T
Tippan
Jisses... Jag tror att jag skulle behöva en stödfamilj eller nått. Morgonen börjar med att jag skall släpa ut båda jyckarna på morgonprommen. Den korta rundad som tar 30 min istället för den långa på drygt 1 h. Den äldre hunden bara avskyr denna runda och drar tassarne efter sig och protesterar hela tiden.
Lillan börjar med att fara omkring som ett jehu och jaga efter löv. Efter en bit så hoppar hon på Storesyster och biter henne hårt i halsen så att Syster skriker till och blir lite grinig. Syster hoppar på Lillan och tillrättarvisar henne medans Lillan tycker att det var en ny rolig lek att bli mosad av syrran.
Lillan tar sats laddar och kutar allt vad hon orkar samtidigt som hon vänder sig om och... Precis, kutar rätt in i mitt skenben med sitt huvud. GÖR ONT OM FAN. Medans jag muttar om att jag ADLRIG mer skall skaffa Labrador eftersom att de är så jävla hårdhudade så skall Lillan skita.
Det går väl bra. Bara det at precis när matte skall plocka upp det så får hon Labbfnatt i kopplets längd och kutar fram och tillbaka över skithögen *Sucka* typ 100 gånger.
Okej vi går vidare och är nästan hemma när Syrran får för sig att hon minnsan hade glömt att bajja. Att vi hade passerat hundbajstunnan för 300 m sedan, sket hon i rent ut sagt.
Hm hm, måste jag plocka upp? Jajjemen, hon sätter sig precis i kanten till skogen och där står det en gubbe. Bara att plocka upp. Efter att jag plockat upp högen så förflyttar hon sig så att hon verkligen är nära gubben och sätter några pluttar till *mutter* Precis när jag skall ta upp de så fixar hon de själv och äter upp det *mums*
Bajjapåsen då? Jodå, det är bara att ta med den hem och lägga på balkongen tills ett bättre tillfälle *huga*
Sista vägen hem så går vi en liten grusväg där det kan komma bilar. Lilla får för sig att attackera matte och jag blir så att jag tar tag i henne och skall bita henne vart helt jag bara kommer åt, bara det gör ONT, då hon lätt och elegant backar ur kopplet. Jaha, skall jag ha en galen hund kutandes efter grusvägen nu då?
Nej hon bara sätter sig ned och sen var det bra med de. Attackerna upphörde och halsbandet var bara att sätta på.
Resten av vägen hem gick lugnt och stilla.
GGHHAAAAA!
Nu ligger den skenheliga lilla kon och sover under sänge. Vad det jag som sa igår att hon var duktig? Jag tar tillbaka det...
Lillan börjar med att fara omkring som ett jehu och jaga efter löv. Efter en bit så hoppar hon på Storesyster och biter henne hårt i halsen så att Syster skriker till och blir lite grinig. Syster hoppar på Lillan och tillrättarvisar henne medans Lillan tycker att det var en ny rolig lek att bli mosad av syrran.
Lillan tar sats laddar och kutar allt vad hon orkar samtidigt som hon vänder sig om och... Precis, kutar rätt in i mitt skenben med sitt huvud. GÖR ONT OM FAN. Medans jag muttar om att jag ADLRIG mer skall skaffa Labrador eftersom att de är så jävla hårdhudade så skall Lillan skita.
Det går väl bra. Bara det at precis när matte skall plocka upp det så får hon Labbfnatt i kopplets längd och kutar fram och tillbaka över skithögen *Sucka* typ 100 gånger.
Okej vi går vidare och är nästan hemma när Syrran får för sig att hon minnsan hade glömt att bajja. Att vi hade passerat hundbajstunnan för 300 m sedan, sket hon i rent ut sagt.
Hm hm, måste jag plocka upp? Jajjemen, hon sätter sig precis i kanten till skogen och där står det en gubbe. Bara att plocka upp. Efter att jag plockat upp högen så förflyttar hon sig så att hon verkligen är nära gubben och sätter några pluttar till *mutter* Precis när jag skall ta upp de så fixar hon de själv och äter upp det *mums*
Bajjapåsen då? Jodå, det är bara att ta med den hem och lägga på balkongen tills ett bättre tillfälle *huga*
Sista vägen hem så går vi en liten grusväg där det kan komma bilar. Lilla får för sig att attackera matte och jag blir så att jag tar tag i henne och skall bita henne vart helt jag bara kommer åt, bara det gör ONT, då hon lätt och elegant backar ur kopplet. Jaha, skall jag ha en galen hund kutandes efter grusvägen nu då?
Nej hon bara sätter sig ned och sen var det bra med de. Attackerna upphörde och halsbandet var bara att sätta på.
Resten av vägen hem gick lugnt och stilla.
GGHHAAAAA!
Nu ligger den skenheliga lilla kon och sover under sänge. Vad det jag som sa igår att hon var duktig? Jag tar tillbaka det...