Alva999
Trådstartare
Hej!
Jag rider en häst som är väldigt känslig och lyhörd för hjälperna. Han är en mycket trevlig häst när han kommer till ro, ryttaren är mjuk i handen och han vågar slappna av. Annars springer han mot bettet och blir lätt stressad och stissig. Han blir lätt lite ängslig och orolig.
Han är en ridskolehäst och när jag började rida honom gick han på ett svådelat bett med lösa ringar. Det gick han fint på i början och är ofta mjuk och fin och gick lätt på tygeln. Jag red in honom i ridskolan första månaden och red honom många dagar i veckan och kunde då rida igenom honom ofta så han blev lösgjord och avspänd
När han blev allt finare och lugnare med mig började han gå mer i ridskolan och allt fler ovana ryttare rider honom, vilket han inte mår så värst bra av eftersom han är ung (8 år men lite sen i utbildningen, känns mer som en 5-6 åring, däremot hur snäll som helst, bara att han kan bli springig) och han blev stelare och började gå sämre när jag red och våra tävlingsresultat började gå allt sämre.
Han fick rejäla skav i mungipan också efter ett tag på ridskolan med det tvådelade bettet med lösa ringar... Då fick vi ta hand om mungiporna och smörja in med vaselin så då blev det bra igen och efter det bytte han bett för att det kan ha varit så att de lösa ringarna gjorde att det "nöp till" i mungipan.
De bytte till fasta ringar tredelat, ett ganska tjockt bett och det gick han inte alls så bra på. Först när jag red kändes det rätt bra, mycket mjukare och finare igen och gick mycket stadigt än på lösa ringar. Men han började då gapa, lägga sig i handen och så. Jag testade sedan att rida på rakt bett med lösa ringar (han får inga skav nu av att ha lösa ringar, bara jag rider honom på det) och då gick han helt fantastiskt bra! Han verkade mycket mer nöjd på det och fick riktigt bra känsla på det.
Men nu efter några månader på det raka bettet känns han som han började göra på slutet när vi red med tvådelade lösa ringar. Han biter tag i sidan, går inte alls stadigt även när jag rider som jag "brukar". Ridskolechefen berättade att han behöver "bettvariation". Att han liksom efter ett tag slutar bettet liksom inverka på samma sätt? Men det tycker jag inte känns så bra, för jag vill gärna kunna hitta ett så milt bett som möjligt som han går bra på. Vill absolut inte betsla upp för mycket så han går på ett skarpt bett då han i grunden är en känslig häst och vill inte tappa hans lyhördhet och känslighet. Det vill jag ta vara på till varje pris.
Igår testade jag att rida på ett tvådelat äggbett som var lite tunnare i tjockleken. Han gick bra på det och bet inte tag sådär i bettet som han kan göra. Men fick inte riktigt det där suget och stödet som jag hade önskat men det beror kanske på min ridning också.
Bettet spelar ju självklart stor roll om hästen trivs med det eller inte men det är fortfarande ryttaren som måste rida ordentligt för att få resultat. Ett bett är inte lösningen på alla "problem". Men det kan hjälpa en att kunna ta tag i det andra förutsatt att hästen trivs på bettet såklart.
Vad tror ni kan vara ett bra bett för oss? Bör jag försöka testa det raka bettet igen kanske? Ge det en ny chans? Och det här med att variera bett, är det så bra egentligen? Skulle glädja mig om ni kan ge mig råd och dela med er om era åsikter!
Jag rider en häst som är väldigt känslig och lyhörd för hjälperna. Han är en mycket trevlig häst när han kommer till ro, ryttaren är mjuk i handen och han vågar slappna av. Annars springer han mot bettet och blir lätt stressad och stissig. Han blir lätt lite ängslig och orolig.
Han är en ridskolehäst och när jag började rida honom gick han på ett svådelat bett med lösa ringar. Det gick han fint på i början och är ofta mjuk och fin och gick lätt på tygeln. Jag red in honom i ridskolan första månaden och red honom många dagar i veckan och kunde då rida igenom honom ofta så han blev lösgjord och avspänd
När han blev allt finare och lugnare med mig började han gå mer i ridskolan och allt fler ovana ryttare rider honom, vilket han inte mår så värst bra av eftersom han är ung (8 år men lite sen i utbildningen, känns mer som en 5-6 åring, däremot hur snäll som helst, bara att han kan bli springig) och han blev stelare och började gå sämre när jag red och våra tävlingsresultat började gå allt sämre.
Han fick rejäla skav i mungipan också efter ett tag på ridskolan med det tvådelade bettet med lösa ringar... Då fick vi ta hand om mungiporna och smörja in med vaselin så då blev det bra igen och efter det bytte han bett för att det kan ha varit så att de lösa ringarna gjorde att det "nöp till" i mungipan.
De bytte till fasta ringar tredelat, ett ganska tjockt bett och det gick han inte alls så bra på. Först när jag red kändes det rätt bra, mycket mjukare och finare igen och gick mycket stadigt än på lösa ringar. Men han började då gapa, lägga sig i handen och så. Jag testade sedan att rida på rakt bett med lösa ringar (han får inga skav nu av att ha lösa ringar, bara jag rider honom på det) och då gick han helt fantastiskt bra! Han verkade mycket mer nöjd på det och fick riktigt bra känsla på det.
Men nu efter några månader på det raka bettet känns han som han började göra på slutet när vi red med tvådelade lösa ringar. Han biter tag i sidan, går inte alls stadigt även när jag rider som jag "brukar". Ridskolechefen berättade att han behöver "bettvariation". Att han liksom efter ett tag slutar bettet liksom inverka på samma sätt? Men det tycker jag inte känns så bra, för jag vill gärna kunna hitta ett så milt bett som möjligt som han går bra på. Vill absolut inte betsla upp för mycket så han går på ett skarpt bett då han i grunden är en känslig häst och vill inte tappa hans lyhördhet och känslighet. Det vill jag ta vara på till varje pris.
Igår testade jag att rida på ett tvådelat äggbett som var lite tunnare i tjockleken. Han gick bra på det och bet inte tag sådär i bettet som han kan göra. Men fick inte riktigt det där suget och stödet som jag hade önskat men det beror kanske på min ridning också.
Bettet spelar ju självklart stor roll om hästen trivs med det eller inte men det är fortfarande ryttaren som måste rida ordentligt för att få resultat. Ett bett är inte lösningen på alla "problem". Men det kan hjälpa en att kunna ta tag i det andra förutsatt att hästen trivs på bettet såklart. Vad tror ni kan vara ett bra bett för oss? Bör jag försöka testa det raka bettet igen kanske? Ge det en ny chans? Och det här med att variera bett, är det så bra egentligen? Skulle glädja mig om ni kan ge mig råd och dela med er om era åsikter!
