Jag tänkte också den tanken....@Unhappy Om han hade läst den här tråden, vad tror du han hade tänkt?
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag tänkte också den tanken....@Unhappy Om han hade läst den här tråden, vad tror du han hade tänkt?
Ja, men nåt måste jag ju göra. Kan liksom inte sitta såhär månad ut och månad in.Du är inte redo att fatta ett beslut det är bättre du slutar grubbla tillfälligt och tar det som det kommer.
Tror ändå inte du kommer göra det än.Ja, men nåt måste jag ju göra. Kan liksom inte sitta såhär månad ut och månad in.
Känns som att ingen mår bra av denna situationen varken han eller jag
Tydligen alltid, direkt inom ett par dagar.
Nu har jag ju fattat ett beslut, men saker dröjer och det beror ju på honom helt och hållet (att han inte är här ännu).
Men men, jag har bestämt mig för att ta pratet när vi ses. Lägga fram vad jag vill osv. Sen får han köpa det eller skita i det.
Kanske, men nåt håller honom ju kvar och gör mig till en känslig grejTror ändå inte du kommer göra det än.
Han mår säkert inte dåligt tror inte jag han hade nog brutit om han känt som du angående erat förhållande.
Jag vet ju vad jag vill, och kan tänka mig. Sen om han vill möta mig i det vet jag inte. Men kommer iaf att lägga fram det. Men att vara kk när det passar honom funkar inteÄr ditt beslut att överlåta till honom hur ni ska fortsätta, om jag förstår dig rätt?
Jag är i en annorlunda situation just nu. Jag kommer inte att gå in mer på nuvarande situation.Känner du dig trygg med att vara själv?
Det där var klokt. Jag är sån som gärna övertänker.När ska ni träffas? Har du ett datum? Isåfall tycker jag du ska sluta grubbla, ta ett beslut att lägga honom åt sidan tills dess. Placera honom i ett mentalt rum och stäng sedan dörren dit. Allt ältande och vridande och analyserande gör absolut noll för ditt mående OCH för den här relationen. Noll.
Stäng dörren till hans rum och gör annat. Du kan. Fokusera på annat, sånt som du mår bra av och som gör dig glad. Se dig själv i andra situationer (UTAN honom och hans ande) där du är glad och lugn och känner frid.
Sen får ni väl ses, när han dyker upp.
Jag är i en annorlunda situation just nu. Jag kommer inte att gå in mer på nuvarande situation.
Du får nog söka svaren i dig själv istället.Det där var klokt. Jag är sån som gärna övertänker.
Jag har inget datum, men jag vet var han är nu så borde bli i veckan. Han har fått mitt schema med. Enda oron just nu är att han skall banga ur, eller inte komma fram eller ändra om hela turen. Med tanke på avståndstagande osv innan så känns det väl inte helt enkelt för honom heller.
Men du har så rätt. Mitt grubblande löser ingenting.
Jag vetDet är helt okej. Vill poängtera bara att frågan är ställd i välmening.
Tänkvärda frågor. Nog kanske bara mina katastroftankar, efter sista månaden med att bestämma nåt, ta avstånd, skicka massa hjärtan och gilla, ta avstånd, försvinna 2,5 vecka… i den biten litar jag inte riktigt på honom. Men nu har han ju sagt så att han kommer och vill ses. Det är nog mer det att jag finner det så otroligt viktigt att han gör det. Inte skickar nåt ”du jag har tänkt lite, det är nog inte så bra att vi ses” eller ”vädret gör att jag inte kan komma in föränn du börjar jobba”…Du får nog söka svaren i dig själv istället.
Varför tänker du att han plötsligt inte ska dyka upp när ni bestämt det?
Han har vad du skrivit innan aldrig svikit dig eller ljugit så varför skulle han göra det nu?
Blir faktiskt förvånad över hur oförstående många här inne är, har ju aldrig varit olyckligt kära eller svaga för någon?
Har ni alltid kunnat fattat ”rätt” beslut trots att hjärtat stretat emot?
Alla kanske inte är som du? Varit i samma situation eller varit samma person.Jag har nog aldrig grubblat över en man på det här sättet och så pass länge, åtminstone inte sen jag var typ 21? TS ältande och vridande är ju inte sunt och övergår enligt mig till något annat än "olycklig kärlek".
Alla kanske inte är som du? Varit i samma situation eller varit samma person.
Du har säkerligen grunnat eller gjort saker helt tvärtemot vad jag gjort. Så vad är poängen?
Fast jag kan hålla med. Problemet ligger ju såklart någon annanstans, men nog förstår jag ts. Själv hade jag inte satt ord på det såhär, men jag kan mycket väl känna igen mig. Jag tycker oxå ts resonerar klokt kring att hon(?) själv upplever sina känslor och tankar som problematiska och att en strategi för att komma vidare är att prata om det, vilket i det här fallet sker här. Det tycker jag är modigt och bra. Har ingen aning om hur du ts har det runt dig, men att ventilera tankar här istället för att det ska tex pysa ut på de barn du enligt tråden har är väl superbra. Hoppas du får det avslut du vill på den här historien.Jag har nog aldrig grubblat över en man på det här sättet och så pass länge, åtminstone inte sen jag var typ 21? TS ältande och vridande är ju inte sunt och övergår enligt mig till något annat än "olycklig kärlek".
Det har nog "alla". Men detta handlar inte om någon olycklig kärlek, detta handlar om besatthet och något behov av att avhumanisera en person som varit tydlig från början. Istället för att respektera personen (och sig själv) har det analyserats i sjuklig grad (enligt mig), skrivits om psykisk ohälsa och allt möjligt. Tänk om han hade skrivit denna tråd istället? När jag dumpades (han slutade höra av sig för alltid bara pang bom) var jag först orolig att något hänt, fick tag på hans kompis som sa att inget har hänt men han vill inte träffas mer troligen för han var rädd för att binda sig, så blev jag ledsen. Men jag skulle ALDRIG kasta på honom psykisk ohälsa-märket eller analysera varje stavelse. Vill han inte så vill han inte. Tråkigt. Ledsamt. Men vad ska jag göra åt det? Försöka få honom att ändra sig? Vem är jag att tro att jag ska ändra honom? Nej, det är respektlöst.Blir faktiskt förvånad över hur oförstående många här inne är, har ju aldrig varit olyckligt kära eller svaga för någon?
Har ni alltid kunnat fattat ”rätt” beslut trots att hjärtat stretat emot?
Och det har jag redan skrivit om. Så varför ens ta upp det?Jag svarade på @Nota s frågor och inget annat. Jag har aldrig påstått att alla skulle vara som jag. Men ditt ältande och det du visar i tråden är ju ett problem som går djupare än "olycklig kärlek".