteg ner för att komma ut och dels tror vi inte hon har tillräcklig balans för att ta sig ner där och sen om hon trillar där ute och inte kan resa sig själv så kan vi inte få in henne i stallet igen pga trappsteget.
Tjock halmbädd har vi haft pga att hon har sprattlat så mycket med framhovarna att hon grävde upp den vanliga bädden och fick liggsår
