Behöver vi byta bil sen?

Lupin

Trådstartare
Nu är jag ganska långt fram i funderingarna, men kan inte låta bli. Vi tänkte ju försöka få till en bebis till framåt våren och självklart vet jag att det inte finns några garantier för att det blir som vi vill och planerar. Så därför ska här inte säljas och köpas några bilar ännu. :angel:

Men sen, klarar vi oss med den vi har eller måste vi köpa större? Vi har en pedantskött Audi Avant A4 (liten kombi), som vi (dvs sambon, jag kom in i bilden senare) haft sen den föddes '96. Vi har två bilstolar (BeSafe) monterade i den. En framme på passagerarsidan, mot instrumentpanelen och en rakt bakom. Förutom vår lille plutt på 21 månader så har nämligen sambon en liten påg på 27 månader som för det mesta är hos oss en dag varannan vecka (lördag eller söndag, 0900-1700). Och han kommer ju att vara mer och mer med oss vad det lider. Förhoppningsvis får han börja sova över en natt inom ett halvår. Men det är en annan historia...

Så, två bilstolar, en förare och en som sitter där bak. Men får man plats med ett babyskydd också? Läste nån annanstans om en familj med tre barn där de bara hade en Polo och fick det att fungera.

Kan vi behålla Audin eller måste vi köpa större?
 
Sv: Behöver vi byta bil sen?

Vi hade en golf och två barn i barnstolar. Den blev för liten när barnens ben blev så långa så de inte kunde ha dem raka. Mina barn har alltid suttit i baksätet.

Det svåraste var om man skulle åka på lite längre resor, alltså längre tid var man skulle göra av packning. Funderingar fanns på en takbox men de stannade vid funderingar. Det var helt enkelt att packa smartare som gällde.
 
Sv: Behöver vi byta bil sen?

Ok, fast vi kommer alltså att ha tre barn i bilstolar och babyskydd/bilstol etc vartefter de växer. Som det är nu är det inga problem att få plats två vuxna och två barn i bilen + en massa packning ifall det behövs. Vi har även en tjusig takbox för de där speciella tillfällena. :p

Så vad tror ni? Behöver vi byta till en större bil när det (ev) blir tre barn eller går det att vifta med ett trollspö och få plats i Audin?
 
Sv: Behöver vi byta bil sen?

Har oxå en A4 kombi och tycker redan det är trångt med 1 barn. Så när det blir dags för 1 till kommer vi köpa en v70 för lastutrymmet i den är så himla mycke större än i audin.
 
Sv: Behöver vi byta bil sen?

Oj! Så olika man kan uppleva samma bil. Har ni hund? Det var ganska trångt när vi hade hund i bur i bilen, men sen vi gjorde oss av med hunden blev det mycket rymligare. Frågan är om det går att sitta en vuxen där bak med både bilstol och babyskydd bredvid.
 
Sv: Behöver vi byta bil sen?

kan nog bli liite trångt med tre bilbarnstolar i bilen. men de går säkert om man e villig att sitta trångt=)

Men jag vart nyfiken på historian om halvsyskonen med bara 6 månader imellan:angel:
 
Sv: Behöver vi byta bil sen?

Min syster har 3 barn under 2 år (tvillingar + enling) och de har köpt sig en 7-sitsig Chrysler eftersom det blev väldigt, väldigt trångt i deras Saab 93. Två babyskydd + en till bakåtvänd bilbarnstol fick förvisso plats i baksätet, men det var på gränsen och det var inte så smidigt att aldrig kunna ha med sig några mängder packning.
 
Sv: Behöver vi byta bil sen?

Jag har suttit i baksätet på en golf med ett babyskydd på ena sidan av mig, och en bältesstol på andra sidan.
Det var ganska trångt, men det gick. Jag fick sitta i mitten för barnstolarna fick inte plats brevid varandra.
 
Sv: Behöver vi byta bil sen?

Noppe ingen hund men en brio kombivagn och en baslåda :angel:

Vi har också BeSafe Izi Sleep den sitter i bak bakom passagerarstolen, man sitter bra i fram då både när man kör eller om man har en passagerare.

Vi får inte in den bakom förarstolen utan att sitta obekvämt och köra men har ni större barn kanske de åker i en annan stol?
Sen har inte vi 3 punktsbälte i mitten på våran, har ni det? (Fast det är en 97a)

Min pappa har alltid kört volvo, så vi satt 3 barn i baksätet i hans bilar (745, 945, 855, v70) min lillebror satt i mitten i sitt babyskydd å vi storesyrror på varsin sida i stol för vår ålder, längd och vikt!

Trångt kan man ju sitta ett tag, men åka långt då blir det lite jobbigt, även fast man kanske inte åker så ofta.


Sen tycker vi båda att V70R AWD som min pappa har, är mycket roligare att köra, man sitter så himla mycket skönare och dessutom automat. Man slipper hålla på och växla och ploppa i nappen samtidigt ;) Vi kommer alltså inte köpa en sprillans, vi tycker gamla modellen är mkt snyggare, så de kommer (förhoppningsvis) inte ligga så högt när det är dags för oss å köpa en. Det tråkiga är att man inte får dra lika mycket med B-kortet som med audin, den drar mer bensin och har högre skatt. Men det kan vi ta, körglädje och åkkomfort kommer i 1a hand ;)
 
Sv: Behöver vi byta bil sen?

Det beror ju helt och hållet på er själva... Men så småningom kan det nog behövas... Elin är fem ½ år nu och det är rätt så ofta kompisar som ska med i bilen, och huxflux blir det trångt... Nu har vi bara två barn visserligen, men jag är rätt glad åt våran Volvo V70... Vi har hund oxå i och försig.

Men om man ska ha med sig en vagn och lite packning så är det snabbt väldigt fullt. Och vi åker en hel del till våran sommarstuga, mammas stuga och även en del andra bilresor till olika ställen så en bil som vi inte kände oss inklämda i var rätt nödvändigt.

Elin har ju i dagsläget en framåtvänd kudde och Fredrik en bakåvänd barnstol, och det går att sitta mitt emellan dem, men jag får inte in en kudde till, då är det svårt med att få dit bälten osv.
 
Sv: Behöver vi byta bil sen?

kl

När jag var liten var vi tre syskon och mamma och pappa hade en vanlig Saab 900, det fungerade bra. Även när vi åkte på semester och hade hund med oss.
(Men när jag tänker på det så fattar jag inte hur fan det fick plats? :confused: )
 
Sv: Behöver vi byta bil sen?

Nu när jag ska få min andra och min första kommer vara 13 månader då, så innebär det mycket packning när man ska iväg. En syskonvagn tar en massa plats plus att jag har en hund. Vi måste alla kunna få plats i en bil. så vi köpte en stor kombi. en opel omega och vi kommer ha gott om plats. Vi skulle aldrig få plats i en liten kombi.
 
Sv: Behöver vi byta bil sen?

kl

(Men när jag tänker på det så fattar jag inte hur fan det fick plats? :confused: )

Nu vet jag ju inte hur gammal du är, men när jag var liten (på 70-talet) så fanns det inga lagar eller regler för hur barn skulle vara fastspända i bilen. Då satt man i princip där man fick plats, om så i knäet på någon annan. Eller i bakluckan för den delen. :eek:
 
Sv: Behöver vi byta bil sen?

nu är det "lite senare"=)

Jaja, sluta tjata. :D

Sambon dejtade en tjej lite löst innan vi träffades. Hon såg till att bli gravid, eftersom sambon smickrande (?) nog höll måttet för hennes typ av avelshane. Nej, jag skojar inte. Han var väldigt naiv och blåögd och inte så lite korkad och reagerade inte ens (förrän efteråt) på kommentarer a la "om jag inte träffar en lämplig kille att bli med barn med snart, så får det bli insemination i Danmark". Och japp, det är ett rakt citat från tjejen. Förmodligen trodde han att hon skämtade eller nåt. Hon dumpade honom ett par veckor efter att hon plussade (kollade tidigt) med orden att han inte behövde ta nåt ansvar och att han gärna fick avskriva sig pappabiten rent juridiskt med papper och allt, för hon var inte intresserad av honom eller någon pappa i hennes och barnets liv för den delen. Sambon blev ganska upprörd.

Dels vägrade han ha ett barn han inte kände till "på bygden", eller rättare sagt så vägrade han gå med på att det skulle finnas ett barn som inte fick lära känna sin pappa. Sambon och tjejen bodde (bor) förresten flera mil ifrån varandra. Dels så krävde han ett faderskapstest, eftersom de bara dejtat varandra i ett fåtal månader och han inte kände henne. Detta var så kränkande för tjejen att t.o.m. familjerätten ställde sig på hennes sida när hon skrek högt över hur taskigt det var att tvivla på hennes heder och ville att sambon skulle stryka henne medhårs och även skicka blommor och nån present efter att han på omvägar via andra personer fick reda på att barnet var fött.

Under tiden träffades vi och han berättade bums vad som försigick. Tycke uppstod och vi flyttade ihop ganska fort och lyckades slarva till det inom kort. Jag trodde inte ens att jag kunde få barn, efter att ha varit utrett och oförklarligt barnlös i 6 år med ex-maken, och blev både chockad och bestört. Sambon blev däremot glad. Ingen av oss kunde tänka oss en abort, trots allt. I efterhand har vi fått veta att somliga i hans familj tycker att vi valde fel, att vi borde gjort abort som det enda rätta eftersom de tyckte det var så jobbigt redan med barn nr 1 "på bygden". Min familj köpte direkt hela upplägget och har aldrig sagt ett ont ord emot sambon och hans situation, men vi har haft (och har fortfarande) ganska mycket svårigheter från delar av hans familj. Jag har fått mycket skit för att jag blev med barn, sambons mamma hatar och avskyr mig så mycket och har ställt till med så mycket oreda för oss att sambon klippte banden helt med henne.

Tjejen som ville ha barn med rätt man, fast slippa problemen med en relation (dvs lång, mörk med blå ögon, hyfsade pigment eftersom hon saknar sådana, tillräckligt intelligent = konstruktör, numera med egen firma, och atletiskt byggd) har haft svårt att låta sambon få tillträde till sonen. Pga kränkningen med faderskapstestet vägrade hon låta honom ens se sonen de första tre månaderna. Sen fick han på nåder komma hem till henne 1-2 ggr/vecka, de veckor det passade henne, i en timme. Det tog tid att få till att få hem honom hit 2-3 timmar varannan vecka (fast det blev mer typ var tredje, var fjärde). Att få underhållet är ju ok, men hon har hitintills vägrat skriva på om gemensam vårdnad. Och familjerätten har hela tiden varit mesigare än mesigast och inte velat trycka på, utan tycker att sambon ska vänta och se hela tiden. Sambon har inga rättigheter alls! Jo, att betala underhållet. Allt annat som rör sonen sker på tjejens villkor. Och han vågar inte pressa på för mycket, för då är han rädd att han inte ska få träffa sonen alls.

"Storebror" är en go liten kille, som trivs bra här och han och "lillebror" är redan väldigt fästa vid varandra. "Storebror" sitter lika gärna i mitt som i pappas knä och kramas och pussas gärna med mig med. Och går jag ur rummet så ropar han efter mig och undrar vad jag gör eller följer efter och vill vara med.

Om ett par månader har det gått ett år sedan sambon lyckades få till att sonen ska få vara här mellan ca 0900-1600 och sover alltså middag här ca 1,5 h. Han hämtar alltså sonen hos mamman kl 0900 och lämnar honom hos mamman 1600. Fast det är inte alltid hon är hemma när han kommer, ibland har hon varit 10-15 min sen och hon ringer aldrig och säger ifrån. Däremot ringer hon ofta i sista stund och avbokar, så ibland går det ganska många veckor mellan besöken här hemma, vilket är jättetrist och jag saknar honom så. Varannan vecka är så lång tid att vänta. Vår lillplutt pratar jättemycket om "storebror" och tydligen gör han detsamma om "lillebror"!

Enligt familjerätten måste "storebror" bli tre innan det är tal om att han ska vara här över natten. Jag har fått reda på från annat håll att den vanliga rekommendationen är att barn ska vara tre fyllda innan det anses lämpligt med växelvis boende. Det verkar vara väldigt godtyckligt hur de olika familjerätterna tolkar reglerna, tråkigt nog.

Jaja, det var lite om oss och vårt familjeliv. Om det inte vore för "storebror" så hade vi inte tvekat om att skaffa ett barn till. Men tre barn känns så mycket! Fast vi har ju egentligen knappt 1,5... Vi har inte bestämt oss hundra för ett syskon, ännu, även om det lutar åt det.

Tjejen som ville ha barn försöker nog så gott hon kan, efter sin förmåga. Men hon är lite speciell och väldigt självständig och ointresserad av kompromisser. Her way or the highway liksom. En väldigt stark person på sitt sätt, men sätter tyvärr sig själv före sonens bästa när det kommer till umgänge med pappan. Samtidigt har hon börjat trycka på "storebrors" förstfödslorätt...att han minsann är sambons första barn etc. Å andra sidan är det inte tal om att han ska fira jul med oss, eller någon annan högtid eller helg. På somrarna (tjejen är lärare) är det helt upp till henne när sambon får träffa sonen, för hon har ju sina planer och är ibland borta flera veckor i stöten och hitintills (två somrar bara iofs) har sambon bara fått bita ihop och svälja.

Jag väljer att hoppas och tro på en ljus framtid. "Storebror" är välkommen hit och jag längtar tills vi får ha honom lite mer regelbundet och hela helgerna varannan vecka. Pojkarna har så mycket glädje av varandra dessutom.

Om det är nåt mer ni undrar, så fråga på. :D
 
Sv: Behöver vi byta bil sen?

Lät inte så kul det dära=(
Hoppas att allt löser sig=)
 

Liknande trådar

Äldre Jag och sambon ska snart flytta till hus utanför stan och behöver då varsin bil. Sambon äger en bil, så det så nu är det upp till mig...
3 4 5
Svar
91
· Visningar
6 494
Senast: Jeffery
·
Övr. Barn Vår tvååring sitter idag fram i bilen, i en Britax hi-way. Nu ska hon bli storasyster och vi funderar på hur man ska placera barnen...
2
Svar
20
· Visningar
3 152
Senast: Calazirya
·
D
Övr. Hund Hur gör ni när ni har valpen i bilen? Det bästa är ju såklart om man har en kombi, men det har inte vi. Just nu har vi en audi 100, och...
2
Svar
27
· Visningar
5 082
Senast: HeddaVovven
·
  • Låst
Övr. Barn Köpte senaste numret av tidningen Föräldrar och barn i går och läste till min stora förvåning att 80% av Sveriges ett- ocvh tvååringar...
2 3
Svar
45
· Visningar
3 541

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Muddypaws 24/25
  • Ta bort tandsten med ultraljud
  • Avlivning älskade katt

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp