Sv: Bestämd tjej och jag löste ett problem fiffigt
Jaha, men eftersom du försökt läsa texten negativt kommer du ju bara att skälla på min förklaring och inte heller förstå den.
men jag försöker, det kommer att bli vääldigt långt i ett desperat försök att du inte ska missförstå.
Ibland skulle man kunna tro att barn som har hög intelligens nödvändigtvis skulle klara skolan bättre än barn med helt normal intelligens och inte totalt falla ur med dåliga betyg. Jag har såklart inte läst någon statistik på området. Eftersom vi inte testar intelligens räknat som IQ på alla barn finns antagligen ingen och något annat utarbetat test finns inte vad jag vet, men vem vet.
Så:
ett barn som kan läsa och skriva när det börjar skolan skulle kunna tycka att skolan är tråkig.
Risken är troligen högre om läraren inte kan hantera olika kunskapsnivåer.
En sådan sak som att barnet skulle vara (anses av omgivningen) ovanligt intelligen är inte ett skydd mot detta.
Så läs: Till och med ett intelligent barn skulle kunna misslyckas i skolan om det tycker det är tillräckligt tråkigt.
Inte för att lägga någon emfas vid att man måste lyckas i skolan för att bli lycklig. Men det kanske är roligare att tycka skolan är ok i alla fall.
Kort sagt läs istället - jag tror inte ovanligt hög intelligens nödvändigtvis ens sammanfaller med höga betyg. Eller bra jobb, eller doktorsavhandling, eller professorstjänst eller ngt annat. So there.
o definitivt inte nödvändigtvis med -hur snabbt jag mognade när jag var 3, eller hur mina föräldrar drillade mig. Men jag vet inte, har inte kollat ämnet.
Varvid någon surt undrar, men skulle blabla inte spela in. jo.
Antagligen spelar arv, miljö, uppfostran, vänner, personlighet, slump, kontakter och allt annat in, i en enda röra, när man står där inför professorstjänsten.
Så för att återknyta till tråden. Jag tror inte det spelar någon roll om barnet rör ett tangentbord första gången när det är 1 eller 5. Om det är kul, varför inte leka lite, om det förstör datorn, varför låna ut den. Ingen skillnad.