AnnaKarinA
Trådstartare
Idag var vi i stallet, Hugo med som vanligt. (amstaffmix, 4 år).
I hagen så fick han en stöt av staketet och spraing iväg, vrålandes. Vi har bara stått i stallet i en vecka, så han hittar ju inte.....
Han brände rakt ut i skogen, jag tog bilen och åkte efter vägen, ropade och visslade. Ingenting.
Tog min stackars häst, som inte blivit riden på ett bra tag, och red rakt ut i urskog, där det inte ens finns stigar. Han kände att nåt var på gång, och kastade sig upp och ner för berg, kröp under välta träd och ålade sig igenom träskmark.
Ingen hund, så jag lämnade honom i stallet och tog bilen.
Efter flera timmars letande insåg jag att jag skulle få leta länge, han försvann vid 13´och nu var klockan strax 18. Jag tänkte att jag får åka hem, packa mat och ficklampa och gå ut i skogen, för jag lämnar inte min Hugo där ute.
Vid sex ringer polisen, och jag åker till en familj som bor några mil bort. På baksidan av deras villa leker Hugo med deras tre barn, och tre av grannarnas barn. Frun i huset var hundrädd, men hade nu blivit botad. När barnen sa "sitt", då satte sig Hugo, sa de "ligg" la han sig.
Han hade fått mat och det gick ingen nöd på honom, men han blev självklart superglad när jag kom. Utan koppel så litade han blint på familjen, hoppade snällt in i deras bil, och gjorde allt de bad om.
Innan på dan, åkte jag förbi ett större stall, där det fanns några lösa hundar. Jag stannade och gav dem mitt nummer, ifall han skulle springa dit. Men där sa de "vi kan ju inte ta fast en lös amstaff, de är ju vassa från början och han kommer ju vara inställd på att försvara sig".... så ibland är det bättre med folk som är heeeelt ovana vid hund, för de tänker inte så konstigt.
I hagen så fick han en stöt av staketet och spraing iväg, vrålandes. Vi har bara stått i stallet i en vecka, så han hittar ju inte.....
Han brände rakt ut i skogen, jag tog bilen och åkte efter vägen, ropade och visslade. Ingenting.
Tog min stackars häst, som inte blivit riden på ett bra tag, och red rakt ut i urskog, där det inte ens finns stigar. Han kände att nåt var på gång, och kastade sig upp och ner för berg, kröp under välta träd och ålade sig igenom träskmark.
Ingen hund, så jag lämnade honom i stallet och tog bilen.Efter flera timmars letande insåg jag att jag skulle få leta länge, han försvann vid 13´och nu var klockan strax 18. Jag tänkte att jag får åka hem, packa mat och ficklampa och gå ut i skogen, för jag lämnar inte min Hugo där ute.
Vid sex ringer polisen, och jag åker till en familj som bor några mil bort. På baksidan av deras villa leker Hugo med deras tre barn, och tre av grannarnas barn. Frun i huset var hundrädd, men hade nu blivit botad. När barnen sa "sitt", då satte sig Hugo, sa de "ligg" la han sig.
Han hade fått mat och det gick ingen nöd på honom, men han blev självklart superglad när jag kom. Utan koppel så litade han blint på familjen, hoppade snällt in i deras bil, och gjorde allt de bad om.
Innan på dan, åkte jag förbi ett större stall, där det fanns några lösa hundar. Jag stannade och gav dem mitt nummer, ifall han skulle springa dit. Men där sa de "vi kan ju inte ta fast en lös amstaff, de är ju vassa från början och han kommer ju vara inställd på att försvara sig".... så ibland är det bättre med folk som är heeeelt ovana vid hund, för de tänker inte så konstigt.
