Bestraffning. Rätt eller fel?

[Ritz]

Gissar att det finns lika många åsikter som kattägare om hurvida det är rätt eller fel att bestraffa en katt på det ena eller andra sättet.

Personligen tror jag inte på bestraffning. Lyckas man hitta grunden till problemet så går det ofta att lösa på annat sätt än bestraffning, det är min uppfattning.

Jag hoppas att den gamla "doppa nosen i olyckan" uppfostran är på utrotning, men i övrigt, hur resonerar ni kring uppfostran av katt?
Är det fy-metoden, klappar och kel eller vattenspruta som gäller??

Ritz
Plöjde en hög med kattböcker och blev lite intresserad av de olika teorierna.

 

[Raeman]

Om jag står i duschen och ser att nån katt sätter sig och kissar på badrumsmattan så får den en dusch. Roten till detta problem är att lillkissen är väldigt kinkig med lådan. Har nån hunnit bajsa i den före henne så bajsar hon bredvid lådan Vi försöker hålla den så ren som möjligt men hon kan sätta sig på badrumsmattan och kissa även om lådan är nyrengjord. Vi har alltid mattan hängande över badkarskanten när vi inte duschar.

Jag tror på viss typ av bestraffning, eller rättare sagt tillrättavisning. katter är inte dumma, de vet mycket väl vad de får och inte får göra. Gör de något otillåtet så måste man säga ifrån, jag brukar använda rösten. Ibland börjar de med nya saker och då måste man ju visa om det är OK. Men jag tror inte på att "doppa nosen".

M.

 

[Sassy]

Jag tror absolut inte på bestraffning. Bestraffning som "uppfostran" fungerar enbart på hyfsat vuxna människor, som kan sätta samband mellan orsak och verkan. På djur gäller tillrättavisning, när djuren tänker tanken. Så fort tanken passerat huvudet är ögonblicket att säga till förbi.

Hurpass "hårdhänt" jag är beror på situationen. Katt som tar i för hårt när man leker= "fräsning", och leken är över. Katt på diskbänken (vilket i praktiken innebär katt på spisen i mitt lilla kök)= vattenspruta. Detta är de enda "riktiga" regler jag behöver ha med min herre. Numera finns inte heller vattensprutan längre, eftersom det räcker med en harkling när han tittar mot diskbänken...

Protester och ålande när jag klipper klor, badar och sånt totalignorerar jag, bara håller kvar honom och fortsätter som om inget hänt.

Det intressanta är att han snabbt lärt sig att matte och husse har olika toleransgräns för bus. Matte får man leka med sålänge man är försiktigt, husse tål ganska tuffa tag och bett.

Observera att när det gäller nödsituationer, om djuret satt sig själv eller andra i fara, finns inte de relgerna för hur man behandlar min katt. Jag tycker det är ok att man lyfter min katt i nackskinnet, eller sparkar till honom lätt, om det är för att rädda honom från fara. (Det har hänt, när han kom lös på ett olämpligt ställe. Jag ser hellre att katten är reserverad för främlingar ett tag, än att han är lös i centrala Göteborgs rusningstrafik.)

 

[winst]

Jag tror inte på att bestraffa katten. Det finns en anledning till att katten uppför sig på ett för ägaren otrevligt sätt. Det är bara att lägga pannan i djupa veck och fundera varför det blivit så. Vissa problem kan man kanske inte lösa och då får man fundera ut en så bra lösning som möjligt! Det är ju en del av tjusningen med att ha katt!

 

[Netika]

Tror generellt inte på bestraffning när det gäller att "lära av" katter med ett oönskat beteende, bättre att satsa på att lära in ett nytt, mer önskvärt beteende genom att belöna det och stegvis lära katten något nytt. Ett exempel är en av mina damer som börjat bajsa utanför lådan. Hon gjorde då gärna det på matta, handuk eller något annat av tyg. Jag lade då en handuk brevid lådan, när hon efter ett tag bara bajjade på den lade jag handuken i en ren låda, när ett tag hade gått satte jag på kanten på lådan, nästa steg var lite kattsand på handuken, sedan lite mer å lite mer och tillslut bort med handuken och det var en vanlig låda igen. Numera har jag två lådor och det fungerar utmärkt. En annan rolig sak var att samma dam gärna ville hoppa upp på bordet och tigga när jag åt. Jag började då, innan hon hoppat upp, erbjuda henne gobitar på stolen hon satt på och det tog inte lång tid innan hon lärt sig att det var mer lönsamt att sitta på stolen och tigga än på bordet.

Jag tror att ska man bestraffa ett beteende så måste det ske precis när det händer vilket ju är svårt när det tex gäller bajsning på oönskade ställen.... Att direkt bestraffa för katten farliga beteenden med en ofarlig, osmärtsam vattenstråle tex. katt på spisen (har vedspis..) tycker jag dock har varit nödvändligt ibland, då med tanke på kattens säkerhet.

Jag kan varmt rekommendera boken "Don´t shoot the dog" som handlar om hur man arbetar med att förändra oönskade och lära in bättre beteenden hos katt, hund, häst och tja.. även människa... Tyvärr finns den bara på engelska men är klart läsvärd och mycket lärorik tycker jag!

 

[Mammadutt]

Jag tror inte på bestraffning.... MEN om kissen klöser i soffan då kommer jag "jaga" bort henne därifrån.... Bättre berömma djur när dom gör rätt...

 

[loveponies]

Jag tror på "inlärningsskolan". Dvs beteenden som belönas tenderar att upprepas och beteenden som bestraffas tenderar att upphöra.
Sen gäller det bara att hitta den ultimata belöningen och den ultimata bestraffningen, och att den verkligen kommer i rätt tidpunkt. Tajmingen är allt, missar man att bestraffa PRECIS då katten gör det oönskade beteendet så är det ingen idé, för då kommer ju inte katten förknippa det beteendet med bestraffningen.
Jag bestraffar genom höjd röst: "NEJ". Med kattungarna hjälpte inte alltid det, så då fick jag ibland ta dem i nackskinnet alt knuffa undan dem från det de gjorde. Men de lärde sig i alla fall att inte gå på vardagsrumsbordet (om det inte stod något gott på det, då var ju "belöningen", dvs det goda, starkare än bestraffningen).
Mina vuxna katter går heller aldrig på vardagsrumsbordet.

Dock fungerar detta inte alltid. Katten måste ju tycka att bestraffningen är värre än att inte göra det som det gillar att göra. Tex min birma, som gillade att klösa på vår förra soffa. Så fort man sa till henne så slutande hon, men hon var ganska snart där igen... Alltså var klösandet på soffan en belöning i sig som överträffade obehaget i min höjda röst...

När jag vill belöna katten (tex då de klöser på klösmöblerna), så pratar jag mjukt och berömmer och klappar på dem.

 

[Bansan]

Bestraffning i ordets rätta bemärkelse tror jag absolut inte på!!! Jag har två högt älskade,otroligt väluppfostrade katter (o det är inte bara jag som säger det *ler*) som jag är väldigt stolt över och någon ren bestraffning har dom aldrig i sina liv utsatts för... De enda "metoder" jag använder för att "uppfostra" kissemissarna är att jag höjer rösten o "skräms" när de til exempel hoppat upp på diskbänken eller matbordet. Gör de om samma sak igen tar ja tag i nackskinnet o "skakar om" lite (skulle dock aldrig lyfta en vuxen katt i nackskinnet som man ser att många gör). Skulle de klösa på t ex soffan kan jag "knäppa" dem ganska hårt på tassen...

Jag tror inte på bestraffning när det gäller varken djur eller barn... Beröm när allt är bra o "tilsägelse utan skrämseltaktik när något är fel...

Svammel svammel...men ni fattar nog resonemanget=)

 

[loveponies]

Just de metoder som du använder är väl just de som faller under kategorin "bestraffning". Alltså att man gör att katten förknippar det oönskade beteendet med något negativt. Det negativa är då bestraffningen.
Vad menar man annars med bestraffning?

 

[Bansan]

Just de metoder som du använder är väl just de som faller under kategorin "bestraffning". Alltså att man gör att katten förknippar det oönskade beteendet med något negativt. Det negativa är då bestraffningen.
Vad menar man annars med bestraffning?

Just därför jag skrev "svammel svammel" oxå... Jag menar att när man säger bestraffning så tänker de flesta på hårda tag...
O jag får hoppas att du inte tycker att det jag beskriver räknas som "hårda tag"???

 

[Ritz]

Jag håller med Loveponies, det du beskriver är för mig bestraffning.

Som några andra har skrivit så kan det ibland vara nödvändigt att för kattens skull "ta i med hårdhandskarna", t.ex. när det är fara för kattens liv/hälsa.
I annat fall tror jag inte på att bryta ett beteende, bara ersätta det med ett annat.

 

[Paddington]

Tror inte på bestraffning som en bra uppfostringsmetod, varken för katter eller barn. Dock är en tillrättavisning alltid på sin plats - men den måste komma omedelbart och inte långt efteråt (ex om jag upptäcker att en blomkruka åkt ner när jag var på jobbet så går det ju inte att säga fy till katterna när jag kommer hem) Mina katter har lärt sig att lyssna till mitt tonläge och handklapp. Om jag höjer rösten eller klappar i händerna så är det bäst att genast sluta klösa på soffan eller hoppa ner från diskbänken.

/P

 

[Sassy]

Men hur ersätter du att beteendet att hoppa upp på diskbänken för att det kan finnas mat där? Den enda gången det finns något att äta där är ju tillräcklig belöning för att de ska fortsätta hoppa upp.

Det är en utmärkt metod när det gäller att komma tillrätta med klös- och kissproblem, men det finns faktiskt fler saker min katt inte får göra, bita och klösa på händer bl.a., och som sagt, han får inte vara på diskbänken.

 

[loveponies]

Nja, bestraffning kan väl vara både hårt och ganska mjukt, huvudsaken är ju att katten uppfattar det som obehagligt, annars är det ju inte riktigt något vits med det.
Och eftersom jag själv uppfostrar mina katter på samma vis som du så tycker jag inte att du är onödigt hårdhänt.

 

[Ritz]

För mig faller diskbänksproblemet under "fara för katten". Knivar, varma spisplattor och dyl gör att jag tycker att din lösning på diskbänksproblemet är helt i sin ordning.
Om någon har en annan lösning som fungerar så hojta gärna till.

Det här med att klösas och rivas har ju ofta ett väldigt tätt samband med att katten blir överstimulerad och inte kan hindra sig själv. Återigen så tycker jag att din metod är bra, fräsa är ju ett språk katter förstår och inget jag uppfattar som bestraffning, utan som uppfostran.

Kanske har varit lite otydlig i mina inlägg (får skylla på influensan som härjar fritt i min kropp )
OFTAST så är den bästa metoden att ersätta ett beteende med ett annat, då blir man enklast och "trevligast" av med det oönskade beteendet anser jag. Men självklart finns det beteenden som är svåra att byta ut mot andra precis som du säger, t.ex. diskbänksproblemet.

Anledningen till att jag startade tråden är att jag många gånger tycker att folk kanske inte tänker snäppet längre när katten uppför sig "illa" utan bestraffningen kommer automatiskt.
Om man drar paralleller till hästvärlden så är det lite som när ryttaren försöker piska bort ett oönskat beteende utan att fundera på varför hästen faktiskt beter sig som den gör. Hade ryttaren gjort det hade denne kanske insett att hästen hade ont och behövde vila och så hade problemet varit löst.

Du å andra sidan sett verkar ha tänkt både en och åtta gånger på vad som funkar och inte funkar och framför allt på VARFÖR katten gör som den gör och uppfostrar den därefter.

Jag tycker att det är jätteintressant att se hur olika kattägare tänker och agerar då jag är i färd med att köpa två nya katter. Har haft katter tidigare men under andra omständigheter och tidigare aldrig riktigt haft några problem med dem.

/Ritz med halsmandlar stora som basketbollar

 

[Bansan]

Men då e vi ju alldeles överens ... Sen vad älsklingarna har att säga om "metoderna" får väl bli ett annat kapitel *s*

 

[winst]

Håller med. Har haft katter i massor och aldrig behövt bestraffa dem. De har inte varit sjövilda för det, men en och annan blomkruka har man väl fått offra! Det där om att bestraffa när tanken tänks har jag inte hört förut, men det är användbart på mycket, så tack för det.