danilo
Trådstartare
Det hände en liten incident när jag var ute och red för några dagar sedan. Hästen har mycket energi, och får springa av sig för lite (svårt att ändra på, då det är hårt underlag och han har problem med benen).
Vanligtvis när man rider ut så är han väldigt pigg på hemvägen och stressar upp sig själv. Den här gången var det också så, men när det kom en bil bakifrån så stannade han stirrigt och började sedan sparka bakut mot bilen. Bilen stannade och jag blev förbannad, förvånad och förstås rädd för både bilens skull och oss, röt i med rösten, hoppade av, gick fram med honom tjugo meter (han var fortfarande stressad) och stod sedan still bredvid och bilen åkte förbi.
Efter det stod han och snusade på mig, sen hoppade jag upp och vi red hem till stallet.
Hästen är en riktigt bussig häst och inte nervig på det sättet. Vanligtvis blir han pigg, men det brukar ALDRIG hända någonting mer än att han kanske tar några snabbare steg åt ett eller andra hållet om han blir rädd.
Det jag undrar mest över, eftersom jag känner mig ganska säker på att det hände för att han är understimulerad, är hur JAG reagerade. Jag röt alltså i med rösten och var förbannad. Jag kände att situationen helt enkelt var riskabel; sparka mot en bil??? Han är absolut inte trafikrädd. Det här är också en häst som inte ska gullas med i sådana situationer (vilken häst ska det egentligen). Han verkade heller inte ha ont, utan helt enkelt bara uppstressad.
Ni får gärna ge mig svar på hur ni hade reagerat, och vad för slags reaktion från ryttaren som hade varit bäst i ett sådant läge.
Vanligtvis när man rider ut så är han väldigt pigg på hemvägen och stressar upp sig själv. Den här gången var det också så, men när det kom en bil bakifrån så stannade han stirrigt och började sedan sparka bakut mot bilen. Bilen stannade och jag blev förbannad, förvånad och förstås rädd för både bilens skull och oss, röt i med rösten, hoppade av, gick fram med honom tjugo meter (han var fortfarande stressad) och stod sedan still bredvid och bilen åkte förbi.
Efter det stod han och snusade på mig, sen hoppade jag upp och vi red hem till stallet.
Hästen är en riktigt bussig häst och inte nervig på det sättet. Vanligtvis blir han pigg, men det brukar ALDRIG hända någonting mer än att han kanske tar några snabbare steg åt ett eller andra hållet om han blir rädd.
Det jag undrar mest över, eftersom jag känner mig ganska säker på att det hände för att han är understimulerad, är hur JAG reagerade. Jag röt alltså i med rösten och var förbannad. Jag kände att situationen helt enkelt var riskabel; sparka mot en bil??? Han är absolut inte trafikrädd. Det här är också en häst som inte ska gullas med i sådana situationer (vilken häst ska det egentligen). Han verkade heller inte ha ont, utan helt enkelt bara uppstressad.
Ni får gärna ge mig svar på hur ni hade reagerat, och vad för slags reaktion från ryttaren som hade varit bäst i ett sådant läge.