Behöver lite stöd

Status
Stängd för vidare inlägg.
Du är inte redo att fatta ett beslut det är bättre du slutar grubbla tillfälligt och tar det som det kommer.
Ja, men nåt måste jag ju göra. Kan liksom inte sitta såhär månad ut och månad in.
Känns som att ingen mår bra av denna situationen varken han eller jag
 
Ja, men nåt måste jag ju göra. Kan liksom inte sitta såhär månad ut och månad in.
Känns som att ingen mår bra av denna situationen varken han eller jag
Tror ändå inte du kommer göra det än.
Han mår säkert inte dåligt tror inte jag han hade nog brutit om han känt som du angående erat förhållande.
 
Tydligen alltid, direkt inom ett par dagar. 😅
Nu har jag ju fattat ett beslut, men saker dröjer och det beror ju på honom helt och hållet (att han inte är här ännu).

Är ditt beslut att överlåta till honom hur ni ska fortsätta, om jag förstår dig rätt?

Men men, jag har bestämt mig för att ta pratet när vi ses. Lägga fram vad jag vill osv. Sen får han köpa det eller skita i det.
 
När ska ni träffas? Har du ett datum? Isåfall tycker jag du ska sluta grubbla, ta ett beslut att lägga honom åt sidan tills dess. Placera honom i ett mentalt rum och stäng sedan dörren dit. Allt ältande och vridande och analyserande gör absolut noll för ditt mående OCH för den här relationen. Noll.

Stäng dörren till hans rum och gör annat. Du kan. Fokusera på annat, sånt som du mår bra av och som gör dig glad. Se dig själv i andra situationer (UTAN honom och hans ande) där du är glad och lugn och känner frid.

Sen får ni väl ses, när han dyker upp.
 
När ska ni träffas? Har du ett datum? Isåfall tycker jag du ska sluta grubbla, ta ett beslut att lägga honom åt sidan tills dess. Placera honom i ett mentalt rum och stäng sedan dörren dit. Allt ältande och vridande och analyserande gör absolut noll för ditt mående OCH för den här relationen. Noll.

Stäng dörren till hans rum och gör annat. Du kan. Fokusera på annat, sånt som du mår bra av och som gör dig glad. Se dig själv i andra situationer (UTAN honom och hans ande) där du är glad och lugn och känner frid.

Sen får ni väl ses, när han dyker upp.
Det där var klokt. Jag är sån som gärna övertänker.

Jag har inget datum, men jag vet var han är nu så borde bli i veckan. Han har fått mitt schema med. Enda oron just nu är att han skall banga ur, eller inte komma fram eller ändra om hela turen. Med tanke på avståndstagande osv innan så känns det väl inte helt enkelt för honom heller.

Men du har så rätt. Mitt grubblande löser ingenting.
 
Det där var klokt. Jag är sån som gärna övertänker.

Jag har inget datum, men jag vet var han är nu så borde bli i veckan. Han har fått mitt schema med. Enda oron just nu är att han skall banga ur, eller inte komma fram eller ändra om hela turen. Med tanke på avståndstagande osv innan så känns det väl inte helt enkelt för honom heller.

Men du har så rätt. Mitt grubblande löser ingenting.
Du får nog söka svaren i dig själv istället.
Varför tänker du att han plötsligt inte ska dyka upp när ni bestämt det?
Han har vad du skrivit innan aldrig svikit dig eller ljugit så varför skulle han göra det nu?
 
Du får nog söka svaren i dig själv istället.
Varför tänker du att han plötsligt inte ska dyka upp när ni bestämt det?
Han har vad du skrivit innan aldrig svikit dig eller ljugit så varför skulle han göra det nu?
Tänkvärda frågor. Nog kanske bara mina katastroftankar, efter sista månaden med att bestämma nåt, ta avstånd, skicka massa hjärtan och gilla, ta avstånd, försvinna 2,5 vecka… i den biten litar jag inte riktigt på honom. Men nu har han ju sagt så att han kommer och vill ses. Det är nog mer det att jag finner det så otroligt viktigt att han gör det. Inte skickar nåt ”du jag har tänkt lite, det är nog inte så bra att vi ses” eller ”vädret gör att jag inte kan komma in föränn du börjar jobba”…

Men som sagt, nog mest mina hjärnspöken
 
Blir faktiskt förvånad över hur oförstående många här inne är, har ju aldrig varit olyckligt kära eller svaga för någon?
Har ni alltid kunnat fattat ”rätt” beslut trots att hjärtat stretat emot?

Jag har nog aldrig grubblat över en man på det här sättet och så pass länge, åtminstone inte sen jag var typ 21? TS ältande och vridande är ju inte sunt och övergår enligt mig till något annat än "olycklig kärlek".
 
Jag har nog aldrig grubblat över en man på det här sättet och så pass länge, åtminstone inte sen jag var typ 21? TS ältande och vridande är ju inte sunt och övergår enligt mig till något annat än "olycklig kärlek".
Alla kanske inte är som du? Varit i samma situation eller varit samma person.

Du har säkerligen grunnat eller gjort saker helt tvärtemot vad jag gjort. Så vad är poängen?
 
Alla kanske inte är som du? Varit i samma situation eller varit samma person.

Du har säkerligen grunnat eller gjort saker helt tvärtemot vad jag gjort. Så vad är poängen?

Jag svarade på @Nota s frågor och inget annat. Jag har aldrig påstått att alla skulle vara som jag. Men ditt ältande och det du visar i tråden är ju ett problem som går djupare än "olycklig kärlek".
 
Jag har nog aldrig grubblat över en man på det här sättet och så pass länge, åtminstone inte sen jag var typ 21? TS ältande och vridande är ju inte sunt och övergår enligt mig till något annat än "olycklig kärlek".
Fast jag kan hålla med. Problemet ligger ju såklart någon annanstans, men nog förstår jag ts. Själv hade jag inte satt ord på det såhär, men jag kan mycket väl känna igen mig. Jag tycker oxå ts resonerar klokt kring att hon(?) själv upplever sina känslor och tankar som problematiska och att en strategi för att komma vidare är att prata om det, vilket i det här fallet sker här. Det tycker jag är modigt och bra. Har ingen aning om hur du ts har det runt dig, men att ventilera tankar här istället för att det ska tex pysa ut på de barn du enligt tråden har är väl superbra. Hoppas du får det avslut du vill på den här historien.
 
Blir faktiskt förvånad över hur oförstående många här inne är, har ju aldrig varit olyckligt kära eller svaga för någon?
Har ni alltid kunnat fattat ”rätt” beslut trots att hjärtat stretat emot?
Det har nog "alla". Men detta handlar inte om någon olycklig kärlek, detta handlar om besatthet och något behov av att avhumanisera en person som varit tydlig från början. Istället för att respektera personen (och sig själv) har det analyserats i sjuklig grad (enligt mig), skrivits om psykisk ohälsa och allt möjligt. Tänk om han hade skrivit denna tråd istället? När jag dumpades (han slutade höra av sig för alltid bara pang bom) var jag först orolig att något hänt, fick tag på hans kompis som sa att inget har hänt men han vill inte träffas mer troligen för han var rädd för att binda sig, så blev jag ledsen. Men jag skulle ALDRIG kasta på honom psykisk ohälsa-märket eller analysera varje stavelse. Vill han inte så vill han inte. Tråkigt. Ledsamt. Men vad ska jag göra åt det? Försöka få honom att ändra sig? Vem är jag att tro att jag ska ändra honom? Nej, det är respektlöst.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Trigger varning om psykisk ohälsa. Kort fattat historia, så har jag sen redan som barn mått dåligt till och från. Problem med skolgång...
Svar
18
· Visningar
1 014
Senast: Rosett
·
Relationer Jag skulle vilja bolla lite kring det här med initiativförmåga och känslan som jag har av att alltid vara den som tar initiativ och "tar...
2 3 4
Svar
76
· Visningar
6 753
Kropp & Själ Alltså nu har jobbiga saker hopat sig för att jag skjutit på dem. T.ex. har jag en konflikt med en nära vän. Istället för att ringa och...
2
Svar
21
· Visningar
1 160
Senast: Cattis_E
·
Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 062
Senast: monster1
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp