Min häst var inte så hög, men mycket häst (640 kg) och hade tyvärr varit lite besvärlig som ung så de hade låtit honom gå i en hage och inte gjort så mkt med honom så han hade inte lärt sin kropp hur den skulle bete sig under belastning. Men med en stor häst är det viktigt att den lär sig att bära sig själv i balans. Att du hittar en tränare som du jobbar grundträning med i markarbetet, att du inte hoppar för många höga språng som belastar, då börjar det slita i stället. Jag skulle rekommendera att du lägger tid på tömkörning över bommar, kanske vattenträning och liknande stabilisterande och stärkande så att hästen stärker sig i bärmomentet i bak, att den får gå lite långsamt men med påskjut.
Om du har problem med låsningar dagen efter skritt skulle jag, om jag var du, fundera på varför. Skritten är den svåraste gångarten att rida, de skrittar bäst i nedförsbacke för renheten i skritten. Det som kännetecknar en bra skritt är renhet (fyrtakt, samsidig men inte samtidig...), övertramp, ryggrörelse samt bogfrihet. Med det menas också att din häst troligen behöver komma ner i formen och slappna av lite lagom i bål så den kan röra sig ordentligt genom kroppen. Med min grabb övade vi det för hand. Han fick helt enkelt skritta bredvid mig, med långa steg. Skritt är svårt för att den är fyrtaktig och för att det är många muskler som rör sig, faktiskt den gångart med flest muskler i arbete. Skrittar hästen stelt genom kroppen och utan påskjut är det svårt att få den in i kontakten och då är för hand att föredra till den hittat sin bjudning. Det ska vara samma rörelse genom kroppen när hästen går i fri skritt som med korta tyglar, det är därför viktigt att du även i uppsutten skritt uppmuntrar ett huvud som rör sig fram och tillbaka (lite som en kamel men mer lång och låg) och tänker att du skrittar hästens skuldror. Då är du på rätt väg.