Besvärande omvårdnad - manlig vs kvinnlig personal

Nej, det är ingen tjänst utan en insats som är reglerad o SoL och HSL & LSS. Och det handlar inte om att det skulle vara oavlönat arbete som anhörig utför som är problemet, utan om dubbelbemanning vilket alltså innebär att personal ska samverka i exempelvis lyft tillsammans med en outbildad.

Intressant med tanke på hur många outbildade vikarier det finns i yrket?
 
Kopierad text från socialstyrelsen samt länk till Socialstyrelsens författnings samanställning jag kopierat:


Värdegrunden i socialtjänstens omsorg om äldre
författningssamling:http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18610/2012-2-20.pdf


Välbefinnande

Trygghet

Av 5 kap. 4 § andra stycket socialtjänstlagen (2001:453) framgår det att socialnämnden ska verka för att äldre personer får möjlighet att leva och bo självständigt under trygga förhållanden.

Den nämnd som har ansvar för verksamhet inom socialtjänsten el- ler den som yrkesmässigt bedriver enskild verksamhet bör beakta föl- jande aspekter i syfte att verka för att äldre personer ska känna trygg- het:

  • – Personalen arbetar på ett sätt som skapar förtroende och trygghet.

  • – Personalen värnar om att insatser genomförs på de tider och på det sätt som personalen och den äldre personen har kommit överens om.

  • – Personalen informerar den äldre personen inför förändringar, t.ex. om när och hur en insats ska genomföras.

  • – Personalen arbetar på ett sätt som säkerställer kontinuitet i insat- serna, t.ex. genom att ta hänsyn till den äldre personens önskemål om vem som återkommande ska hjälpa till med den personliga om- vårdnaden.

  • – Personalen uppmärksammar sådant som skapar oro eller ovisshet hos den äldre personen och kommer överens med honom eller hen- ne om vad som ska göras för att han eller hon ska känna sig trygg.

  • – Personalen arbetar på ett sätt som säkerställer att de insatser som ges är lättillgängliga och att det är enkelt för den äldre personen att komma i kontakt med ansvarig personal.
    --------------

    Min tolkning och erfarenhet som undersköterska/boendehandledare på särskilt boende både inom äldreomsorg och med funktionsnedsättningar.
    Är att ta hänsyn till patienten/brukarens önskemål men är inte ett krav.

    Anhörigvård kan facket inte hindra eller kräva att den skall ha utbildning.
    Däremot blir det en konflikt kontra den anställdes arbetsmiljö.
    Konkret "tror jag" det blir att om patienten inte accepterar viss personal får den anhöriga göra instsen själv





Tjääära bukeoralket!

Jag har ett gnagande problem, och är lite nyfiken på hur era tankar går. Jag har konstruerat upp ett problem som skulle kunna bli/vara ett stort problem. Vi har omorganisationer på min arbetsplats och jag skriver riskanalyser.

Ponera omvårdnad av patient i hemmet. Det är omvårdnad i säng och patienten ska bland annat utföra toalettbesök (bäcken) och omvårdnad av intima delar ska utföras. Nu pratar vi natt, och en begränsad personalgrupp, och ute på landsbygd.

En kvinnlig patient har rätt att kräva respekt om önskemål att hon inte vill ha manlig personal. Det är solklart och även en rekommendation, eller påbud från socialstyrelsens etiska riktlinjer, faktiskt en av vårdens grundläggande etiska riktlinjer - en patients önskas ska respekteras. Fine.

Men rent praktiskt stöter vi på problem. Personalgruppen är liten, och av blandat kön. Patienten behöver hjälp flera gånger under natten. Det är egentligen så kallad 'dubbelbemanning' av denna patient. Anhörig finns i hemmet och vårdgivaren säger att de anställda ska ta hjälp av anhöriga, dvs väcka dessa vid de tillfällen det är manlig personal. Men här bromsar facket. Det är inte okej alls - anhöriga är inte utbildade i lyftteknik och heller ej försäkrade om det skulle hända något - det handlar om ansvarsfråga.
Personalgruppen består varje natt av 2 personal, och personalgruppen är blandad.

Tankar?
Tjääära bukeoralket!

Jag har ett gnagande problem, och är lite nyfiken på hur era tankar går. Jag har konstruerat upp ett problem som skulle kunna bli/vara ett stort problem. Vi har omorganisationer på min arbetsplats och jag skriver riskanalyser.

Ponera omvårdnad av patient i hemmet. Det är omvårdnad i säng och patienten ska bland annat utföra toalettbesök (bäcken) och omvårdnad av intima delar ska utföras. Nu pratar vi natt, och en begränsad personalgrupp, och ute på landsbygd.

En kvinnlig patient har rätt att kräva respekt om önskemål att hon inte vill ha manlig personal. Det är solklart och även en rekommendation, eller påbud från socialstyrelsens etiska riktlinjer, faktiskt en av vårdens grundläggande etiska riktlinjer - en patients önskas ska respekteras. Fine.

Men rent praktiskt stöter vi på problem. Personalgruppen är liten, och av blandat kön. Patienten behöver hjälp flera gånger under natten. Det är egentligen så kallad 'dubbelbemanning' av denna patient. Anhörig finns i hemmet och vårdgivaren säger att de anställda ska ta hjälp av anhöriga, dvs väcka dessa vid de tillfällen det är manlig personal. Men här bromsar facket. Det är inte okej alls - anhöriga är inte utbildade i lyftteknik och heller ej försäkrade om det skulle hända något - det handlar om ansvarsfråga.
Personalgruppen består varje natt av 2 personal, och personalgruppen är blandad.

Tankar?
 
MIN spontana känsla är - kan de inte acceptera annat omvårdnande kön så får de vara utan hjälp. Men det går inte att göra så heller. Det vore som om läkare utan gränser hjälpte alla utom viss grupp. Det är alltså en frontalkrock mellan lagar/riktlinjer vs verklighet. Det känns lite hopplöst faktiskt.

Jag utgår från att hälso- och sjukvårdslagen är rådande lagstiftning.
Då är det i stort sett så enkelt:
Patienten har rätt till att tacka nej till erbjuden vård och behandling men har inte rätt att kräva specifik vård.

Respekt för patienten, ja.
Men om det nu inte är möjligt att tillmötesgå ett specifikt önskemål om vissa egenskaper hos omvårdnadspersonalen så landar vi rimligen i ovanstående stycke.

Patienten erbjuds omvårdnad och vård i form av omläggningar, men inte helt på de villkor personen själv ställer.
Alltså har patienten rätt att tacka nej.
 
Det problemet finns ju i allra högsta grad och ska vi utvidga problemställningen så kan vi lägga in ingrediensen härkomst också. Här får jag lite hjärnblödning.

Och när det gäller härkomst blir det väldigt tydligt.
Vissa specifika önskemål från patienters sida tangerar eller innebär diskriminering.
Det är en sak att en privatperson diskriminerar personal utifrån kön eller etnisk härkomst eller vad som helst.
Men arbetsgivaren får inte göra det och det ska vi vara glada för.

Med andra ord: man måste som vårdtagare acceptera en del som man kanske inte har högst upp på önskelistan.
Eller så får man tacka nej.
 
Precis!
Men jag inser problematiken med att det är de som ska ge vård som får ta smällen :(. Det "borde" finnas någon form av överenskommelse mellan vårdgivare och vårdtagare när vårdtagaren kommer in i systemet för första gången, där dessa frågor ska vara utredda redan - tycker jag.

Det där låter ju väldigt sunt enligt mig (som har noll erfarenhet av vårdsvängen). Görs detta verkligen inte innan?
Ett samtal som dokumenteras och skrivs under där vårdtagaren får föra fram sina ev preferenser när det gäller personal och där det förklaras och står i klartext att man i största möjliga mål försöker uppfylla önskemålet men där det inte går så får vårdtagaren acceptera vårdgivaren eller tacka nej till hjälpen.
 
Denna fråga gäller ju andra delar av vården också,
Vet att det i media för ett par år sedan skrevs om att det blev problem med att kvinnor önskade kvinnlig gynekolog vilket inte alltid fanns tillgängligt,
Jag tror det är svårt att tillfredsställa allas önskemål rent praktiskt.

Det är intressant. Jag trodde jag skulle vilja ha kvinnliga gynekologer, men inser att jag oftast är bekvämare med manliga sådana. Skulle inte vilja byta min Lars mot nån annan någonsin om möjligt. Han förstår mig helt, och säger aldrig att något är helt nooormaaaaalt, utan tar allt på allvar och löser det som bekymrar mig.
Det handlade för mig när det kom till kritan om person, inte om kön. Så tror jag det är för de flesta.
Jag önskar att fler lade mindre vikt vid kön när det kommer till vården, och funderade på om det finns någon substans bakom deras önskemål. Man kan ju testa att möta personalen som människor i första hand och säga nej om det känns åt helskotta fel.
 
Det är intressant. Jag trodde jag skulle vilja ha kvinnliga gynekologer, men inser att jag oftast är bekvämare med manliga sådana. Skulle inte vilja byta min Lars mot nån annan någonsin om möjligt. Han förstår mig helt, och säger aldrig att något är helt nooormaaaaalt, utan tar allt på allvar och löser det som bekymrar mig.
Det handlade för mig när det kom till kritan om person, inte om kön. Så tror jag det är för de flesta.
Jag önskar att fler lade mindre vikt vid kön när det kommer till vården, och funderade på om det finns någon substans bakom deras önskemål. Man kan ju testa att möta personalen som människor i första hand och säga nej om det känns åt helskotta fel.
När jag var hos en manlig var hela tiden en kvinnlig sköterska med. Det tycker jag är en bra ide. Kan tänka mig att det kan vara skönt för vissa.
 
Det är intressant. Jag trodde jag skulle vilja ha kvinnliga gynekologer, men inser att jag oftast är bekvämare med manliga sådana. Skulle inte vilja byta min Lars mot nån annan någonsin om möjligt. Han förstår mig helt, och säger aldrig att något är helt nooormaaaaalt, utan tar allt på allvar och löser det som bekymrar mig.
Det handlade för mig när det kom till kritan om person, inte om kön. Så tror jag det är för de flesta.
Jag önskar att fler lade mindre vikt vid kön när det kommer till vården, och funderade på om det finns någon substans bakom deras önskemål. Man kan ju testa att möta personalen som människor i första hand och säga nej om det känns åt helskotta fel.

+ på den! Instämmer till fullo. Jag har haft alla sorter; manliga, superbra gynekologer och kvinnliga som jag trivts sämre med - samt manliga mindre bra och kvinnliga superbra.... För mig handlar det helt om hur proffsiga de är, och hur de bemöter mig.
 

  • Anhörigvård kan facket inte hindra eller kräva att den skall ha utbildning.
    Däremot blir det en konflikt kontra den anställdes arbetsmiljö.
    Konkret "tror jag" det blir att om patienten inte accepterar viss personal får den anhöriga göra instsen själv

Jag utgår från att hälso- och sjukvårdslagen är rådande lagstiftning.
Då är det i stort sett så enkelt:
Patienten har rätt till att tacka nej till erbjuden vård och behandling men har inte rätt att kräva specifik vård.

Respekt för patienten, ja.
Men om det nu inte är möjligt att tillmötesgå ett specifikt önskemål om vissa egenskaper hos omvårdnadspersonalen så landar vi rimligen i ovanstående stycke.

Patienten erbjuds omvårdnad och vård i form av omläggningar, men inte helt på de villkor personen själv ställer.
Alltså har patienten rätt att tacka nej.

Och när det gäller härkomst blir det väldigt tydligt.
Vissa specifika önskemål från patienters sida tangerar eller innebär diskriminering.
Det är en sak att en privatperson diskriminerar personal utifrån kön eller etnisk härkomst eller vad som helst.
Men arbetsgivaren får inte göra det och det ska vi vara glada för.

Med andra ord: man måste som vårdtagare acceptera en del som man kanske inte har högst upp på önskelistan.
Eller så får man tacka nej.

Ja, det återkommer ju hela tiden att vårdtagaren har rätt att tacka nej, och det är ju inte någon som helst tveksamhet om och bakomliggande orsaken behöver ju inte ens vara i närheten av det problem vi skissar på. Vi behöver inte ens veta bakomliggande anledning till att vårdtagare tackar nej till vård.
Problemet som jag ser det handlar ju om huruvida vårdgivaren kan säga stopp och belägg, detta kan vi inte utföra enligt framlagda villkor som innebär diskriminering och utanför protokollet: en orimlig överanställning som inte matchar övrigt behov på enheten.
 
  • --------------

    Min tolkning och erfarenhet som undersköterska/boendehandledare på särskilt boende både inom äldreomsorg och med funktionsnedsättningar.
    Är att ta hänsyn till patienten/brukarens önskemål men är inte ett krav.

    Anhörigvård kan facket inte hindra eller kräva att den skall ha utbildning.
    Däremot blir det en konflikt kontra den anställdes arbetsmiljö.
    Konkret "tror jag" det blir att om patienten inte accepterar viss personal får den anhöriga göra instsen själv

Facket varken kräver utbildning för, eller hindrar anhörigvård. Det handlar inte om anhörigvård, utan att facket säger att tunga lyft med eller utan hjälpmedel bara ska utföras av utbildad personal. Vill anhöriga göra lyftet själva så är det ingen motsättning i det.
 
Det där låter ju väldigt sunt enligt mig (som har noll erfarenhet av vårdsvängen). Görs detta verkligen inte innan?
Ett samtal som dokumenteras och skrivs under där vårdtagaren får föra fram sina ev preferenser när det gäller personal och där det förklaras och står i klartext att man i största möjliga mål försöker uppfylla önskemålet men där det inte går så får vårdtagaren acceptera vårdgivaren eller tacka nej till hjälpen.
Kort svar: nej, det görs inte.
 
Intressant med tanke på hur många outbildade vikarier det finns i yrket?

Man brukar få de utbildningarna innan man börjar.

Eeh nä det kan jag lugnt säga att så inte är fallet!
För sommarvikarier har som ju Lyftteknik och medicinutbildningar. Men för vikarier som börjar innan eller efter semesterperioder kan jag hålla med om att det delas, väldigt sällan dom får annat än medicinutbildning.

Det ska finnas en (enklare) lyftteknikutbldning för sommarvikarier på alla enheter, men jag vet alldeles för väl att detta är något som ser jättebra ut på papper men i praktiken är det bedrövligt.

Och här tycker jag att den fasta utbildade personalen är skitdålig på att ställa krav på arbetsgivaren gällande outbildad personal.
Skulle undersköteskeyrket vara legitimerat skulle aldrig en outbildad person anställas överhuvudtaget. Idag ställs stora och omfattande krav på undersköterskor att de ska ha rätt kompetens, de ska vara utbildade i grund och tillägga, de ska gå på obligatoriska utbildningar i proffessionellt -sätt i alla upptänkliga variationer och underskötserskan ska vara flexibel och den ska hantera allt mellan himmel och jord, inklusive kontakmannaskap och alla byråkratiska regler som till och med styr hur uskan får uttrycka sig i text - men när sommaren kommer - då kan arbetsgivaren ta in outbildad personal som aldrig ens satt sin fot i yrkeslivet. Liksom - don't get me started!

Men ja, outbildad personal är vanligt ja. men arbetsgivaren har satt ett ansvar där på personalen (undersköterskan) att denna ska vara behjälplig för outbildad personal och säkerställa att arbetet utförs på rätt sätt. Allt ansvar ligger alltså i den utbildades knä, att den utbildade gör rätt. En anhörig är inte anställd, där har varken arbetsgivaren eller den anställda möjlighet att ställa krav på utbildning eller ta ansvar. Det är nog där vi står i den frågan.
 
Ja, det återkommer ju hela tiden att vårdtagaren har rätt att tacka nej, och det är ju inte någon som helst tveksamhet om och bakomliggande orsaken behöver ju inte ens vara i närheten av det problem vi skissar på. Vi behöver inte ens veta bakomliggande anledning till att vårdtagare tackar nej till vård.
Problemet som jag ser det handlar ju om huruvida vårdgivaren kan säga stopp och belägg, detta kan vi inte utföra enligt framlagda villkor som innebär diskriminering och utanför protokollet: en orimlig överanställning som inte matchar övrigt behov på enheten.

Vårdgivaren har sannolikt "rätt" att erbjuda en tjänst med visst förbehåll.
Vårdtagaren har rimligen fått en viss insats beviljad - men knappast med löfte om personalens egenskaper gällande kön, härkomst, hud- eller hårfärg, med eller utan tatueringar eller vad vi nu kan hitta på.
 
När jag var hos en manlig var hela tiden en kvinnlig sköterska med. Det tycker jag är en bra ide. Kan tänka mig att det kan vara skönt för vissa.
Det är intressant. Jag trodde jag skulle vilja ha kvinnliga gynekologer, men inser att jag oftast är bekvämare med manliga sådana. Skulle inte vilja byta min Lars mot nån annan någonsin om möjligt. Han förstår mig helt, och säger aldrig att något är helt nooormaaaaalt, utan tar allt på allvar och löser det som bekymrar mig.
Det handlade för mig när det kom till kritan om person, inte om kön. Så tror jag det är för de flesta.
Jag önskar att fler lade mindre vikt vid kön när det kommer till vården, och funderade på om det finns någon substans bakom deras önskemål. Man kan ju testa att möta personalen som människor i första hand och säga nej om det känns åt helskotta fel.

Själv lägger jag inte någon som helst vikt vid vilket kön vårdgivaren har av mig. faktiskt. Personkemi - det är en annan sak men har fortfarande inget med könet att göra.
 
  • Gilla
Reactions: fio
Vårdgivaren har sannolikt "rätt" att erbjuda en tjänst med visst förbehåll.
Vårdtagaren har rimligen fått en viss insats beviljad - men knappast med löfte om personalens egenskaper gällande kön, härkomst, hud- eller hårfärg, med eller utan tatueringar eller vad vi nu kan hitta på.
Vi står fortfarande kvar på ruta 1 här. Kommunen erbjuder omsorg innehållande insatsen omvårdnad. Och frågan är om det kan göras med (sånt) förbehåll då det innebär att etiska principer krockar med etiska principer. Och kryddat med tolkningsbar lagstiftning..
 
Det är jobbigt nog för oss utbildade att få en lyftteknikkurs i vår superrika kommun..alltså jag gick kursen för fem år sedan och ska få gå i år har dom lovat jaja

I somras drog dom in folk från gatan med ett lönelöfte om nästan 300 spänn i timmen för att täcka upp luckor, ja men det var ju schysst mot den utbildade personalen som slet röva av sig för 150 spänn i timmen??? Det var på dagen då, inte natt. Men det blev ju så för att kommunen sparkade alla fasta vikarier för ett år sedan så inga outbildade ska kunna bli lasade, tanken är bra men katastrof i praktiken. Max 300 dgr får dom jobba sen får dom gå. Behöver jag säga att vi har typ fem vikarier kvar? Och semester utanför sommarschemat är bara att glömma, måste du vara ledig så får du sjukskriva dig och det hjälper ju upp vikariebristen... Not!! Vi har det väl något bättre på natten.

Sorry för OT men jag blir bara så jävla less....
 
Det är jobbigt nog för oss utbildade att få en lyftteknikkurs i vår superrika kommun..alltså jag gick kursen för fem år sedan och ska få gå i år har dom lovat jaja

I somras drog dom in folk från gatan med ett lönelöfte om nästan 300 spänn i timmen för att täcka upp luckor, ja men det var ju schysst mot den utbildade personalen som slet röva av sig för 150 spänn i timmen??? Det var på dagen då, inte natt. Men det blev ju så för att kommunen sparkade alla fasta vikarier för ett år sedan så inga outbildade ska kunna bli lasade, tanken är bra men katastrof i praktiken. Max 300 dgr får dom jobba sen får dom gå. Behöver jag säga att vi har typ fem vikarier kvar? Och semester utanför sommarschemat är bara att glömma, måste du vara ledig så får du sjukskriva dig och det hjälper ju upp vikariebristen... Not!! Vi har det väl något bättre på natten.

Sorry för OT men jag blir bara så jävla less....

Jag vet inte om det är regelverk, men i min kommun ska lyfttekniken uppdateras vartannat år, det är alltså obligatoriskt för tillsvidareanställda.

Vi har det lika bedrövligt på vikariefronten hos oss, det är typ katastrofläge. Samtidigt pratar kommundirektören om att antalet vikarietimmar drastiskt ska skäras ner och man ska jobba för att nyrekryteringen ska riktas till sökande, och man ska jobba sig bort från inlasningarna. Och ja det låter ju faktiskt bra i mina öron att man fokuserar på att få in folk som söker sig in med kompetens och inte bara jobbar sig in på timmar, men oj vad jag tror att man samtidigt biter sig själva i handen då fast personal ständigt går underbemannad och sjukskrivningarna ökar.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp