Besviken och arg på min gamla ridskola!

[Millie1589]

När jag var fem år började jag rida på ridskola och gick där en gång i veckan tills jag fyllde 15 år, alltså ca 11 år.
Efter 11 år på ridskola borde man ju kunna både det ena och det andra, men det kan inte jag. Jag trodde att jag kunde det som man skulle kunna efter den tiden, men så bytte jag ridskola och fick veta att så var inte fallet.
Saker som är viktiga att bygga in från början så som t.ex. inverkan på hästen, lösgjordhet och form hade min ridlärare inte ens nämnt.
På hennes lektioner var det i princip "Nu kan ni trava. Lägg en volt. Gör snett igenom. Kom fram i galopp." och när hon sa att det gick bra så trodde man ju på det. Eftersom ingen i min närhet hade hållit på med hästar innan så visste vi ju inte hur det skulle vara och vad man skulle lära sig. Men när ridläraren började prata i mobiltelefon när hon höll lektion kände vi att det var bäst att byta.
Det jag fick höra då var typ att jag inte kunde rida. Det känns ju kul när det är vad jag har gått och trott att jag är bra på! Jag fick då också se vad de som hade ridit lika länge som jag kunde. Och det kändes bara så oträttvist!
Jag fick ingen direkt hjälp att lära mig de sakerna heller, det var det ingen som hade tid med på den nya ridskolan heller. Jag fick bara höra "Du ingen inverkan på hästen. Du måste rida mer." vilket jag inte kunde då jag inte hade råd att ta fler lektioner och jag hittade ingen medryttarhäst. Det var ingen som ville ha mig som medryttare eftersom jag sa som det var; mina ridkunskaper är ytterst bristfälliga.
Jag tappade helt självförtroendet i ridningen och tillbringade istället all tid på marken när jag hanterade hästar. Jag hittade en häst jag i alla fall kunde pyssla med och gå på promenader med.

Nu sitter jag här, 19 år gammal, helt gråtfärdig. Kan ingenting om ridning känns det som, har inte längre råd att ta ridlektioner och har inte ridit på evigheter. Det känns för j*vligt!

Får de verkligen göra såhär? Mina föräldrar har lagt ner så mycket pengar på min ridning och ändå sitter jag här utan de kunskaper jag borde ha haft!

Jag älskar ju hästar och vill inget hellre än att lära mig rida ordentligt! Är det någon som är i en liknande situation eller som har lyckats komma ifrån det?

Jag är desperat. Jag vet helt enkelt inte hur jag ska göra.

 

[HeleneK]

Sv: Besviken och arg på min gamla ridskola!

Jag förstår att du är besviken, det skulle jag också vara.
Och det är skönt att vara lite bitter och ledsen ett tag.

Men det viktiga nu är att tänka framåt istället för bakåt.
Vill du ödsla mer tid på att sitta och må dåligt?
Eller vill du gå vidare?

Om du har råd att gå på ridskola så bör det vara ett bra ställe att börja på.
Försök hitta en ridskola där du kan ha en öppen kommunikation med personalen, som lyssnar på vad du säger.
Börja hellre i en grupp som är lägre än din nivå för att få tillbaka ditt självförtroende.
Sen tror jag att det kommer bli en naturlig utveckling efter det.

Om du inte har råd med ridskola så är det lite svårare.
Men det finns alltid hästägare som vill ha hjälp med sina hästar, att vara medryttare måste inte kosta pengar.
Ge det tid och leta efter medryttarhäst där du inte behöver betala.
När du hittar en, lägg lite pengar på privatlektioner.
Det behöver inte kosta så mycket, men lektionerna är viktiga om du ska kunna utvecklas i din ridning.

Detta är vad jag hade gjort i din sits och faktiskt precis vad jag gör.
Jag rider på ridskola en gång i veckan på låg nivå.
Jag är medryttare på en häst där jag rider gratis.
För att utvecklas med min medryttarhäst (inte bara i ridningen utan även i hanteringen) så träffar jag regelbundet en instruktör.

Lycka till!

 

[Gullegryn]

Sv: Besviken och arg på min gamla ridskola!

Äsch, inte ska du ta det där personligt. Var inte ledsen nu utan lyssna på mig. Jag kände samma sak, red en massa år på ridskola utan att lära mig särskilt mycket. När jag köpte egen häst och red för en tränare lärde jag mig mer på en lektion än vad ridskolan gav på ett år. Minns att både tränaren och jag skrattade åt det. Det är faktiskt helt omöjligt att bli en duktig ryttare på en ridskola där det är 9-10 elever samtidigt. Dessutom är det så att det är lättare att hitta en riktigt duktig tränare på privathäst än en lika duktig ridskolelärare. Privata tränare kan ha riktigt höga meriter bakom sig.

Mitt råd, är naturligtvis att du ska ta upp ridningen och köpa dig en häst när du har möjlighet. Ta sen regelbundet lektioner för privata tränare där du rider ensam. Tänk dig att någon bara tittar och pratar med dig under ett helt pass. Du kommer att bli chockad över hur mycket du kommer att lära dig. Du kan ju åka till något ridhus där det ordnas privatträningar och titta och lyssna så och man lär sig mycket av att se på.

Gråt aldrig över spilld mjölk. Du har säkert haft det roligt i din kontakt med hästarna även om du inte blev så duktig.

/Gg

 

[eggiwegg]

Sv: Besviken och arg på min gamla ridskola!

Det verkar vara ett rätt utbrett problem. Vet flera som har ridit i runt tio år på ridskola, men när jag sett dom på en häst så ser det ut som om dom har ridit inte alls mycket. Känns som jag hade tur när jag började på min ridskola där ridlärarna är engagerade och välutbildade (flera av dom internationellt). Det känns som det borde finnas nån slax mall för hur "medelryttaren" eller vad man ska säga, rider. Det är ju inte alls roligt för dom som lägger ner flera år och väldigt mycket pengar på sin ridning och sen inser att det har inte gett någonting. Det är klart, vissa kan inte lära sig rida bra för att dom inte har fallenhet för det, men de flesta som ridit elva år borde ju i princip rida minst msv känns det som.
En annan grej är att många ridskolor inte lär ut hästhantering ordentligt.
Jag skulle blivit sur och tagit ett snack med ridskolan i fråga, men det kanske är bra om man har flera andra bakom sig som tycker likadant.
Annars kan du ju skaffa egen häst (medryttare, fodervärd eller köpa) och ta privatlektioner, som de andra säger så ger det mycket mer än ridskola. En bra tränare ska få dig att känna dig lite puckad efteråt, typ "jaha varför visste jag inte det här?" :P

Tänk på Jan Brink som började rida när han var fjorton, det är aldrig försent att bli en bra ryttare.

 

[aramis]

Sv: Besviken och arg på min gamla ridskola!

Mycket ligger i att hitta rätt ridskola, alla är inte bra.
Gå på referenser, åk och besök ridskolorna. Sitt på läktaren och se hur lektionerna går till på olika nivåer osv.

Det finns bra ridskolor också, där ridlärarna är engarerade och kunniga, bra på att lära ut och där dom har trevliga hästar och förhållanden.

Leta efter stall där du får komma och hjälpa till, kanske någon medryttarhäst som kan få upp ditt förtroende igen. Bäst vore så klart om du även på medryttarhästen fick hjälp i din träning.

SÅ dålig kan du ju inte vara Ditt självförtroende har säkert fått en knäck, men det går att komma igen och säkert kommer du hitta formen igen med ridningen och allt.

 

[Zephira]

Sv: Besviken och arg på min gamla ridskola!

Jag skulle ha anmält ridskolan till idrottssektionen på kommunen.
Talat om precis hur jag upplevt situationen och sedan får kommunen trycka på ridskolan (om den nu inte är privat...). En privat ridskola är ju bara att strunta i att gå till och se till att inte rekommendera skolan till någon annan alternativt att vända sig till någon lokaltidning.
Ridskolorna får bidrag av kommunen för sin verksamhet, om tillräckligt många klagar kommer kommunen att dra in sina bidrag och ridskolan förlorar största delen av sin inkomst. Det är hårt mot de som fortfarande rider på ridskolan men tyvärr nödvändigt för de "gratisätande" oseriösa ridskolorna som förstör för de seriösa.

Jag hade aldrig accepterat detta utan sett till att någon fått veta, kommun, lokala tidningen eller vad som helst.
Det är dessa typer av ridskolor som ger sporten dåligt rykte och främjar den osportsliga lagandan och företagsamheten inom hästvärlden.

 

[Bewildered]

Sv: Besviken och arg på min gamla ridskola!

*KL*

"Kvantitet istallet for kvalitet"

Mer ryttare, mer pengar.. hall dom under linjen sa de stannar kvar...
Det ar ett klassiskt koncept som man ser lite varstanns. Att lara folk Lite, men inte Utbilda dom.

TS, du ar Verkligen inte ensam om det!! Din historia delas av manga, och det ar lika sorgligt varje gang... Ge inte upp, leta medryttarhast eller vad som, hjalpt till i stall om du far chansen o lyssna, omge dig med sa mkt Duktigt hastfolk som mojligt...

 

[GotAsecret]

Sv: Besviken och arg på min gamla ridskola!

Detta kunde ha skrivits av mig. Jag har också urusla erfarenheter av ridskolor

 

[Boerperd]

Sv: Besviken och arg på min gamla ridskola!

Har du gott om tid tycker jag att du ska försöka hitta en mellan stort stall i närheten och erbjuda hjälp mot ridlektioner!
Åk dit och fråga! Om dom säger nej, fråga om dom vet något annat stall som kan tänkas behöva hjälp!
Det kanske finns någon som arrangerar ridläger i sommar som du kan hjälpa till på?
Men förbered dig på att jobba hårt! Men inget är ju speciellt jobbbigt när det är roligt!

Ge inte upp! Se till förverkliga din dröm!!

 

[Wippos]

Sv: Besviken och arg på min gamla ridskola!

Samma här!

Red i ca 7-8 år, olika ridlärare men man tyckte inte man lärde sig så mycket. Men man tänkte, det kommer! Till slut bytte jag grupp till ridskolans ägare (dressyrryttare) för och lära mig lite mer, men det var inte mycket.

Då skulle en gammal ridlärare sluta och då skulle det komma dit en annan.
I tron på vad jag hade hört om den här läraren bytte jag tillbaka till min gamla grupp och vilken skillnad!
Den här nya ridläraren lärde oss lika mycket på en lektion på 45 min än vad vi hade lärt oss på en hel temin med dom andra ridlärarna
Hon tävlade på fritiden MSV dressyr och hade även gått högt i hoppning innan.
Vi hade sjukt stor respekt för henne och vi red upp till en nivo som ridskolehästarna klarade av. Fick även byta till oss dom lite bättre hästarna som faktiskt kunde det vi red.
Höll på med förvända galopper och inledningen till piruetter när den här ridläraren fick sluta pga. annat jobb (är även hovslagare)
Hon var även inte så älskad av ridskolans ägare och dom andra ridlärarna, avundsjuka och ovisshet trodde vi..

Sen dess har jag inte ridit där och det var för över 2, 5 år sedan

 

[TinyWiny]

Sv: Besviken och arg på min gamla ridskola!

Du är inte ensam, jag trodde att jag kunde rida när jag var i tonåren och slutade rida men nu som vuxen så har jag insett att då åkte jag häst den mesta tiden och ändå hade jag på något mystiskt sätt lyckas ta ryttarmärke 4.
Jag började rida igen för tolv år sedan, jag började om i en märke 1 grupp och om det var jag som hade mognat, min känsla som jag vågade lita på eller om det enbart var för att jag red för bättre instruktörer låter jag vara osagt. Den känslan jag har idag när jag rider är en helt annan än den jag hade då som barn och tonåring och så tror jag att det är för de flesta.

Se inte all tid och alla pengar du har lagt på ridskolan som bortkastat utan se allt roligt du ändå hade!
Det är ju nu du har fått insikt och kan börja om igen, du är inte ensam, vi är så otroligt många ombörjare.

Även om du inte har råd just nu att börja rida igen så när din dröm, jag drömde hela tiden jag var borta från hästarna om att få börja rida igen och en dag hade jag lyckats skapa förutsättningarna för att kunna börja igen. Ge inte upp utan se framåt och var glad för alla stunder du ändå fått med det bästa som finns.

 

[vojlock]

Sv: Besviken och arg på min gamla ridskola!

Jag red på ridskola nr 1 i 6 år, och vi fick nog harva runt i minst fem år innan vi ens fick galoppera :/ red väl där ca två till, sedan tröttnade jag på att jag inte lärde mig någonting, bytte till ridskola 2 i 1,5 år, bytte senare tillbaka till ridskola 1 eftersom det var för långt att åka till ridskola 2, och när jag kom tillbaka till ridskola 1 fick jag direkt börja rida i deras tävlingsgrupp i hoppning, och red allsvenskan

Än idag gör det ont i hjärtat när jag tänker tillbaka på vart jag hade kunnat varit i min ridning idag, om jag hade börjat på ridskola nr 2 direkt, men det värsta är nog när jag tänker på hur mycket pengar mina föräldrar har "slängt i sjön" för att jag ska lära mig rida.

Till TS: Nu vet jag inte vart du bor, men det FINNS faktiskt många personer som har hästar men inte tiden för dom, sätt upp en lapp i olika matbutiker och stall att du söker efter en snäll häst att rida, kanske mot lite lättare stalljobb?

 

[Korpilompolo]

Sv: Besviken och arg på min gamla ridskola!

Haha.. Är du min dubbelgångare??

Nu ska du få höra vad jag var med om igår. Berättar lite snabbt bara vad som hänt de senaste 17 åren innan...
Började rida på ridskola som 10-åring, hann med en halv termin sen la dom ner verksamheten. Träffade en kompis vars pappa hade travhästar i amatörträning och vi "fick" varsin märr som vi red på (läs åkte på) i 6 år.
Jag började ett hästgymnasium med inriktning för både trav och rid det första året. Jag placerades automatiskt i travgruppen för det var ju vad jag ville och vi tillhörde gruppen med bristande ridkunskaper och gjorde ungefär samma som du gjort i alla år.. Fatta galopp, gör en volt osv..
Efter gymnasiet fick jag jobb i diverse travstall och red (läs igen åka häst) mycket men då i skogen för hästarnas avkoppling. Slutade jobba på travet, sa upp bekantskapen med hästarna ett tag för att som 25-åring skaffa egen häst.. Blir mer och mer intresserad av att lära mig rida "på riktigt" för jag är medveten om vissa brister.. Ringde för ett tag sen till en lokal ridskola (känner ridskolechefen väl via andra intressen och en annan förening) hon ringde i tisdags för att hon hade en plats i en grupp som kunde passa mig. Hon har sett mig rida, och olika hästar dessutom och tyckte att jag kunde platsa i en grupp med duktiga juniorer (tjejer ungefär 14-16 år) weeii, kännde jag då. Vi bestämde att jag skulle dit och titta på lektionen igår och när jag ser gruppen börja rida såg jag ut såhär
Jaa... Vad har jag gjort i 17 år??! Kan ju säga att jag inte tänker börja i den gruppen... Får väl börja om från noll med knattegruppen istället..

 

[Zephira]

Sv: Besviken och arg på min gamla ridskola!

KL

Jag läste en artikel för ett tag sedan där flera högre akademiska ridskolor debatterade med VHS om att de skulle få kalla sig för universitet eller högskolor.
VHS gick inte med på detta då de ansåg att det som lärs ut baseras på erfarenhet av lärarindividen i fråga och har lite eller inget att göra med befäst vetenskap.
De menade att erfarenhet eller metoder som bygger på traditionella metoder som i många fall kan upplevas som mycket konservativa inte är vetenskap i detta sammanhanget.

Jag tycker det är bra att sådant här kommer upp till debatt och att folk får upp ögonen för vad ridutbildningsverskamheten verkligen är.

Det är en yrkesutbildning där folk med rätt talang hör hemma, de som äger förmågan att utbilda en ryttare så långt det är möjligt.
Det är så lätt i den här sporten att skylla på hästen, utrustningen, underlaget i ridhuset och jag vet inte allt... medan det i själva verket är läraren/tränaren som tror att de kan men faktiskt inte gör det.
Det gäller nog rent generellt att inte lyssna så mycket på "snacket" utan mer gå efter principen "upp till bevis". Vilken ridskola/tränare utbildar de bästa ryttarna? Gå till dem och ingen annan. Se till att kreti och pleti upphör med sin ihåliga verksamhet genom att helt enkelt inte sponsra dem genom att ta ridlektioner som i slutänden inte ger ett skvatt.
Nä, sätt ridskolan under lupp innan du betalar en endaste krona. Det gäller tränare och övriga "hästkunniga" också...

 

[Ponnytant]

Sv: Besviken och arg på min gamla ridskola!

Korpilompolo: Fanns det något pris för dagens bästa inlägg skulle du fått det! Så här såg JAG ut när jag läste det

TS: Nu är Nu. Du hittar ett sätt bara du sväljer förtreten. Jag förstår att det känns jäkligt men som du sett är du inte ensam!

Jag har bytt diciplin några gånger i vuxen ålder och jag kan tala om att det kändes som en befrielse att verkligen VARA nybörjare och inte ha förväntningar på sig, vare sig från andra eller (viktigast) mig själv. Om du har möjlighet (råd) att rida några ridpass skulle jag rekommendera ett par "westernlektioner" (även om det inte är det du skulle vilja ägna dig åt). Jag tror det skulle bättra på ditt självförtroende. Sedan kan du spendera tid som läktarryttare - man lär dig MYCKET på det!

Lycka till!

 

[tuaphua]

Sv: Besviken och arg på min gamla ridskola!

Om du visste vad vanligt det där är! Du är absolut inte ensam.

Jag har ridit ridskola i många, många år tom i den mest avancerade gruppen där. Och sedan ridit lektion på egen häst i en massa år och fortfarande undgått att lära mig i stort sett någonting.

Idag ber folk MIG om hjälp och vill betala för lektioner och ridning av häst. Jag är ingen OS-stjärna (än).:P Men jag vet en hel del om grunderna och utbildning av häst och ryttare. Kan jag ha lärt mig efter alla de här åren i total ovisshet så kan du med! Första gången jag red för mina nuvarande tränare insåg jag hur lite jag kunde och kände mig verkligen värdelös. Men man måste på ngt sätt få veta allt det man gör fel för att kunna bättra sig.
Se det som något bra att du fick så mkt kritik. Nu vet du. Det är första steget mot förändring.

Det viktigaste en ryttare kan ha är viljan att lära och ödmjukhet. Har du inte det kan du ha all känsla och tekniskt kunnande i världen utan att det blir ultimat.
Du har både viljan och ödmjukheten verkar det som.

Vill du lära dig mer än du kan på ridlektionen i grupp på ridskolan och inte har råd med mycket annat kan du alltid försöka sitta med och lyssna på privatlektioner. Det annordnas även en hel del clinics med duktiga tränare runt om i landet där man kan få gå med som "fotfolk" utan häst och då även ställa frågor till tränaren.

Det finns ridfilmer och böcker. Och det finns forum att diskutera i. Man kan snappa upp något litet på många ställen.

Och vill du öva koordination och styrka kan du göra det utan häst för att stärka dig som ryttare. Det finns övningar utlagda här på forumet vet jag.

Lycka till och förtsätt kämpa!

 

[Hæst]

Sv: Besviken och arg på min gamla ridskola!

Jag har nog aldrig sett någon som ridit enbart på ridskola som varit ordentligt ryttinerad.
Jag tror det ær standard desverre, åtminstonde på de større ridskolorna med många elever.
Sjælv børjade jag på ridskola som 11 åring, red 2 dagar i veckan och som 14 åring børjade jag rida privat på en ponny och insåg hur lite jag kunde.
Jag fortsatte på ridskolan i ett par år till, sista året i gruppen på høgsta nivån.
Men jag kan helt ærligt sæga att i stort sett det mæsta under de åren lærde jag mig inte på ridskolan utan det var den lilla ponnyn jag fick rida privat och privatlectioner som fick mig att utvecklas.

 

[Ganesco]

Sv: Besviken och arg på min gamla ridskola!

Hoppla! Där känner jag igen mig lite.

Jag red på ridskola i ungefär elva år, sen sökte jag en hästskötarutbildning med massa ridning och tänkte vääl ungefär att jag bara skulle glida in där på nån häst i fantastisk lösgjordhet för att under det här året utvecklas till typ MSV...

På ridskola i mina unga år fick jag bl a lära mig den fantastiska ridstilen
"dra i innertygeln tills hästen går på tygeln" samt "dra omväxlande i höger och vänster tygel så går hästen också på tygeln"

Det kan fucka upp många år på hästryggen vill jag säga.

Jag blev sågad vid fotknölarna av en ovanligt ärlig ridlärare på hästskötarutbildningen och fick höra att jag inte kunde så mycket som jag ville tro, saknade ditten och datten i kommunikation, kontakt, balans och känsla samt försökte såga ner hästen till att böja på nacken.

Jag älskar givetvis hästar och ville, och vill idag med förstås, se mig som en jätteduktig, mjuk, fin bra ryttare och har alltid avskytt "sågning" och andra dumheter.
Det är jobbigt att inse att man rider precis som en ryttare man själv skylle avsky och inte kan hälften av vad man tror.
Men gör man det så är det bara att sluta jämföra sig med andra och jobba uppåt!

Jag var alltså på typ LC-nivå när jag såg mig själv som säker LA-ryttare. Jag kunde knappt få någon häst att jobba korrekt i dressyren och i hoppningen flaxade jag mest runt och var livrädd.

Det var mao till att bryta ihop och gå vidare.
Efter ett års grinande, sju avramlingar och diverse förudmjukheter (dressyrtävling och hopptävling med minst en timmes grinande efter vardera ) kunde jag iaf hoppa en bana på åttio i balans och rida ett ok LB:3.

Vad det handlar om ang ridskolor är väl alltså typ:
- Ingen människa lär sig rida om det bara tränas en gång i veckan i en ridskolegrupp.
Dels för att det är för sällan och ridskolehästar är det svåraste man kan sitta på. Och som andra skrivit före mig, ridlärare på ridskolegrupper går sällan in på djupet. Det går inte med 45 minuter på 7-8-9 ryttare och de flesta som bara rider en gång i veckan har inte hellre den ambitionsnivån.


Sen tycker jag du ska försöka få tag i en medryttarhäst med en snäll ägare (kan vara knepigt :P) som kan hjälpa dig. Kanske en praktikpalts/jobb i nåt stall? Brukar innefatta en del ridning för duktigt folk.


LYCKA TILL! ^^

 

[Ganesco]

Sv: Besviken och arg på min gamla ridskola!

Om du visste vad vanligt det där är! Du är absolut inte ensam.

Jag har ridit ridskola i många, många år tom i den mest avancerade gruppen där. Och sedan ridit lektion på egen häst i en massa år och fortfarande undgått att lära mig i stort sett någonting.

Idag ber folk MIG om hjälp och vill betala för lektioner och ridning av häst. Jag är ingen OS-stjärna (än).:P Men jag vet en hel del om grunderna och utbildning av häst och ryttare. Kan jag ha lärt mig efter alla de här åren i total ovisshet så kan du med! Första gången jag red för mina nuvarande tränare insåg jag hur lite jag kunde och kände mig verkligen värdelös. Men man måste på ngt sätt få veta allt det man gör fel för att kunna bättra sig.
Se det som något bra att du fick så mkt kritik. Nu vet du. Det är första steget mot förändring.

Det viktigaste en ryttare kan ha är viljan att lära och ödmjukhet. Har du inte det kan du ha all känsla och tekniskt kunnande i världen utan att det blir ultimat.
Du har både viljan och ödmjukheten verkar det som.

Vill du lära dig mer än du kan på ridlektionen i grupp på ridskolan och inte har råd med mycket annat kan du alltid försöka sitta med och lyssna på privatlektioner. Det annordnas även en hel del clinics med duktiga tränare runt om i landet där man kan få gå med som "fotfolk" utan häst och då även ställa frågor till tränaren.

Det finns ridfilmer och böcker. Och det finns forum att diskutera i. Man kan snappa upp något litet på många ställen.

Och vill du öva koordination och styrka kan du göra det utan häst för att stärka dig som ryttare. Det finns övningar utlagda här på forumet vet jag.

Lycka till och förtsätt kämpa!

Väldigt bra skrivet tycker jag!

 

[bigganl]

Sv: Besviken och arg på min gamla ridskola!

Men det finns bra och dåliga ridskolor. Bra och dåliga instruktörer. Så är det. Om du har en annan ridskola med bättre instruktörer nu så är väl det jättebra. Ridning kan man hålla på med hela livet. Det finns mängder av ryttare som inte lär sig rida på ett helt liv och andra som lär sig fort. Det är så individuellt.
Men en bra instruktör kan man lära sig jättemycket på att rida lektion en gång i veckan. (såg att någon sa motsatsen) men givetvis så lär man sig fortare om man rider oftare.
Du är ändå i en rätt bra sits för du är medveten om vad du inte kan. Många tror sig vara mycket bättre än de är och det hindrar deras utveckling. Det kommer säkert att gå jättebra. lycka till med ridningen!!