Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Precis så är det att bo på gård, ensam eller ej. Det här att man ska fixa någonting, men för att kunna göra det måste man först göra något annat för att kunna börja, och så har hela dagen gått och man har inte hunnit börja med de man skulle/ville göra.Instämmer med ovanstående, det går, jag har ägt min gård i ganska precis 20 år nu och för mig är det tveklöst värt det. Men visst kör det ihop sig då och då när olika saker kraschar och måste tas om hand ungefär samtidigt.
Eller när sak A behöver göras men för att A ska kunna göras så måste först B fixas, och då måste man först investera i C och D samt bli klar med de påbörjade projekten E, F och G för att A ska kunna ordnas på den platsen. Stresstålighet skadar alltså inte. Och man behöver vara en "doer" som person.
Man måste kunna leva med en att-göra-lista även om den ofta fylls på fortare än punkterna bockas av, och man måste kunna prioritera om för att lösa det som plötsligt måste gå före något annat. Goda grannar är guld värt (gärna med bra maskiner men också som tillfällig hjälp/avlastning).
Man är bunden, men på samma gång också ljuvligt fri att drömma stort och smått. "här vill jag bygga ett växthus" "här vill jag ha en vinkällare" "här vill jag ha en terrängbana" etc. Och är man tillräckligt enveten och energisk, så förverkligar man också en hel del av de drömmarna. MEN för sinnesfriden och - tror jag - för att orka mentalt på sikt är det viktigt att inte leva alldeles på marginalen rent ekonomiskt, för det kan slita ner en att vara ensam och oroa sig för allt praktiskt med saker som måste fixas och samtidigt oroa sig för hur räkningarna ska betalas.