Sv: Bortskämd sköthäst
Mycket märkligt.
Min första egna häst skulle slaktas som 4-åring för att hon var "tokig". Förra ägaren var rädd för henne och den "uppfostran" hon fått var hugg och slag varvat med att låta henne göra som hon ville. Fanns inget som helst fel på hästen varken fysiskt eller psykiskt, däremot var hon felhanterade och hade även blivit grymt spöad. Hon hade mycket dåligt rykte och kunde inte ens lyfta på hovarna eller stå stilla lös när man borstade när hon kom, på ett par veckor lyfte hon hovarna utan att jag ens behövde ta i benen och jag kunde utan problem stå ute och rykta henne lös utanför hagen. Samma häst red jag även upp på fjället och jag kunde om vi hittade en fin glänta släppa henne lös för att beta och rulla sig innan vi fortsatte. Hon gick även lös bredvid mig om jag valde att gå någon sträcka till fots och stannade när jag stannade. Jag kunde be henne om allt och hon hade gjort allt för mig likväl som jag gjorde allt för henne. Det var aldrig några problem med att ge henne något ur handen, hon var aldrig otrevlig och nafsade utan visste vad som gällde. Hon stack aldrig hemifrån utan kunde gå lös på gården.
Min gamling som jag tyvärr fick ta bort förra året pga en gammal skada, kunde jag ställa lös utanför stallet om jag glömt något och hon stod kvar när jag kom ut. Hon var aldrig några som helst problem att lasta och åka på träningar med och smet inte ur boxen om dörren var öppen. Även hon fick godis ur handen utan att bli odräglig. Hon gick fram varhelst jag bad henne och litade till 100 % på mig. Det finns travfolk som tagit tillbaka allt de någonsin sagt om ridhästar efter att ha träffat henne.
Min unghäst är ännu inte så hanterad att jag skulle lita på att hon står kvar om jag lämnar henne lös, men hon tigger inte, nafsas inte och hotar aldrig trots att hon fått ur handen. Hon är tvärt om så välhanterad att folk tror hon är äldre än vad hon är eftersom hon är så trevlig att hantera. Henne har jag haft sedan hon var föl och är undan min gamling ovan. När hon var 1 år kunde jag lästa henne själv och åka till ridhus utan problem.
Mitt fullblod har även hon fått godbitar ur handen och hon är den socialaste man kan tänka sig, inte tillstymmelsen till att bli tiggig eller otrevlig. Hon gick löp tidigare och varken väver, boxvandrar eller krubbiter. "Trots" detta kommer hon ändå att få på lösdrift i vinter tillsammans med min unghäst eftersom jag tror det är det bästa för dem bägge.
Min morfar hade hästar som arbetade både i skogen och på gården, samtliga fick socker ur handen och inte en enda blev ohanterlig utan var samma arbetskamrat och vän oavsett.
Jag står fast vid att om man tror att man rubbar någon balans mellan häst och ägare för att man ger en häst något ur handen har man noll koll på vad rang innebär!