Belöning - Bestraffning

Sv: Belöning - Bestraffning

Mina stora slogs inte heller.

Men min lille gjorde det. Och det var nog så svårt att få honom att förstå att man gör inte så. Så småningom lärde han sig alternativet "gå till en vuxen" men han hade inte förtroende för alla vuxna och om inte rätt person var där så kunde det smälla. Jag har ingen aning om varför han valde det viset.

Vad jag vill säga är att alla barn är olika, trots samma värderingar hemma och trots samma fostran så kan de fungera olika.
 
Sv: Belöning - Bestraffning

Ja om det är första gången det händer. Är det trettielfte gången mat far ner på golvet/lillasyster blir biten/blommor rycks upp med roten etc så kan man behöva lägga lite mer tyngd bakom än att bara ge barnet ett "hoppsan" och ett alternativ. Man måste vara tydlig med hur man vill ha det i familjen och hur man är som person. Att hela tiden bita ihop och vara vänlig och förstående ger inget tydligt för barnet att ta fasta på. Jag menar att budskapet ska vara "det är inte okej att xx", för allt är faktiskt inte okej. Däremot ogillar jag bestraffning i form av "fyyy dig" som en del föräldrar faktiskt håller på med år 2008, hörde det senast i helgen. Där menar jag att man ska vara tydlig med att det är jag som mamma som blir ledsen och arg när xx händer.

Jag tror att jag tycker att det viktigaste är att vara konsekvent och lugn. Självklart innefattar det att säga ifrån. Jag har inte ploppat ut ungen ännu, och räknar med att få en del aha upplevelser under resans gång.
Men det jag tyckte var så bra i Evas inlägg var just det att man måste ta hänsyn till hur mycket barnet faktiskt förstår. Barn imiterar. Att visa rätt sätt att göra saker på kan nog många gånger vara bra mycket effektivare än att tala om hur fel det var.
Är nog ense med dig också. Att skambelägga är aldrig okej, men så klart måste man våga säga ifrån.
 
Sv: Belöning - Bestraffning

I praktiken tror jag att det är bättre att vara sån som man är, att vara en ärlig och äkta person, inte försöka vara en professionell pedagog. Innebär det en hel del teater att framstå som konsekvent och lugn så tror jag att barnen ganska snabbt märker att det egentligen bubblar under ytan. Men detta måste vara sammankopplat med att det är JAG som tycker det, ingen suspekt övermakt. Det är därför det är viktigt att JAG inte vill att du ska rita på väggen, inte "man får inte" eller "så gör man väl inte". Lästips om detta är absolut Jesper Juuls "Ditt kompetenta barn".
 
Sv: Belöning - Bestraffning

Men det jag tyckte var så bra i Evas inlägg var just det att man måste ta hänsyn till hur mycket barnet faktiskt förstår. Barn imiterar. Att visa rätt sätt att göra saker på kan nog många gånger vara bra mycket effektivare än att tala om hur fel det var.

Jag tror att det tar alla föräldrar hänsyn till!

Självklart tar barn efter vad du gör. inte alltid det du säger.
Därför är det märkligt att de ritar på väggarna för det gör väl vanligtvis bara konstnärer och grafittikluddare?;)

Nej, ärligt så ska jag erkänna att jag var världens bästa förälder innan jag fick barn!
Jag skulle minsann..och jag skulle aldrig osv. osv.

Jag och syster hade turen att få två pojkar -som förstabarn- som var världens enklaste att ha att göra med!
I hemligt samförstånd nickade vi åt vår egna förträfflighet när vi såg barn som kastade sig, som slogs, som skrek, som inte lyssnade osv.
Skakade på huvudet åt dessa fullständigt inkompetenta föräldrar som hade misslyckats så!

Sedan fick vi fler barn...:rofl::rofl::rofl:


Barn föds med olika personligheter!
Det som funkar på en funkar inte med en annan!
 
Sv: Belöning - Bestraffning

Jag och syster hade turen att få två pojkar -som förstabarn- som var världens enklaste att ha att göra med!
I hemligt samförstånd nickade vi åt vår egna förträfflighet när vi såg barn som kastade sig, som slogs, som skrek, som inte lyssnade osv.
Skakade på huvudet åt dessa fullständigt inkompetenta föräldrar som hade misslyckats så!

Sedan fick vi fler barn...

Tack Trygg ! Sådär kände jag mig också !
Det var ju SÅ lätt att vara förälder (ensamstående till tvillingar - baggis). Och jag skakade på huvudet jag med.

Och sen fick jag en till !!!!!! Allt ställdes uppochner.

Jag tror att väldigt många som har enkla barn är självutnämda experter - de har liksom haft tur och VET inte hur det faktiskt kan vara och det handlar om barnens personlighet !
 
Sv: Belöning - Bestraffning

Att inte slåss hör till grundläggande värderingar vilket jag hoppas att de flesta familjer har.
Naturligtvis lär jag mina barn att de inte får slå någon annan.

Små barn förstår inte så dem måste man passa tills dess de begriper och kan tänka själva.

Ja, men då är det ju ändå så att barn faktiskt behöver lära sig att vissa saker/beteenden är just FEL.
 
Sv: Belöning - Bestraffning

Mina stora slogs inte heller.

Men min lille gjorde det. Och det var nog så svårt att få honom att förstå att man gör inte så. Så småningom lärde han sig alternativet "gå till en vuxen" men han hade inte förtroende för alla vuxna och om inte rätt person var där så kunde det smälla. Jag har ingen aning om varför han valde det viset.

Vad jag vill säga är att alla barn är olika, trots samma värderingar hemma och trots samma fostran så kan de fungera olika.

Självklart är alla barn olika. Men jag tror inte att du bestraffade din son för att han inte bar sig åt som sina syskon.
Han krävde helt enkelt litet mera tid än dina andra barn för att din familjs värderingar skulle nötas in.

Tro mig, jag förstår alldeles för väl vad det innebär att ha ett barn som inte rikigt är som "alla andra" även om det inte slåss.
 
Sv: Belöning - Bestraffning

Ja, men då är det ju ändå så att barn faktiskt behöver lära sig att vissa saker/beteenden är just FEL.

Vad är det du vill komma fram till?
Jag trodde diskussionen var huruvida man bestraffar sina barn eller ej.
I mina ögon kan inte ett mycket litet barn alltid förstå. Därför kan det heller inte vara barnet som gör fel. Utan den vuxne som brister i sin tillsyn.

Under barnets uppväxt lär man förhoppningsvis sitt barn grundläggande värderingar vilka barnet sedan kan bygga vidare på.
 
Sv: Belöning - Bestraffning

På dagis och skola skall det finnas personal som ser till att alla barn är trygga, där brister det ibland tråkigt nog.
Och är jag inte där så är det ju lite svårt att göra något åt det.

Fast ärligt talat så har jag inte funderat över vad jag skulle göra, om det hände. De slåss inte.

Den stora på 15 slår inga andra barn och har inte gjort det under sin uppväxt heller. Naturligtvis har det förekommit tillfällen när någon bråkstake gett sig på henne vid skolbussen eller på skolgården. Men hon har inte slagits utan i nödvärn brottat ner dem och hållt fast dem en stund tills de lugnat ner sig.

Den lilla på 4 slåss inte heller. På dagis hade vi utvecklingssamtal för en kort tid sedan. Personalen tog lite förvånat upp att min son inte slåss, inte heller tar leksaker av andra barn.
Slår någon honom eller tar den leksak han leker med så går han till fröknarna och ber om hjälp att reda ut saken.

mvh Eva

Istället för att hålla på och passa barnen hela tiden är det inte bättre att de lär sig rätt och fel? Att inte klottra på en vägg utan tilllåtelse låter absolut som fel i mina ögon (en klottrare tycker nog snarare att det är spännande). Hur länge skall man hålla på och passa barnet hela tiden? Tills barnet är 3 år? 8 år? 15 år?

Jag kan se en väldigt stor skillnad på hur mina brorsbarn uppför sig beroende på om det är mina föräldrar (dvs barnets farfar och farmor) eller min bror och svägerska (dvs barnets mamma och pappa) säger till dom. När min bror säger något så blir det alltid en massa diskuteranden och för det mesta så brukar det sluta med bråk. När min pappa säger något till sitt barnbarn så är det aldrig frågan om att diskutera något. Utan så är det bara punkt slut. Inget velande och gråtande "Jaaaag viiiiil iiiiiinte ha på mig mössan" utan mössan åker på utan något snack.

Den skillnaden som jag kan se är att min pappa inte diskuterar med barnen utan har han sagt att mössan skall på så skall den på. Punkt slut. Barnen har lärt sig att det är ingen idé att hålla på utan det som farfar säger gäller. Medan då min bror börjar med "Men du kommer ju att frysa om öronen och bli förkyld" osv.

Så länge det inte förekommer något fysiskt eller psykiskt våld så får var och en göra det som passar en själv bäst. Man kan inte skämma bort sitt barn med för mycket kärlek.

Alla säger ju hela tiden att det har blivit så hemsk i samhället med grövre våld, unga som helt saknar respekt för tex lärare, poliser m.m. Frågan är då om det är något som har blivit fel och vad är det som har blivit fel i så fall? Uppfostran, TV, tidningar....?

Mvh

Tora
 
Sv: Belöning - Bestraffning

Istället för att hålla på och passa barnen hela tiden är det inte bättre att de lär sig rätt och fel? Att inte klottra på en vägg utan tilllåtelse låter absolut som fel i mina ögon (en klottrare tycker nog snarare att det är spännande). Hur länge skall man hålla på och passa barnet hela tiden? Tills barnet är 3 år? 8 år? 15 år?

Tora

Mina barn klottrar inte på väggarna. De har förstått att man inte gör så. Det var ingen uppoffring för mig att passa dem innan de blev tillräckligt stora för att förstå ett vettigt allmänresonemang.

Du behöver inte passa mina barn i X antal år.

Dina egna kan du välja hur länge du vill passa dem, och bestraffa efter att de klottrat på väggarna om det är ett problem.
 
Sv: Belöning - Bestraffning

Vad är det du vill komma fram till?
Jag trodde diskussionen var huruvida man bestraffar sina barn eller ej.
I mina ögon kan inte ett mycket litet barn alltid förstå. Därför kan det heller inte vara barnet som gör fel. Utan den vuxne som brister i sin tillsyn.

Jag vill komma fram till att du väl då inte menade just detta som du skrev i ditt första inlägg?:
Barn gör inte fel. Det är ju bara vi som har ideer om vad som är fel.

Att slå andra är ju inte en "idé" om rätt och fel, eller?

Jag håller helt med dig om att små barn inte förstår. Vår 5 månaders både sparkar och "slår" oss, men han förstår ju inte att det kan göra ont. Men äldre barn kan ju trots att de förstår att det gör ont slå ett annat barn (eller mamma eller pappa). De blir arga/frustrerade och vet inte vad de ska göra av sin ilska. Och då menar jag att det förstås inte är en "idé" om rätt och fel som jag som förälder har då när jag säger åt barnet.
 
Sv: Belöning - Bestraffning

Mina barn klottrar inte på väggarna. De har förstått att man inte gör så. Det var ingen uppoffring för mig att passa dem innan de blev tillräckligt stora för att förstå ett vettigt allmänresonemang.

Ja just det! Och då har de ju lärt sig vad som är "rätt och fel" så att säga. Enligt våra samhällsnormer så att säga. Någonstans på vägen så har de ju fått reda på det. Om de inte hade förstått det så hade väl ändå du varit den som sagt åt dem att de gjorde något otillåtet när/om de hade klottrat?

Sen är ju frågan om man därmed skulle bestraffa sitt barn pga något sånt som sker i rent oförstånd. När de däremot redan vet/kan/förstår att det är otillåtet så kanske en konsekvens (som ju var ett bättre ord, tack mino!) är rätt så vettig?
 
Sv: Belöning - Bestraffning

Mina barn klottrar inte på väggarna. De har förstått att man inte gör så. Det var ingen uppoffring för mig att passa dem innan de blev tillräckligt stora för att förstå ett vettigt allmänresonemang.

Du behöver inte passa mina barn i X antal år.

Dina egna kan du välja hur länge du vill passa dem, och bestraffa efter att de klottrat på väggarna om det är ett problem.

Oj, det var tydligen en väldigt känslig fråga.

Jag har aldrig skrivit att någon annan skall passa dina barn. Vad jag frågade var hur länge du tycker man skall hålla på och passa barnen så att de inte gör något fel. Jag tycker att hela frågeställningen är intressant. Ibland när någon vill veta hur man resonerar så får man vara beredd på "jobbiga" frågor (det är ju trots allt en diskussionforum det här). Det är inte för att man är elak som man frågar utan för att man är intresserad och vill ha en fördjupad förklaring av ditt resonemang. Det finns ingen anledning med att ha en så rå och tråkig ton i svarsinlägget.

Mvh

Tora
 
Sv: Belöning - Bestraffning

Nej frågan är inte känslig.

Jag är ledsen om jag verkar rå/tråkig men jag blir litet matt på varför det är så svårt att förstå att jag inte behöver bestraffa mina barn.

För mina barn har det räckt med tid, uppmärksamhet och engagemang. Naturligtvis har vi grundlägande värderingar i vår familj som jag hoppas att våra barn får med sig i livet.

Mycket av det som barn bestraffas för idag är just vuxnas ideer om hur allt skall vara. De får inte gegga med maten för mamma orkar inte torka (att sen barnet utforskar genom att göra det spelar mindre roll)
Den lilla 22 månaders får skäll för att den dänger till 6 månaders lillsyskonet när mamma äntligen lagt ifrån sig det. Äntligen fick barnet uppmärksamhet för det har det inte fått under hela förmiddagen. Naturligtvis kommer barnet att dänga till lillsyskonet igen och jag förstår barnet. Hade barnet fått tid och uppmärksamhet så hade det inte hänt.

En del barn är "lätta" och kräver inte så mycket tid. Andra kräver jättemycket tid och engagemang för att bli trevliga och fungerande individer med sunt eget tänkande.

Ser jag till många av dagens ungdomar så är det just bristen på tid och engagemang som gjort att de är där de är. Många driver på stan, idkar skadegörelse, gör sig själva eller andra illa och saknar grundläggande värderingar.

Jag har haft glädjen att hjälpa ett par flickor i livet som har varit mycket vilsna. Med tid, engagemang och kärlek har jag lyckats med att vända båten. De är idag unga kvinnor som kommit ut i arbetslivet. Att de en gång dragit kniv är nu ett minne blott. De kommer att finnas i mitt hjärta för alltid, och jag i deras.
 
Sv: Belöning - Bestraffning

Jag vill komma fram till att du väl då inte menade just detta som du skrev i ditt första inlägg?:


Att slå andra är ju inte en "idé" om rätt och fel, eller?

Jag håller helt med dig om att små barn inte förstår. Vår 5 månaders både sparkar och "slår" oss, men han förstår ju inte att det kan göra ont. Men äldre barn kan ju trots att de förstår att det gör ont slå ett annat barn (eller mamma eller pappa). De blir arga/frustrerade och vet inte vad de ska göra av sin ilska. Och då menar jag att det förstås inte är en "idé" om rätt och fel som jag som förälder har då när jag säger åt barnet.

Ponera att man föser ihop fem 3-åringar och sedan sätter sig mammorna och fikar och tycker att det är sååå trevlig att ses. Efter en liten stund kommer förmodligen barnen att hamna i olika konfliktsituationer.
Barnen är då för små för att kunna lösa dem själva så vanligen slutar det med att någon slår en annan.
Mammorna kommer att bli irriterade och/eller arga på den som slåss och de tycker att det barnet gör fel.

Jag tycker inte det. Det barnet som inte kan hantera situationen hade behövt sin mammas stöd att hantera situationen därnere på golvet.
Det är mammans ide att barnet skall leka snällt med de andra barnen medans hon fikar.
 
Sv: Belöning - Bestraffning

Ponera att man föser ihop fem 3-åringar och sedan sätter sig mammorna och fikar och tycker att det är sååå trevlig att ses. Efter en liten stund kommer förmodligen barnen att hamna i olika konfliktsituationer.

Du har onekligen en nedlåtande ton i ditt sätt att uttrycka dig.

Barnen är då för små för att kunna lösa dem själva så vanligen slutar det med att någon slår en annan.

3-åringar som fortfarande slåss för att lösa situationen är enligt mig inte vana vid att umgås med andra barn. Jag tycker mig ana en rädsla för du nämner ordet slåss hela tiden. Det är inte alla barn som väljer att slåss för att ge uttryck för att de har fått för lite uppmärksamhet! Dessutom får barn lära sig att ibland får man stå åt sidan. Det innebär inte att de måste bli utåtagerande i varje situation och det innebär inte heller att de känner sig "oälskade"! det är DIN idé att de känner så.

Mammorna kommer att bli irriterade och/eller arga på den som slåss och de tycker att det barnet gör fel.

Jag tycker du påvisar ett svart-vitt tänkande. Vad tror du om andra föräldrar egentligen?;)


Jag tycker inte det. Det barnet som inte kan hantera situationen hade behövt sin mammas stöd att hantera situationen därnere på golvet.Det är mammans ide att barnet skall leka snällt med de andra barnen medans hon fikar.

Vi har helt klart olika sätt att se på barnuppfostran!
Jag tycker att man ska ge barnen ansvar att själva utforska de sociala koderna tillsammans med andra barn! Ska jag sitta med i varje leksituation med mina barn fram tills de blir 3-år och äldre?
Ja, då har jag ett barn som definitivt inte kan lära sig att bli självständigt utan hela tiden måste förlita sig på att jag är där och visar vägen.

Det är ingen idé man har som förälder att ens 3-åring ska kunna leka med andra barn utan att det slåss!
Men man har en grundläggande värdering som gör att av vissa beteenden blir det konsekvenser!

Det är dessa konsekvenser som du felaktigt jämställer med bestraffning enligt mig!

Nu ritar inte mina barn på väggarna men skulle dom göra det trots tillsägelser så tar jag undan kritorna!
Jag kan inte 52 gånger ta fram ett papper för att visa!
Jag tror nämligen att barnen är så mycket klokare än att det inte skulle förstå!
Att de ändå försöker göra saker de är högst medvetna om är fel är ett led i den personliga utvecklingen.
Att man vågar utmana mamma eller pappa och därigenom lär man sig att lösa konflikter redan som liten.

Dessutom tycker jag synd om de lärare som idag får brottas med det problem som det innebär att vissa barn inte har lärt sig att ett Nej är ett Nej!
En lågstadielärare kan inte argumentera och visa 32 barn på olika sätt efter föräldrarnas önskemål!
 
Senast ändrad:
Sv: Belöning - Bestraffning

Tråkigt att du tycker att jag har en nedlåtande ton. Det är nog så att jag är en smula cynisk.
Tyvärr har jag mött litet för många föräldrar som gärna lastar över ansvaret för sina barn på samhället.

Helt klart ser vi barnuppfostran olika.
Jag föredrar att vara med mina barn tills dess jag vet att de kan hantera en situation själva. Och det kan vara allt från att leka med 3-åriga kamrater på golvet till att cykla själv på vägen när man är 12.
Och man kan som liten lära sig sociala koder fastän mamma håller kollen.

Mvh Eva
 
Sv: Belöning - Bestraffning

Eva>> jag förstår precis dina exempel om tex 3åringarna med fikande mammor och det lilla barnet som slår sitt halvårsgamla syskon för att få uppmärksamhet. Och jag håller helt med dig om det du säger om detta!

Men jag tycker vi talar lite på sidan av om varann.... :crazy: barn är ju inte bara barn när de är små - de är ju även barn när de är 11, 12, 14 och 16 år. Och väldigt många föräldrar hamnar nog även då i lägen där deras barn (trots grundläggande bra värderingar) kanske gör något som de faktiskt vet och förstår är fel. Tex snattar från en affär, retar/mobbar en klasskamrat, kommer hem sent på natten och är onykter mm. Även om man i det läget inte bestraffar sitt barn utan kanske snarare talar om att man tycker de gjort fel och att man förutsätter att de inte kommer göra om det så är det ju ändå (väl?) rätt så klart att både barn och förälder i normalfallet vet att själva handladet i sig varit "fel".
 
Sv: Belöning - Bestraffning

Tråkigt att du tycker att jag har en nedlåtande ton. Det är nog så att jag är en smula cynisk.
Tyvärr har jag mött litet för många föräldrar som gärna lastar över ansvaret för sina barn på samhället.

Helt klart ser vi barnuppfostran olika.
Jag föredrar att vara med mina barn tills dess jag vet att de kan hantera en situation själva. Och det kan vara allt från att leka med 3-åriga kamrater på golvet till att cykla själv på vägen när man är 12.
Och man kan som liten lära sig sociala koder fastän mamma håller kollen.

Mvh Eva

Jag föredrar att ha självständiga och trygga barn!
 
Sv: Belöning - Bestraffning

3-åringar som fortfarande slåss för att lösa situationen är enligt mig inte vana vid att umgås med andra barn.

Va?! Slutar de slåss innan de är tre? Vi hade träff i vår föräldragrupp idag, och våra två-åringar slogs allihop.:D

Jag tycker inget barn behöver bestraffas när det blir slagsmål. Jag tycker inte heller att vi vuxna ska försöka avgöra vem som hade leksaken först (om vi inte stått och sett på hela händelseförloppet från början). Båda barnen som slogs hade varsin idé om hur de ville leka. Med lite frågor och medling kan man oftast hitta lösningar så att båda kan fullfölja sin lekplan. Och dom är ju så himla söta när de samarbetar och försöker hitta lösningar så att alla kan bli nöjda.:love:
 

Liknande trådar

Övr. Barn Halloj, En del har nog sett att jag börjat smyga runt här i trådarna. Jo, vi har pratat om barn rätt länge hemma nu och jag har...
2 3
Svar
48
· Visningar
3 772
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 966
Senast: Anonymisten
·
Övr. Hund Ja, som frågan lyder ovan. Hur kommer man över sorgen över sina älskade hundar? Fick ta bort min sista hund i veckan. För ca ett år...
Svar
17
· Visningar
1 427
Senast: Troll
·
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
8 605
Senast: Enya
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp