Borde jag oroa mig?

[_Eva_]

Sonen har börjat en ny avdelning på dagis. Efter lite omorganisation. Fick behålla en av sina gamla fröknar och fick två nya.

Är jag fjantig när jag tycker att det är märkligt att de inte verkar orka med att sätta sig på huk eller gå fram till honom och säga hej när vi kommer på morgonen..? Hans förra fröknar brukade alltid visa honom respekt med att hälsa på honom och han älskade att gå på dagis...
Efter omorganisationen så säger han då och då att han vill vara hemma. Det brukar gå bra att lämna när hans bästis är där, då lubbar han in direkt och är lycklig.

Till saken hör att jag varnat personalen för grinden, att han är fingerfärdig. Så sent som förra veckan.
I måndags hade sonen dragit ut och släpat med sig bästa kompisen så hade de hittat honom utanför gården. Detta fick jag veta först på tisdag morgon. Då meddelades oxå att det skulle skrivas tillbudsanmälan.

Nyss ringde dagis. Då hade sonen på okänt sätt lyckats pilla upp fönstret i sovsalen och ramlat rätt ut. Det var väl inte akut men skrubbsår och blödde lite i huvudet.

Jag håller på att avsluta här på jobbet så hämtar jag hem honom tidigare. Hoppas han inte fått hjärnskakning.

Är jag fjantig mamma eller är det så att jag borde kunna begära mera engagemang från dagis/personalen?

mvh Eva

 

[Snurrfian]

Sv: Borde jag oroa mig?

Just det där hur de tar emot när han kommer tycker jag absolut att du ska ta upp till diskussion, det är ju jätteviktigt att barnen känner sig välkomna när de kommer. Vi har diskuterat det i omgångar, men nu har vi bytt avdelning till stor barn och det har faktiskt fungerat väldigt bra!

Att han sen får upp grinden, ja det är ju inte bra, men jag vet inte hur den lösningen ser ut... Grindarna till vårat dagis tycker jag är svåra och tunga att få upp men en del av barnen klarar det galant...
Att han fick upp fönstret tycker jag är betydligt mer alarmerande, där borde det väl finnas fönsterlås om något ställe? Oavsett om det är ett litet fall så ska det ju inte gå...

 

[Tokmaja]

Sv: Borde jag oroa mig?

Ja.
Tycker att fröknarna ska komma fram och hälsa barnet välkommet på morgonen.
Hos oss hälsas det alltid på barnet först, gärna med namn också (typ Hej Stefan, är allt bra idag). Tycker att det är trevligt.
Sedan vänder de upp huvudet mot föräldern och säger hej.

Hos oss har de en grind med ett "hästboxlås" på, ett vanligt grindhandtag, sen en sådan där "fjäder" man har på boxarna och i bakkant på den sitter en liten plåtbit man måste butta undan för att kunna dra ut låset. Om nån nu förstod hur jag menade .
Omöjligt för barnen att öppna, man står som förälder ibland och sliter i det, när jag har dottern på armen så försvårar det yttligare.. hopplösa grind, men barnen kommer inte ut.
De sa det när vi började att några barn hade rymt, de kom inte långt, men i alla fall, då hade de börjat med att sätta upp låset, men det klurade de ut, men efter att plåtbiten bakom kom till har det blivit för komplicerat så de flesta bryr sig inte ens om att testa.
Ett tips till ditt dagis.

I o f kan barn ju reagera på nya omständigheter genom att tex inte vilja gå till dagis även om allt faktiskt är bra.
Och sen kan ju olyckor hända, men borde det inte finnas nån spärr på fönstrena så att inte barnen kan trilla ut??

Jag skulle varit arg och krävt att de förbättrade sin säkerhet först och sen såg till att sätta barnen först.

 

[MaLiNsMaLiN]

Sv: Borde jag oroa mig?

Jag har varit vikarie på dagis och det är en självklarhet att man, som personal, ska gå fram till barnen som kommer och hälsa de välkomna eller säger god morgon eller något liknande. Man ska alltid hälsa på barnen när de kommer. Jag tycker verkligen ni ska ta upp detta på dagis. Hur gammal är din son föresten?

Personeln borde kanske ha lite mer koll på att han inte öppnar grinden och springer iväg? och att de borde sagt till er när ni kom och hämtade honom. och lika så med fönstret, det kunde ju verkligen hänt något allvarligt.

Hoppas det löser sig och att din son vill gå till dagis, för det är ju de allra viktigast. Inte roligt att lämna ett ledset barn på dagis och inte roligt som personal att ta emot ett lkedset barn heller för den delen. Men lycka till :smirk:

 

[anna_mikaela]

Sv: Borde jag oroa mig?

Att barn inte vill gå till förskolan kan gå lite i omgångar. Ibland kan dom ha jätte roligt och det går hur bra som helst när dom väl har kommit in men säger till sina föräldrar att dom inte vill gå på förskolan. Det brukar gå i vågor. Sedan har man all rätt som förälder att kräva att personalen hälsar på barnet och får den att både bli sedd och välkomnad.

Sen är barn små känslo spioner och känner dom att en förälder gruvar sig för att lämna så läser dom av det på en gång och tvekar själv.

Jobbar själv på förskola och har barn på samma förskola och mina kollegor och förhoppningsvis även jag är väldigt duktig på att se det enskillda barnet, vi är eller ska i alla fall vara proffs:smirk:

 

[FeelingGreen]

Sv: Borde jag oroa mig?

Ja.
Tycker att fröknarna ska komma fram och hälsa barnet välkommet på morgonen.
Hos oss hälsas det alltid på barnet först, gärna med namn också (typ Hej Stefan, är allt bra idag). Tycker att det är trevligt.
Sedan vänder de upp huvudet mot föräldern och säger hej.

Så försöker jag göra ändå - fast jag inte är personal, utan vanlig vuxen. Just att tilltala barnet med namn känns rätt - barnet vet att det "syns" (flummigt ordval... seg i hårddisken just nu... ).

Har också reagerat då personal missar detta - dock inte vid enstaka tillfällen. Min "mamma-radar" hade nog reagerat likadant som _Eva_s.

 

[_Eva_]

Sv: Borde jag oroa mig?

Hej allesammans,

Tack för svar och funderingar.

Igår var det lite rörigt vid hämtning men det tillskriver jag mest mig själv så det blev inte så mycket sagt då.

Sonen var ganska glad igår kväll och klagade inte på huvudvärk eller kräktes så han verkar ha klarat sig med en rejäl bula, lite blodvite och blotta förskräckelsen.

I morse vid lämning så upptäckte jag ett nytt, jättetrögt och svåröppnat handtag på grinden. Vidare var personalen noga med att hälsa på min son...
Kanske det var något som "klickat till" eftersom han under tre dagar råkat ut för två tillbud. Talade med förskolläraren som visade på vilket fönster som han ramlat ut från. Ett ganska litet fönster som satt högre upp. Tydligen har det inte funnits någon säkerhetsanordning på detta fönster tidigare men efter sonens olycka igår hade någon varit där och fått barnsäkra fönstret.

Sonens gamla fröken (som oxå är den med förskoleutbildning) berättade att hon sovit jätteilla och tänkt en massa på min son då hon blivit så uppskrämd och tyckt att det var en så otäck upplevelse med fönstret.

Igår när jag skrev mitt orginalinlägg var jag nog lite i affekt (innan jag sett hur det var med min son). Nu när jag sovit på saken, läst era inlägg så har jag bestämt mig för att ge det någon vecka och se hur det utvecklar sig. Förhoppningsvis kommer det något gott ur olyckan. Om inte får jag bestämma ett möte med förskoläraren och diskutera detta med att personalen måste möta barnen, mitt barn med respekt genom att faktiskt hälsa på dem på morgonen.

Jag tänkte mycket på det igår. Gick igenom med mig själv och insåg att hälsnings-problemet nog mest sitter hos den ena av barnskötarna. En ganska stark och verbal person i möten etc. som verkar ha lätt att ta kommandot. När personen är på plats så verkar den andra barnskötaren bli lite "handikappad" då hennes uppmärksamhet verkar hamna på den starka och verbala kollegan. Denna starka person har inga egna barn och är inte utbildad vilket kanske kan förklara en viss del av attityden. Olyckligtvis arbetar personen ofta på morgonen när jag lämnar...

Till den som undrade hur gammal min son är så blir han tre vid nyår. Tilläggas kan att grabben normalt är känd för att alltid vara så glad i att gå till dagis. På gamla avdelningen vet jag oxå att han är känd för att vara en riktig solstråle som alltid velat krama sina fröknar hårt på morgonen och inte velat gå hem på kvällen.
Precis som sin storasyster.

mvh Eva