Sv: Besviken på hästfolk
ÄH, varför överhuvudtaget bry sig??? Om jag skulle hamna i den situationen skulle jag upprepa mitt leende och hejandes tills dom svarade. Om dom trots det inte sa hej skulle jag utgå ifrån att antinegn är dom döva, eller helt ovärdiga mitt trevliga leende, Och sen är det inget mer med det... Var glad för att de iallafall inte sa nåt, det finns värre exempel där folk mer eller mindre blir attackerade av damer som skall sätta småtjejerna på plats... Varför? det finns nog ingen riktig förklaring, och sitta och spekulera i sånt är ju hur trist som helst. dessutom finns detta syndrom i de flesta sammanhang och inte bara inom ridningen. Inom dansen är det precis likadant... Fjordingar är fina hästar, dock ej en som jag skulle köpa, men jag skulle inte heller köpa en f.d travare... Men alla ridskolor har väl haft sin "cillen" och alla minns vi väl den tunga lilla fjorden som ingen ville rida... Såg i måndags en fjord och han var riktigt trevlig, dock lite spänd och ihoptryckt. Men det har ju inget med rasen att göra. En tjej i mitt stall har en fjord, ingen där som har opponerat sig eller särbehandlar henne för det. Ibland har man en sån defensiv inställning och "vaktig" så det faller tillbaka på en innan man ens öppnat munnen... Kan det vara NÅNTING hos dig? Hade en inackordering en gång som kom med sin 3 åriga hingst... Bara hon klev ur bilen fick mig och storkna... Hon var en helt hysterisk människa helt enkelt och det bara inte gick att tycka om henne. Hon stod bara i 3 veckor eftersom hon var i stan och skulle ha lite uppvisningar med sin hingst. Hela hennes klädstil, talsätt, gester, stressnivå och utstrålning gjorde att jag tappa andan... Sedan fick jag minsann lära mig ett o annat hur man hanterar en sån här hingst... Tur att det bara 3 veckor, för jag hade ringt nödslakt annars, så fruktansvärt påstridig häst som han var och attackerade en hela tiden. Där kan man snacka om att projicera sitt beteende på sitt djur...
Nåväl, Så... tillbaka... Försök se det som oskyldig okunskap och låt de små flickorna leva i sin lilla bubbla. Tro mig, den spricker nog en vacker dag... Bli inte ledsen för att du känner dig nertittad, det är ju inget att bry sig om.
Och tro mig, det blir värre när det finns karlar på anläggningarna... så det är INTE det som fattas, snarare en god uppfostran från hemmet hur man bemöter människor.
Gå dit varje dag med din lilla pålle, och sök kontakt i en positiv anda, så ska du se att du hittar nya kamrater som du kan träna ihop med.
/CJ