Behöver peppas...

fettso

Trådstartare
Köpte ett Islandssto i vintras(Februari)nyimporterad och nyinriden.
Hon var billig och hade ingen tölt, men jag fastnade för hennes arbetsvilja och utstrålning.
Hon var en mkt rädd häst, men blev snabbt som förbytt hemma på gården.
Från att ha varit jätterädd vid uppsittning,ridning,plötsliga rörelser och att vara själv i stallet, blev hon jättelugn och trygg.
Vi lärde oss tölta hos intruktör och allt var frid och fröjd.
Jag red henne i skogen och hon var underbar att rida.
Jag red med spö men behövde aldrig använda det, det kändes tryggare bara.
Sedan hux flux en dag slängde hon bara av mig, i efterhand tror jag att det kan ha berott på en klumpig uppsittning??

Hon blev efter det omöjlig att rida med spö, hon kastade sig och sprang på snedden.
Att sitta upp själv var ett minne blott nu krävdes en extra hand som höll henne+longera innan ridning.
Men vi kunde fortfarande träna både hemma och borta,vi startade tom i två dressyrtävlingar(klubb)och det gick jättebra!
Hon fick sedan en lång sommarvila och vi bestämde att betäcka henne.
Hon blev dräktig direkt och fick komma hem.
Hon vilade då dom känsligaste dygnen sedan började jag så smått sätta igång henne.
Först från marken i en månad sedan har jag börjat rida.
Fortfarande måste jag ha en som håller då jag sitter upp+kan ej rida med spö vilket hästen utnyttjar.
När vi är hemma i paddocken(gräs)lyssnar hon inte och står ibland bara stilla och glor.
Nästa sekund är hon helt underbar och gör allt man säger, ja jag brukar ha tålamod och vänta ut henne.

Sedan häromdagen provade vi att rida ut, hon var först över förväntan jätteglad och framåt och man kunde verkligen njuta.
Men efter en stund kom vi till en äng med en skördetröska, hon försökte slita sig loss och sticka hem.
Jag blev rädd och hoppade av, ledde henne hela vägen hem.
Sedan red vi hemma i ngn vecka för att jag skulle samla mod.
Idag skulle jag på det igen, prova rida ut.
När jag tog in henne från hagen ut genom grinden for hon runt och sparkade bakut mot mig men vet ej om det var tänkt mot mig??
Hon var lugn och fin att göra iordning i stallet.
Longerade och fick hjälp att sitta upp, red lite hemma först och hon var lite sur, sedan red vi ut.

Vi kom ända förbi ängarna och jag var jättestolt, hon travade på så fint så.
Men så kom ån som forsar, vi har ridit där många gånger innan sommarvilan.
Men nu var det tvärstopp och försökte kasta sig runt och springa hem.
Gång på gång försökte hon och vägrade gå framåt, hon var väldigt irriterad på skänklarna också.
Hoppade av i ett av hennes försök att bli av med mig.
Ledde henne fram och tillbaka vid ån tills hon var lugn, fick sedan leda henne hela vägen hem.
Hemma longerade jag henne en liten stund till.

Vill ha råd, just nu är jag bara ledsen.
Vad ska jag göra? Jag är ingen tuff ryttare som vill vinna över min häst.
Jag vill kunna träna, tävla och rida ut.
Jag älskar min häst och vill absolut inte sälja henne.
Vilket min make föreslår.
 
Sv: Behöver peppas...

Jag har inte så många tips men av det lilla jag sett av nyimporterade hästar är just detta, att de kan förändras rätt mycket under det första året i Sverige. Omställningen blir så stor att de verkar leva i chocktillstånd ett tag.

En häst jag känner till var betydligt mycket lugnare här första året än på Island för att sedan bli sig själv igen och återigen bli ganska framåt. I början gjorde han aldrig något otillåtet för att sedan testa sig fram emot vad hans nya människor gick med på...

Dessutom har islänningar rätt lite fördragsamhet med trilskande hästar, man skulle kunna säga att de har hästledarskap i blodet:), att skillnaden i vår hantering ofta blir påfallande. Även om den inte blir påfallande så tillräckligt för att hästen ska märka skillnaden och utnyttja situationen.
 
Sv: Behöver peppas...

Jag tycker de låter som om hon testar dig, jag säger bara : Var bestämd, tålamod, vara konsikvent och beröm när hon gör de du vill (Nej, du behöver inte säga Bra bra bra! hela tiden ;) ), försök ignornera de dåliga.
Vänd hemåt när de går bra, då bygger även du upp din självsäkerhet då du kmr ihåg -"Men förra ridpasset gick ju bra, då kmr de här oxå gå bra" :) Små steg framåt.
Min häst var oxå "hemsk" i början jag blev rädd så fort hon blev spänd och började titta på allt. Nu är man mkt säkrare, tkr själv att jag blivit "tuffare". -Jag tål inget skitsnack, nu bestämmer JAG att du ska göra de här. Ställer hon sig och vägrar gå framåt så trycker jag med skänklarna och väntar på att hon ska gå framåt, och de är bara framåt hon kan gå, jag ger henne 2 alvernativ: 1. Vi kan stå här man då får du ha mina skänklar tryckande i dina sidor.
2. Du kan gå framåt och jag ger efter trycket mot dina sidor. Eftergift.

Lycka till! Ge ej upp :)
 
Sv: Behöver peppas...

Om det går så prova att tömköra henne ute i skogen så slipper du bli rädd och hoppa av.
Hoppas det löser sig.
 
Sv: Behöver peppas...

Jag förstår att det känns tungt när det blir sådär.
Det första du fastnade för, hennes arbetsvilja, är säkert där än. Hon är inte dum för att vara dum. Jag tror hon är otrygg med dig och kollar hela tiden om du kan ta hand om situationen åt henne. Och tydligen anser hon att du misslyckas på proven :(

I och med att det är i så varierande situationer och till synes slumpmässigt tycker jag att du bör ta tag i problemet med en helhetssyn.

I vintras fick vi en liknande förtroende-breakdown med vår unghäst. Jag visste inte i vilken ände jag skulle börja och allt jag försökte blev fel.

Så fick vi hjälp av en kvinna som sysslar med Parrelli Natural Horsemanship. Hon har hjälpt oss att förstå hur vår lilla unghäst ser på oss, hur han berättar vad han behöver av oss och när vi gör honom osäker. Vi har gjort en massa förtoendeövningar där vi visar för honom att vi är att lita på, att även om vi ber honom göra konstiga saker så händer inget tok.
Att visa honom det är otroligt mycket tajming. Det måste bli exakt för att han ska förstå vad vi vill. Annars blir han osäker och undrar om vi vet vad vi håller på med.
Detta hade vi aldrig klarat ut själva, framförallt inte ensamma. Om du förstår hur jag menar? Det är så otroligt värdefullt att ha någon som står bredvid och observerar och ger tips. Det är så mycket lättare att se vad som blir fel när man står på lite avstånd.

Ett exempel är när vi flyttar unghästens framdel. Vi hade sett att han alltid har öronen bakåt när vi flyttar framdelen, dock flyttar han utan att gå emot.... Vi gjorde lite övningar och fick hjälp att titta från avstånd. Direkt stod det klart vad som var fel. Vi tjatar :o
Om vi istället ger EN signal "flytta dig" och sedan låter honom göra jobbet vi bad om, utan att tjata. Då flyttar han sig superfint med öronen framåt tills vi ber om annat. :idea:

Så, mitt råd är att ta hjälp.
Och ta hjälp av någon som inriktar sig på att läsa hästen. Jag skulle rekommendera Parelli, men det finns många andra bra hästmänniskor såklart.
Men försök INTE dominera eller trycka ner henne. Bestraffa inte hennes beteende, hon försöker bara rädda sitt liv.

Som standard, och i enkla ordalag, om man ska vänja en häst vid något den är rädd för, tex ett spö:
- Låt hästen undersöka spöet, tugga och stampa. Lägg spöet på marken, led hästen till spöet, ta inte spöet till hästen. Hästar blir naturligt nyfikna på saker som rör sig ifrån dem.
- Berör hästen med spöet, OCH TA BORT DET INNAN HÄSTEN KLIVER UNDAN (jätteviktigt) I och med att man tar bort det farliga medan hästen står still lär den sig att den blir av med det farliga genom att vara stilla och lugn. Om hästen direkt börjar röra sig undan följer man bara lugnt med(tvinga inte hästen att vara stilla) och BEHÅLLER SPÖET DÄR MAN TÄNKT LÄGGA DET, och så fort hästen stannar till det allra minsta tar man bort spöet, och gärna att man vänder sig själv bort.
Se dock till att röra hästen framåt något steg då och då, så den inte stänger av. Vanligt på islänningar. Börja med att beröra på ett ställe där hästen godkänner. Vanligen är mulen bra att börja med, och sedan får man göra spöet gosigt. Klia i pannan och jobba sedan bakåt hästens kropp.

Lycka till, och om du vill ha lite PNH-hjälp via nätet finns här en tråd som heter nått med PNH-någon? Under Hästhantering.
 

Liknande trådar

Hundträning Hjälper ett ungt par som har en tvåårig fralla, hane. Paret har precis skaffat sitt första barn. För "säkerhets skull" fick inte hunden...
Svar
9
· Visningar
1 482
Senast: Tuggben
·
Hästvård Hej! Skriver här desperat i hopp om att nån kanske har en aning om vad som är felet på min ponny. Hon är en 18 årig korsningsponny med...
2
Svar
34
· Visningar
3 129
Senast: Freazer
·
Hästhantering Hej, jag har en unghäst som nyligen blivit inriden och det har verkligen gått jättebra, vi har haft hjälp av en underbar tjej som...
Svar
13
· Visningar
2 054
Senast: MiniLi
·
Hästmänniskan Jag miste min häst akut för 2 mån sen. Världens snällaste, finaste och gulligaste kompis sedan 10 år tillbaka.Så älskad.Så saknad.❤️...
Svar
9
· Visningar
879
Senast: yamyam
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp