Disen
Trådstartare
Min gamle Lapske har tårna på framtassarna hoppat ur led på till och från i olika situationer under ca 3 års tid, han är idag 9 år. Det sker främst genom hastiga rörelser på hala underlag. Antingen har jag dragit dom rätt (glidit tillbaka utan större joxande) eller så får han ta ett par steg så åker dom tillbaka själv. Alternativ två ät bäst för honom då han tycker att det är lite obehagligt när jag gör det. Trots det så sträcker han alltid upp tassen till mig när jag går fram till honom när det har hänt.
För några månader sedan blev han halt och det höll i sig några dagar. Jag åkte då till min förtroendevalda veterinär som konstaterade att han har töjt ledband och ligament i en tå på höger framtass. Det heter något speciellt, men jag kommer tyvärr inte ihåg vad. Han fick carprodyl och vila. Hältan försvann snabbt. Det har kommit till och från och jag har då satt in en kort kur carprodyl varav det inom loppet av ett par dagar försvunnit. Han får glucovett varje dag i fodret för att smörja lederna.
I helgen har han haltat lite, dock så pass så att mina föräldrar såg det när vi sågs i Söndags. Igår haltade han värre, carprodyl sattes in i Söndags. Jag kände också att på tån han har ont i så sticker det ut två spetsiga delar på var sin sida vid en av fallangerna/lederna i tån, det gör det inte på någon annan. Jag ringde min veterinär för råd och han tyckte att jag skulle ge honom en kur på ca 3 v och sen avsluta för att se om det kan försvinna eller om han ständigt bör gå på en kur med låg dos. Det sista vi vill göra är att kapa tån, men det var ett alternativ om inte carprodylen hjälper längre.
Idag är läget så illa att han har haltat sen promenaden imorse. Han står med höger tass lite längre framför sig än den andra för att avlasta tån, det har han aldrig gjort förut.
Jag känner att paniken börjar krypa fram i min annars sansade kropp. Vart kommer detta leda? Han måste få ha ett aktivt liv, allt annat är grymt. Han är otroligt pigg och sprallig på promenaderna. Busar, rusar och är så himla glad. När vi tränar så är han lika på allt vi gör som om han var 1.5.
Att amputera en tå, vad kan det ge för konsekvenser för övriga tår? Det är dessutom en av dom mittersta och då tänker jag att den som är ytterst på den sidan kommer att få ta mycket stryk. Eller?
Beroende på hur det ser ut imorgon så ska jag ringa min veterinär igen och rådfråga. Narmo är en riktig krigare som inte gör något märkvärdigt av att ha lite ont, det är nog därför som jag är så väldigt orolig nu. Jag behövde nog mest skriva av mig nu. Tack för att ni orkat läsa.
För några månader sedan blev han halt och det höll i sig några dagar. Jag åkte då till min förtroendevalda veterinär som konstaterade att han har töjt ledband och ligament i en tå på höger framtass. Det heter något speciellt, men jag kommer tyvärr inte ihåg vad. Han fick carprodyl och vila. Hältan försvann snabbt. Det har kommit till och från och jag har då satt in en kort kur carprodyl varav det inom loppet av ett par dagar försvunnit. Han får glucovett varje dag i fodret för att smörja lederna.
I helgen har han haltat lite, dock så pass så att mina föräldrar såg det när vi sågs i Söndags. Igår haltade han värre, carprodyl sattes in i Söndags. Jag kände också att på tån han har ont i så sticker det ut två spetsiga delar på var sin sida vid en av fallangerna/lederna i tån, det gör det inte på någon annan. Jag ringde min veterinär för råd och han tyckte att jag skulle ge honom en kur på ca 3 v och sen avsluta för att se om det kan försvinna eller om han ständigt bör gå på en kur med låg dos. Det sista vi vill göra är att kapa tån, men det var ett alternativ om inte carprodylen hjälper längre.
Idag är läget så illa att han har haltat sen promenaden imorse. Han står med höger tass lite längre framför sig än den andra för att avlasta tån, det har han aldrig gjort förut.
Jag känner att paniken börjar krypa fram i min annars sansade kropp. Vart kommer detta leda? Han måste få ha ett aktivt liv, allt annat är grymt. Han är otroligt pigg och sprallig på promenaderna. Busar, rusar och är så himla glad. När vi tränar så är han lika på allt vi gör som om han var 1.5.
Att amputera en tå, vad kan det ge för konsekvenser för övriga tår? Det är dessutom en av dom mittersta och då tänker jag att den som är ytterst på den sidan kommer att få ta mycket stryk. Eller?
Beroende på hur det ser ut imorgon så ska jag ringa min veterinär igen och rådfråga. Narmo är en riktig krigare som inte gör något märkvärdigt av att ha lite ont, det är nog därför som jag är så väldigt orolig nu. Jag behövde nog mest skriva av mig nu. Tack för att ni orkat läsa.
Senast ändrad: