Hästen fick sina tänder kollade av tandläkare härom veckan. Han hade en del riktigt vassa kanter, hade bitit sig själv en aning i kinderna ganska långt in, hade en hake på en framtand, och slutligen ett sår på insidan kinden, som "passade ihop" med en vass kant på första tanden efter lanerna på höger sida. Allt detta åtgärdades, vi fick order om vila från bett i 3-4 dagar och därefter börja rida försiktigt med två- eller tredelat bett och utan nosgrimma, vilket vi gjort. Till saken hör att jag de senaste två-tre åren ridit på ett rakt bett för att hästen hade/har en tendens att ta upp bettet på tänderna. Tandläkaren (tillika veterinär, hästtränare och ryttare) trodde att med försiktig ridning och frånvaro av vassa kanter skulle man kunna få honom att sluta ta upp bettet på tänderna.
Nu märker jag dock efter några dagars ridning på tvådelat tränsbett, att hästen på höger sida visserligen är hel och fin i munslemhinnan, men har ett litet (2-3 mm) "blåmärke" en bit innanför mungipan. Då frågar man sig genast varför..... Jag måste (tyvärr) ha bettet relativt långt upp i munnen på honom för annars ligger det och skramlar mot "huggtanden" eller vad den nu heter i underkäken. Det blir ju då lite "veck" i mungipan, även inuti munnen, och jag funderar över om detta gör att huden kläms ihop mellan bett och bettring vid tygeltag, särskilt om han nu försöker få upp bettet på tänderna (han har gjort tendenser till det men det är mycket bättre än tidigare)...? Kan det vara så att bettet är för litet? Bettringen ligger precis kant-i-kant med mungipan, och det är lösa ringar, kanske det gör att bettet "nyper"?
Nu har jag iaf bytt tillbaka till det oledade bettet, som nog är några mm längre, och dessutom har bättre infästning i bettringarna (inte eggbett, men åt det hållet....). Han blir lugnare i munnen med det, verkar trivas bättre, men samtidigt tycker jag att jag kan ställa, böja och lossa sidorna bättre på honom med det tvådelade. Några tips om bett som kanske kombinerar dessa egenskaper? Andra tankar?
Nu märker jag dock efter några dagars ridning på tvådelat tränsbett, att hästen på höger sida visserligen är hel och fin i munslemhinnan, men har ett litet (2-3 mm) "blåmärke" en bit innanför mungipan. Då frågar man sig genast varför..... Jag måste (tyvärr) ha bettet relativt långt upp i munnen på honom för annars ligger det och skramlar mot "huggtanden" eller vad den nu heter i underkäken. Det blir ju då lite "veck" i mungipan, även inuti munnen, och jag funderar över om detta gör att huden kläms ihop mellan bett och bettring vid tygeltag, särskilt om han nu försöker få upp bettet på tänderna (han har gjort tendenser till det men det är mycket bättre än tidigare)...? Kan det vara så att bettet är för litet? Bettringen ligger precis kant-i-kant med mungipan, och det är lösa ringar, kanske det gör att bettet "nyper"?
Nu har jag iaf bytt tillbaka till det oledade bettet, som nog är några mm längre, och dessutom har bättre infästning i bettringarna (inte eggbett, men åt det hållet....). Han blir lugnare i munnen med det, verkar trivas bättre, men samtidigt tycker jag att jag kan ställa, böja och lossa sidorna bättre på honom med det tvådelade. Några tips om bett som kanske kombinerar dessa egenskaper? Andra tankar?
