Berätta för a.g om fertilitetsproblem/föräldraplaner?

Icehorses

Trådstartare
Jag har blivit erbjuden nytt jobb och ska precis förhandla avtal. Jag har försökt få barn i ett år och har fått några tidiga missfall. Jag kommer snart att inleda en fertiltetsutredning/behandling men det kommer dröja lite innan vi kan börja. Jag är egentligen den som menar att arbetsgivaren har inget med ens familjebildande att göra, MEN jag kommer att jobba på ett litet företag med chefen som närmsta kollega i princip. Det känns som det kommer att vara svårt att hemlighålla då om jag måste gå på möten med läkaren, skippa vinet på aw:n (eventuellt) och ja kanske hon till och med frågar? Eller om jag får ett nytt tidigt missfall på jobbet? Vi har haft några möten och har en bra relation. På ett vis vore det så skönt att berätta men samtidigt känns det så dumt att oroa dem eftersom det kan dröja evigheter eller kanske aldrig ske att vi får barn. Och så känns det dumt om de ska tycka att jag är omoralisk som försöker trots nytt jobb. Men jag vill ha många barn och jag vågar inte vänta mer...Det är första vi försöker med.

Jag hade tänkt vänta med att byta jobb och skaffa barn först men nu inser vi ju att det är orimligt att tänka så, barnaskaffandet är inte så lätt som vi hoppats.

Givet detta, är det bättre att jag börjar så tidigt som möjligt på nya jobbet eller hur? Om jag kan få kortare uppsägningstid från nuvarande jobb. Hade gärna varit gravid nu för då kunde jag säga att jag inte visste om grav. när vi skrev avtal om någon skulle tycka det är konstigt.

Hur skulle ni gjort? Är det fel jobb för mig i denna tidpunkt? Jag har fler erbjudanden från större företag men detta lockar mest.

En annan tanke, det är ett riktigt karriärjobb och jag vill både göra karriär men också kunna få kanske tre barn om det går. Så måste man väl kunna tänka? Alternativet är ju att ta ett mer "förvaltande" typ av jobb och kanske statligt, än ett litet, privat med mycket krav. Men, blir det inga barn vill jag ju ha ett roligt, utmanande jobb som detta. Kan tilläggas att jag är jätte, jättetrött på mitt nuvarande jobb och bara längtar efter att få säga upp mig.
 
Jag tror inte att jag skulle säga nåt utan ta det som det kommer. Jag har inga vettiga argument till att inte berätta utan det var bara min första känsla när jag läste ditt inlägg, det kan ju tyvärr ta några månader till och känns inte riktigt som chefens sak!
 
Jag har blivit erbjuden nytt jobb och ska precis förhandla avtal. Jag har försökt få barn i ett år och har fått några tidiga missfall. Jag kommer snart att inleda en fertiltetsutredning/behandling men det kommer dröja lite innan vi kan börja. Jag är egentligen den som menar att arbetsgivaren har inget med ens familjebildande att göra, MEN jag kommer att jobba på ett litet företag med chefen som närmsta kollega i princip. Det känns som det kommer att vara svårt att hemlighålla då om jag måste gå på möten med läkaren, skippa vinet på aw:n (eventuellt) och ja kanske hon till och med frågar? Eller om jag får ett nytt tidigt missfall på jobbet? Vi har haft några möten och har en bra relation. På ett vis vore det så skönt att berätta men samtidigt känns det så dumt att oroa dem eftersom det kan dröja evigheter eller kanske aldrig ske att vi får barn. Och så känns det dumt om de ska tycka att jag är omoralisk som försöker trots nytt jobb. Men jag vill ha många barn och jag vågar inte vänta mer...Det är första vi försöker med.

Jag hade tänkt vänta med att byta jobb och skaffa barn först men nu inser vi ju att det är orimligt att tänka så, barnaskaffandet är inte så lätt som vi hoppats.

Givet detta, är det bättre att jag börjar så tidigt som möjligt på nya jobbet eller hur? Om jag kan få kortare uppsägningstid från nuvarande jobb. Hade gärna varit gravid nu för då kunde jag säga att jag inte visste om grav. när vi skrev avtal om någon skulle tycka det är konstigt.

Hur skulle ni gjort? Är det fel jobb för mig i denna tidpunkt? Jag har fler erbjudanden från större företag men detta lockar mest.

En annan tanke, det är ett riktigt karriärjobb och jag vill både göra karriär men också kunna få kanske tre barn om det går. Så måste man väl kunna tänka? Alternativet är ju att ta ett mer "förvaltande" typ av jobb och kanske statligt, än ett litet, privat med mycket krav. Men, blir det inga barn vill jag ju ha ett roligt, utmanande jobb som detta. Kan tilläggas att jag är jätte, jättetrött på mitt nuvarande jobb och bara längtar efter att få säga upp mig.
Jag hade inget sagt, det är ju privat. Framförallt när man ska in på utredningar mm. Nej, jag hade varit tyst.
Jobbar själv på ett litet företag och nära chefen men jag berättade inget förrän jag va gravid.
 
Jag har blivit erbjuden nytt jobb och ska precis förhandla avtal. Jag har försökt få barn i ett år och har fått några tidiga missfall. Jag kommer snart att inleda en fertiltetsutredning/behandling men det kommer dröja lite innan vi kan börja. Jag är egentligen den som menar att arbetsgivaren har inget med ens familjebildande att göra, MEN jag kommer att jobba på ett litet företag med chefen som närmsta kollega i princip. Det känns som det kommer att vara svårt att hemlighålla då om jag måste gå på möten med läkaren, skippa vinet på aw:n (eventuellt) och ja kanske hon till och med frågar? Eller om jag får ett nytt tidigt missfall på jobbet? Vi har haft några möten och har en bra relation. På ett vis vore det så skönt att berätta men samtidigt känns det så dumt att oroa dem eftersom det kan dröja evigheter eller kanske aldrig ske att vi får barn. Och så känns det dumt om de ska tycka att jag är omoralisk som försöker trots nytt jobb. Men jag vill ha många barn och jag vågar inte vänta mer...Det är första vi försöker med.

Jag hade tänkt vänta med att byta jobb och skaffa barn först men nu inser vi ju att det är orimligt att tänka så, barnaskaffandet är inte så lätt som vi hoppats.

Givet detta, är det bättre att jag börjar så tidigt som möjligt på nya jobbet eller hur? Om jag kan få kortare uppsägningstid från nuvarande jobb. Hade gärna varit gravid nu för då kunde jag säga att jag inte visste om grav. när vi skrev avtal om någon skulle tycka det är konstigt.

Hur skulle ni gjort? Är det fel jobb för mig i denna tidpunkt? Jag har fler erbjudanden från större företag men detta lockar mest.

En annan tanke, det är ett riktigt karriärjobb och jag vill både göra karriär men också kunna få kanske tre barn om det går. Så måste man väl kunna tänka? Alternativet är ju att ta ett mer "förvaltande" typ av jobb och kanske statligt, än ett litet, privat med mycket krav. Men, blir det inga barn vill jag ju ha ett roligt, utmanande jobb som detta. Kan tilläggas att jag är jätte, jättetrött på mitt nuvarande jobb och bara längtar efter att få säga upp mig.

Jag jobbar inom offentlig sektor och på min enhet upplever jag att vi har relativt nära relationer och en "generös öppenhet" gentemot varandra. Jag är dock osäker på om jag hade sagt något till min chef om det hade varit ett litet företag.

MEN, det jag egentligen tänkte skriva, vi som är fast anställda har möjlighet "finansiera viss privat sjukvård med bruttolöneavdrag", alltså som förmån.
Det kan gälla till exempel:
  • Synfelsbehandlingar som exempelvis laserbehandling, operation där ögats naturliga lins byts ut mot konstgjorda synkorrigerande linser eller operation där en extra lins sätts in
  • Provrörsbefruktning (IVF) eller annan fertilitetsbehandling (normalt endast 50 procent av kostnaden eftersom behandlingen i regel avser två personer)
  • Samtalsterapi
  • Ortopedi

Jag vet att det finns liknande hos andra kommuner/aktörer. Det kan vara värt att kolla upp :)
 
Hade inte berättat i ditt läge. Som du säger kan det dröja, ett kanske aldrig blir barn eller så kommer det gå bra så du knappt behöver vara ledig.
 
Hade inte berättat, som du säger kanske det inte blir något på länge än! Arbetsgivaren får kallt räkna med att anställer man någon i fertil ålder så kan vederbörande också bli förälder...

Kan nämna att jag själv blev gravid efter drygt fyra månader på nytt jobb - inget jag skämdes ett dugg över! Jag hann ju dessutom jobba drygt ett år på mitt jobb innan jag gick hem på föräldraledighet, och hann uträtta en massa bra under den tiden!!

Oavsett om man vill/kommer/kan bli förälder så tycker jag att man måste försöka ta hand om sig själv så pass mycket att man ser till att ha ett jobb man trivs med eller i alla fall tycker är okej! Och när man väl blir förälder med större försörjningsansvar och kanske dyrare boende etc, så kan det vara jobbigare att byta jobb. Skönare då att vara "där man vill vara" innan barnet/barnen kommer... Så tänkte jag i alla fall!
 
Jag hade inte berättat. Inte än i alla fall. Du kanske blir gravid i morgon eller nästa år, det kan man ju inte veta. Jag tycker det är för privat för att bara säga hur som helst.
 
Hade inte berättat, som du säger kanske det inte blir något på länge än! Arbetsgivaren får kallt räkna med att anställer man någon i fertil ålder så kan vederbörande också bli förälder...

Kan nämna att jag själv blev gravid efter drygt fyra månader på nytt jobb - inget jag skämdes ett dugg över! Jag hann ju dessutom jobba drygt ett år på mitt jobb innan jag gick hem på föräldraledighet, och hann uträtta en massa bra under den tiden!!

Oavsett om man vill/kommer/kan bli förälder så tycker jag att man måste försöka ta hand om sig själv så pass mycket att man ser till att ha ett jobb man trivs med eller i alla fall tycker är okej! Och när man väl blir förälder med större försörjningsansvar och kanske dyrare boende etc, så kan det vara jobbigare att byta jobb. Skönare då att vara "där man vill vara" innan barnet/barnen kommer... Så tänkte jag i alla fall!
Håller verkligen med i sista stycket. Det är mycket lättare om man har ett bra jobb man trivs med när man får barn. Så skönt att slippa tänka på jobbyte när man har en liten att ta hand om också.

När jag väntade sonen var jag anställd på ett företag som inte hade med min utbildning att göra. Under föräldraledigheten kände jag viss press att försöka hitta jobb inom min bransch som jag skulle trivas med. Det hade varit skönt att slippa det och veta att man har ett givande jobb att gå tillbaka till.

Fick sedan en tidsbegränsad anställning som jag tackade ja till, och när jag blev erbjuden fast tjänst var jag redan gravid igen. Berättade dock inget förrän jag var i v. 13.
 
Jag hade inte berättat om det. Det finns liksom ingen anledning att din chef vet att du försöker skaffa barn. Att du inte dricker vin på awn kan ju ha massa olika anledningar och inte heller det har chefen någon anledning att veta varför.

Om du nu skulle få missfall eller något annat skulle hända så kan du ju ta det då, om det händer och om det påverkar ditt arbete.
 
Jag har inte berättat och hade inte berättat om jag var du. På min förra arbetsplats berättade jag men det är lite annorlunda relation mellan mig och min ena chef (som är min andra chefs sambo) då vi jobbade nära, hade en vänskaplig relation och det föll sug naturligt.

Nu jobbar jag på skola och kommer bara meddela att jag ska till läkaren när jag ska på diverse undersökningar. När vi får komma igång med IVF kommer jag bara meddela i förväg att jag besöker läkare titt som tätt och kan behöva komma ifrån med kort varsel. Även den lärare jag jobbar tillsammans med kommer få den informationen.

Jag tycker inte att ens arbetsgivare har med det att göra oavsett om man försöker naturlig väg eller konstgjord. Det ska inte påverka ens arbete = de behöver inte veta om orsaken till uttagen ledighet.
 
Jag hade inte berättat om det. Det finns liksom ingen anledning att din chef vet att du försöker skaffa barn. Att du inte dricker vin på awn kan ju ha massa olika anledningar och inte heller det har chefen någon anledning att veta varför.

Om du nu skulle få missfall eller något annat skulle hända så kan du ju ta det då, om det händer och om det påverkar ditt arbete.
Om man faktiskt verkligen inte vill säga något om att man inte dricker alkohol är det bara att tacka ja till vinet men inte dricka det. Man tror att det inte fungerar men det gör det, ingen verkar märka (eller ok mina arbetskamrater märkte inte) att man till slut har två fulla vinglas stående på bordet bara man lyfter dem ibland och skålar med de andra. (då får man ju dricka vatten ur vattenglaset men vatten är gott och nyttigt).

Är det mingel är det ännu enklare bara att ranta runt med ett vinglas halva tiden och vatten halva.

Så kan man dessutom beställa en alkoholfri drink som inte ser alkoholfri ut (hur nu det ser ut) och dricka upp den.

Eller så kan man ju köra bil dit också.
 
Om man faktiskt verkligen inte vill säga något om att man inte dricker alkohol är det bara att tacka ja till vinet men inte dricka det. Man tror att det inte fungerar men det gör det, ingen verkar märka (eller ok mina arbetskamrater märkte inte) att man till slut har två fulla vinglas stående på bordet bara man lyfter dem ibland och skålar med de andra. (då får man ju dricka vatten ur vattenglaset men vatten är gott och nyttigt).

Är det mingel är det ännu enklare bara att ranta runt med ett vinglas halva tiden och vatten halva.

Så kan man dessutom beställa en alkoholfri drink som inte ser alkoholfri ut (hur nu det ser ut) och dricka upp den.

Eller så kan man ju köra bil dit också.

Mina arbetskamrater hade märkt direkt. Men att beställa alkoholfria alternativ är ju en möjlighet. Jag tycker dock att man har rätt att tacka nej till alkohol trots att man är på aw... På mina arbetsplatser är det ingen som har frågat om man valt att inte dricka.
 
Gör det som känns bäst för dig, finns inget rätt eller fel tycker jag!
Jag har berättat Att vi är lite på gång med syskon, Då kan man planera lite utifrån det tänker jag, nu verkar de inte bli några syskon för oss men humöret har svängt en del, jag har varit överstimulerad en period och tyckte då de kändes skönt att folk förstod varför. Nu har jag dock en son redan som kollegorna vet kom till genom ivf
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 487
Senast: Anonymisten
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
25 065
Hundavel & Ras Hej! Jag har entusiastiskt läst många "vilken ras"-trådar här på buke och faktiskt registrerat mig här för att fråga er kloka människor...
2
Svar
23
· Visningar
3 558
Övr. Hund Hej kloka buke! Jag vänder mig till er för tankar och funderingar. Ber om ursäkt i förväg för långt inlägg. Det är så att vi köpte...
2 3
Svar
41
· Visningar
8 342
Senast: Sesca
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp