Oh vad inspirerande!
Jag blir jätteinspirerad. Här följer lite av mina personliga tankar, som du kan kasta i sjön om du vill, men som jag känner inför detta uppblossande fenomen "new age" inom häst, eller vad man ska kalla det för:
Pat Parelli - skitbra... när man tränger igenom hans klyschiga och egenupphöjande retorik, så har han täckning för varje ord han skriver om hästhantering och ridning, in i minsta detalj. Har finkammat hans bok Natural Horse Man Ship - six keys to... minns inte vad fanken den hette sen, men den är fullständigt sönderläst. I början fann jag honom oerhört irriterande, men eftersom allt funkar och stämmer så kan jag nästan uppfatta honom som ngn slags forskare i praktiken, som dessutom kan skriva. Eller om det är hans fru som gör det, fullt möjligt att det är så.
John Moore: helt suverän snubbe som älskar vetenskapliga belägg. Mest imponerande är väl det senaste han kommit upp med: att ge hästen en godis som beröm vid inlärningstillfället, förstärker tugganden, som utlöser ngt liknande endorfiner, som gör att hästen smälter kunskap. En häst som tuggar smälter kunskap: med godis utlöser man det artificiellt (från förra hästfynd)
Klaus Hempfling - en iofsäg rolig lycksökare. Mystifierar sin egen verksamhet... Använder som alla andra join ups, men beskriver dem som inre meditationflum osv.
Leslie Desmond. Vet ej. Eller vet för lite. Möjligen en blandning av ovanstående. Berättar en del men får också sig själv att framstå som en guru av ngt underligt slag. Men jag kan ha fel, detta är bara grundat på artiklar jag läst.
John Moore: en hyvens cowboy som skulle skämmas om han ljög. Han älskar att dyka djupt och kopplar sin egen praktiska verksamhet till senare etologisk forskning, vilken han verkar känna till eftersom han troligen själv är knuten till ett eller annat universitet. Mkt kunnig. Säger själv att det är JÄTTEsvårt för honom att formulera sig skriftligt. När han väl gör det har han full täckning.
Och sen har man ju fenomenet Bendt Branderup med flera som jag ännu inte vet så mkt om. Så nog har du att bita i.
Monty Roberts. Begåvad antivåldsgubbe som av ngn anledning (andras missund) fått rykte om sig precis tvärtom. Snubbe gift med konstnärinna som format sitt liv i motstånd mot den misshandel han (och hästarna) utsattes för i sin barndom.
Henry Blake. Vettvilling som började skriva böcker när han ramlat av en häst och brutit nacken. Rolig att läsa. Men osannolik. Han lever verkligen upp till att göra skrönor av sitt eget liv. Gammalmodig och skriver nog av andra anledningar än att sprida kunskap.
Jo, jag tror att fruarna spelar stor roll. Som konstnärsfruar liksom står de bakom sina män och visar upp dom inför världen. Hur mkt vet jag inte... men en hel del skulle jag tro. För duktiga hästgubbs finns det ju lite här och var... men det luktar lite Salvador Dali många gånger... med sin Moya. Bara det är ju banbrytande att skriva om. Fast Leslie Desmond är ju kvinna och många andrra inte nämnda här. Jag svamlar nu.
Ja, detta är mina personliga funderingar, ta det du vill.
Skulle så himla gärna få ta del i din uppsats när den är klar även om jag förstår att det ligger långt fram i tiden.
Så om du kommer ihåg mig får du gärna mejla mig privat. Adressen hittar du ju via buke.
Igen Lycka Till!!
Avundssjuka vetgiriga Boel
Ps. Finns material för en doktorsavhandling skulle jag tro, så mkt har hänt på senaste år.
