Sv: Bett
"Ett stångbett är vanligtvis oledat och har en upphöjning på mitten som ska ge plats åt hästens tunga. Betten kan vara av olika tjocklek och ha olika hög och bred tungfrihet. Ett bett med stor tungfrihet kommer bara att ligga an mot hästens laner, vilket gör inverkan från tygeltagen lite med distinkt. Är tungfriheten låg kommer bettet både ligga an mot tungan och lanerna, vilket fördelar kraften från tygeltaget på en större yta. Syftet med tungfriheten är dock inte att göra bettet skarpare eller mildare, utan helt enkelt att ta bort bettets tryck från tungan så att det blir lättare för hästen att svälja med bettet i munnen. När hästen ska svälja måste den nämligen, precis som vi människor, föra upp tungan mot gommen. En del hästar blir väldigt besvärade om trycket från bettet hindrar dem från att föra tungan mot gommen.
Det som framför allt ska avgöre vilken form man väljer på sitt bett är hästens mun. Man måste välja ett bett somm passar till hästens mun och som hästen trivs med. En häst med bred tunga behöver ett bett med högre eller bredare tungfrihet än en häst med smal tunga.
...
Det finns stångbett med mundel som är ledad en eller två gånger. Ofta utgör dessa bett ett försök att kombinera stångbettets hävstångsverkan med tränsbettets lösgörande effekt och möjlighet att böja hästen genom att inverka på enbart den ena sidan av munnen. resultatet blir dock varken det ena eller det andra.
Om man tar i höger tygel för att böja hästen det det delde stångbettet så kommer höger underskänkel att föras bakåt. Samtidigt förs höger överskänkel framåt. Överskänkeln sträcker kedjan, vilket skapar ett drag i vänster överskänkel som då förs bakåt. Resultatet blir att den högra och vänstra delen av bettet vrids åt varsitt håll och nyper hästen i munnen. Tar man i båda tyglarna samtidigt så slipper man denna omvridning, men då kan man inte böja hästen med bettet och då får man föga nytta av att bettet är ledat. Är bettet tvådelat får det dessutom samma nötknäckareffekt som ett tvådelat tränsbett har, om man rider med ett stöd i tygeln.
Det delade stångbettet går dock att använda om man anpassar tekniken efter bettets funktion. om man rider utan kontakt med hästens mun och mest använder tygeln för att skramla med bettet och därigenom kontrollera hästens lösgjordhet så har man nytta av rörligheten i det delade stångbettet. Om man däremot eftersträvar att rida med en mjuk kontakt med hästens mun med hästen ställd åt höger eller vänster så passar det delade stångbettet sämre, eftersom man då oundvikligen får en nypande omvridning av bettet i hästens mun."
Ur "Skola din häst till ökad samling och hållbarhet" av Katrin Wallberg