mackan
Trådstartare
Vänder mig till de som är insatta i katters sociala relationer och deras signaler sinsemellan. Har 2 katter, en hona 8 år och en hane 12 år, som levt tillsammans i nu snart 8 år (hade hanen sen innan och honan kom som kattunge 12 veckor). De har stort utbyte av varandra och leker och sover ofta tillsammans. Hanen är den snällaste mest godmodiga katt som ngnsin funnits, och honan är lite speciell - en enmanskatt som ligger i knät på mig men hatar övrigt folk, så fort ngn annan är i närheten eller hälsar på ligger hon under en soffa med korslagda armar och surar typ. Inte rädd - bara otroligt osocial.
Katterna kommer som sagt mkt bra överrens, det är aldrig bråk utan de sover tillsammans och tvättar varann och däremellan lever de sina egna liv osv, det går lite i olika intervaller tycks det. Rangen dem emellan är väldigt subtil, hanen tar gärna mat och honan backar undan, fast när hon väl vill är det hon som bestämmer, men det är mkt sällan hon utövar det. Aldrig morr eller fräs eller ngt alls, lugnt och harmoniskt.
Några gånger genom åren har hon dock reagerat mkt skarpt och det blir tydligt att hon är mkt ranghög. 1) När hanen kommit hem från veterinär har hon fryst ut honom och morrat och fräst så fort han tittat på henne, ibland ett par dagar. 2) när han blivit klippt (är långhårig) och inte hade päls som vanligt, var det samma sak ett par dagar. 3) för 3 år sen när honan varit sjuk, var de rejält osams och jag fick ha dem separerade i flera veckor och vänja in dem successivt, för honan var så aggressiv och spöade hanen.
som sagt -nu är det 3 år senare och inga såna problem existerar. De sover och tvättar osv tillsammans och leker också en del.
saken jag undrar över är: ibland när det olyckas och hanen oförhappandes snurrat runt mina ben så att jag snubblat över honom och han blivit lite rädd pga det, eller om han själv av ngn annan anledning blivit rädd vilket har hänt ngn enstaka gång så är det alltid samma sak: Honan kommer farandes med svansen stor som en skogaholms limpa och "läxar upp" honom. Svansen helt upp burrad och hon tar honom över nacken. Det är 2 sekunder sen blir det aldrig ngt mer.
Men jag undrar vad det beteendet signalerar katterna emellan, och varför får honan en sån reaktion?
långt inlägg och egentligen en kort fråga. Men för att illustrera lite. Jättetacksam om ngn vill svara!
Katterna kommer som sagt mkt bra överrens, det är aldrig bråk utan de sover tillsammans och tvättar varann och däremellan lever de sina egna liv osv, det går lite i olika intervaller tycks det. Rangen dem emellan är väldigt subtil, hanen tar gärna mat och honan backar undan, fast när hon väl vill är det hon som bestämmer, men det är mkt sällan hon utövar det. Aldrig morr eller fräs eller ngt alls, lugnt och harmoniskt.
Några gånger genom åren har hon dock reagerat mkt skarpt och det blir tydligt att hon är mkt ranghög. 1) När hanen kommit hem från veterinär har hon fryst ut honom och morrat och fräst så fort han tittat på henne, ibland ett par dagar. 2) när han blivit klippt (är långhårig) och inte hade päls som vanligt, var det samma sak ett par dagar. 3) för 3 år sen när honan varit sjuk, var de rejält osams och jag fick ha dem separerade i flera veckor och vänja in dem successivt, för honan var så aggressiv och spöade hanen.
som sagt -nu är det 3 år senare och inga såna problem existerar. De sover och tvättar osv tillsammans och leker också en del.
saken jag undrar över är: ibland när det olyckas och hanen oförhappandes snurrat runt mina ben så att jag snubblat över honom och han blivit lite rädd pga det, eller om han själv av ngn annan anledning blivit rädd vilket har hänt ngn enstaka gång så är det alltid samma sak: Honan kommer farandes med svansen stor som en skogaholms limpa och "läxar upp" honom. Svansen helt upp burrad och hon tar honom över nacken. Det är 2 sekunder sen blir det aldrig ngt mer.
Men jag undrar vad det beteendet signalerar katterna emellan, och varför får honan en sån reaktion?
långt inlägg och egentligen en kort fråga. Men för att illustrera lite. Jättetacksam om ngn vill svara!