Behöver lite stöd

Status
Stängd för vidare inlägg.
Grejen är att vi hade en plan som BÅDA ville. Sen gör han ändå såhär…han har vart tydlig hela tiden med att han velat ses.

Det har inte varit mer än så. Alltså inga desperata sms eller så. Bara trevliga som till en kompis. Och den nivån
Är det det enda som ni varit överens om och har en plan om? Att ses? Inget mer? Isåfall så förstår jag honom att han inte lägger lika mycket energi som du gör på det hela.

Han förstår väl inte att du vill mer än att vara vän helt enkelt.
 
Är det det enda som ni varit överens om och har en plan om? Att ses? Inget mer? Isåfall så förstår jag honom att han inte lägger lika mycket energi som du gör på det hela.

Han förstår väl inte att du vill mer än att vara vän helt enkelt.
Ses när han kommer, försöka ses efter sommaren 1 gång i månaden.

Mycket möjligt att det är som du säger. Men 10 dagars tystnad/inte öppna meddelanden. Det tycker jag talar sitt tydliga språk. Sen har det väl sagts att ”jag orkar inte ha ständig kontakt med någon” och sen massa gulliga saker. Men skillnad på flera gånger om dagen till 10 dagars tystnad. Det känns ju mer som ”nu har jag bestämt mig för att skita i henne, men orkar inte säga det”.

Men vad vet jag…det är svårt att tolka. Jag kämpar för att ställa in mig på att han tänker så iaf. Dyker han upp får jag ta det då helt enkelt. Men för mig som inte är som han vore det helt galet att inte öppna meddelanden på 10 dagar från nån man tycker om och som försökt nå en.

För mig som lagt enorm tid på att fundera ut hur han tycker/tänker känns det skönt att försöka att släppa de tankarna… det som sker det sker och är inget jag egentligen bör lägga fokus på utan på mig själv. Det är det jag försöker intala mig och jobba efter.
 
Det var 10 dagar sedan han hörde av sig alltså?
Det är lång tid. Hade det varit en vän hade jag också börjat undra. En kärleksrelation ännu mer. Känns ju helt dött milt sagt.
Ja, jag försöker ställa in mig på det.
Förvisso är han mycket ”man hörs när man hörs, ställ inga krav”, eller kunde tänkt ”har massor nu, hör av mig när jag är påväg”.

Samtidigt, han vet hur jag är. Att jag blir orolig/mår dåligt osv.

Är det då en sån framtida relation jag vill ha, höras i perioder och när han har en annan hobby så höras sporadiskt. Jag vill inte det.
 
Är det då en sån framtida relation jag vill ha, höras i perioder och när han har en annan hobby så höras sporadiskt. Jag vill inte det.

Precis, det är egentligen två helt olika saker som är ditt problem. En sak är huruvida han kommer att komma denna gång, som han sagt. Och det är en annan sak om du vill fortsätta ha en sådan typ av relation att du hela tiden ska undra när ni kommer att ses igen eller höras av via telefonen. Han har varit tydlig med sitt bud, så bollen ligger hos dig om du också vill ha en sådan relation eller om det då är bättre att söka något annat någon annanstans.

Jag skulle skriva till honom "Jag har tänkt sedan vi hördes senast och kommit fram till att jag söker en annan typ av relation än du, och att jag har mer känslor i detta än du. Jag tycker därför att det är bäst att vi inte ses mer. Önskar dig en fin segeltur och allt gott i livet."
 
Detta är så mycket svar du behöver, det finns ingenting i din relation till honom som kommer bli bättre om han dyker upp.
Jag vet ju detta, och jag ställer in mig på att han inte hör av sig mer. Och tar hand om mig själv.
Även fast det gör så ont, så fruktansvärt ont att han väljer att göra såhär efter allt vi hade 💔💔💔
 
Precis, det är egentligen två helt olika saker som är ditt problem. En sak är huruvida han kommer att komma denna gång, som han sagt. Och det är en annan sak om du vill fortsätta ha en sådan typ av relation att du hela tiden ska undra när ni kommer att ses igen eller höras av via telefonen. Han har varit tydlig med sitt bud, så bollen ligger hos dig om du också vill ha en sådan relation eller om det då är bättre att söka något annat någon annanstans.

Jag skulle skriva till honom "Jag har tänkt sedan vi hördes senast och kommit fram till att jag söker en annan typ av relation än du, och att jag har mer känslor i detta än du. Jag tycker därför att det är bäst att vi inte ses mer. Önskar dig en fin segeltur och allt gott i livet."
Ja, klart jag undrar hur/vad han tänkt liksom. Och varför han gör såhär. Antingen har han tänkt som nån ovanstående ”hör av mig när jag kommer” eller så tänker han inte höra av sig. Jag kommer att försöka leva mitt liv som att han inte gör det. Även om tankarna ibland uppkommer ”varför gjorde han såhär”… det gör förbannat ont. Samtidigt mer sorg och tårar idag. Jag tror det är bra. För det är en sorg att någon som betydde så mycket bara gör såhär. Nån som sagt att såhär skulle han aldrig göra.

Jag vill inte ha en sån relation alls. Jag tror jag stressat sönder. Och han hade väl känt sig pressad/stressad att behöva höra av sig när han inte vill pga hans enorma frihetsbehov. Det kan inte bli bra för någon.

Jag önskar kunna skriva precis så som du skrev. Någon gång, den dagen är inte idag tyvärr.
 
Det var 10 dagar sedan han hörde av sig alltså?
Det är lång tid. Hade det varit en vän hade jag också börjat undra. En kärleksrelation ännu mer. Känns ju helt dött milt sagt.
Jag vet inte, det kan ta allt från ett par timmar till två tre veckor i mina kommunikationer ibland utan att det är något märkvärdigt. En del personer är helt enkelt sådana. Att arbeta och behöva träffa folk IRL suger helt enkelt så mycket must ur mig att privata meddelanden är rena döden.
De som vet att jag är sådan och pallar det finns kvar som vänner, med andra har det väl blivit en brytning... men de flesta har fullt upp med sina egna liv och bekymmer så det gör egentligen ingenting.

Det TS har verkar ju inte vara en kärleksrelation alls från mannens sida, så det känns lite moot.

@Unhappy Jag säger som de andra, släpp den här relationen helt och hållet, vad den nu är. Ni är inte kompatibla alls. Sätt dig själv i första rummet och skit i honom.
 
Senast ändrad:
Ja, klart jag undrar hur/vad han tänkt liksom. Och varför han gör såhär. Antingen har han tänkt som nån ovanstående ”hör av mig när jag kommer” eller så tänker han inte höra av sig. Jag kommer att försöka leva mitt liv som att han inte gör det. Även om tankarna ibland uppkommer ”varför gjorde han såhär”… det gör förbannat ont. Samtidigt mer sorg och tårar idag. Jag tror det är bra. För det är en sorg att någon som betydde så mycket bara gör såhär. Nån som sagt att såhär skulle han aldrig göra.

Jag vill inte ha en sån relation alls. Jag tror jag stressat sönder. Och han hade väl känt sig pressad/stressad att behöva höra av sig när han inte vill pga hans enorma frihetsbehov. Det kan inte bli bra för någon.

Jag önskar kunna skriva precis så som du skrev. Någon gång, den dagen är inte idag tyvärr.

Fast jag tycker du ska försöka göra det ändå, det är helt ok om du misslyckas men du måste ta tag i dom här spärrarna som du själv sätter upp att du inte klarar det för det är liksom en del av hur du låter honom ta alla beslut. Börja skriva ett sådant meddelande på papper, eller skriv det i messenger utan att skicka, eller gör vad som helst som utmanar den här muren som du byggt upp. Du har liksom redan bestämt att du inte är kapabel, det är en helt livsfarlig inställning
 
Jag vet inte, det kan ta allt från ett par timmar till två tre veckor i mina kommunikationer ibland utan att det r något märkvärdigt. En del personer är helt enkelt sådana. Att arbeta och behöva träffa folk IRL suger helt enkelt så mycket must ur mig att privata meddelanden är rena döden.
De som vet att jag är sådan och pallar det finns kvar som vänner, med andra har det väl blivit en brytning... men de flesta har fullt upp med sina egna liv och bekymmer så det gör egentligen ingenting.

Det TS har verkar ju inte vara en kärleksrelation alls från mannens sida, så det känns lite moot.

@Unhappy Jag säger som de andra, släpp den här relationen helt och hållet, vad den nu är. Ni är inte kompatibla alls. Sätt dig själv i första rummet och skit i honom.
Tack
Jag vet ju att jag skall, förväntar mig inte att han hör av sig mer. Just nu jobbar jag ensam och det är supertungt verkligen. Men kanske bra att sorgen får komma
 
Fast jag tycker du ska försöka göra det ändå, det är helt ok om du misslyckas men du måste ta tag i dom här spärrarna som du själv sätter upp att du inte klarar det för det är liksom en del av hur du låter honom ta alla beslut. Börja skriva ett sådant meddelande på papper, eller skriv det i messenger utan att skicka, eller gör vad som helst som utmanar den här muren som du byggt upp. Du har liksom redan bestämt att du inte är kapabel, det är en helt livsfarlig inställning
Skrivit på ett papper nu, det var svårt.

Just nu är jag inte kapabel, även om det är myrsteg så är jag inte framme ännu. På något vis är det väl en krisreaktion. Men idag har jag iaf varit lite produktiv. Men det gör förbannat ont, på ett annat sätt. Hoppet är borta… det kanske är bra… men ont gör det.
 
Skrivit på ett papper nu, det var svårt.

Just nu är jag inte kapabel, även om det är myrsteg så är jag inte framme ännu. På något vis är det väl en krisreaktion. Men idag har jag iaf varit lite produktiv. Men det gör förbannat ont, på ett annat sätt. Hoppet är borta… det kanske är bra… men ont gör det.

BRA! prova skriva det igen på papper, känns det lika jobbigt tredje gången?
 
BRA! prova skriva det igen på papper, känns det lika jobbigt tredje gången?
Gjort, kändes väl inget speciellt nu. Men skillnaden att skriva på ett papper och faktiskt skicka ett mess med det… det hade jag inte fixat nu. Dessutom vet jag ju att han ändå inte kommer att öppna och se det
 
Ja, klart jag undrar hur/vad han tänkt liksom. Och varför han gör såhär. Antingen har han tänkt som nån ovanstående ”hör av mig när jag kommer” eller så tänker han inte höra av sig. Jag kommer att försöka leva mitt liv som att han inte gör det. Även om tankarna ibland uppkommer ”varför gjorde han såhär”… det gör förbannat ont. Samtidigt mer sorg och tårar idag. Jag tror det är bra. För det är en sorg att någon som betydde så mycket bara gör såhär. Nån som sagt att såhär skulle han aldrig göra.

Jag vill inte ha en sån relation alls. Jag tror jag stressat sönder. Och han hade väl känt sig pressad/stressad att behöva höra av sig när han inte vill pga hans enorma frihetsbehov. Det kan inte bli bra för någon.

Jag önskar kunna skriva precis så som du skrev. Någon gång, den dagen är inte idag tyvärr.

Ja, jag tror det är bra att sorgen kommit. Även om det är jobbigt så är det nästa steg. Det finns en risk att du kastas tillbaka om han hör av sig och faktiskt kommer, men påminn dig då om att det inte spelar någon roll. Det är ju i vilket fall inte en sån relation du vill ha.

Jag tycker @Hazels idé var bra, fortsätt försöka skriva ner det utan att skicka. Det är jobbigt, men det blir lättare när du gjort det några gånger och det hjälper hjärnan att ställa in sig på det som komma skall och smälta det. Du klarar det, låt inte dig själv bygga hinder som står i vägen för att du ska må bra igen och ha kul och känna glädje.
 
Gjort, kändes väl inget speciellt nu. Men skillnaden att skriva på ett papper och faktiskt skicka ett mess med det… det hade jag inte fixat nu. Dessutom vet jag ju att han ändå inte kommer att öppna och se det
Han ser ju inledningen till messet, det kan hända att just det ämnet vore tillräckligt intressant för att öppna det. Gör själv så - ser jag att det är något superviktigt öppnar jag och läser, annars får det vänta till det finns ork.
 
Gjort, kändes väl inget speciellt nu. Men skillnaden att skriva på ett papper och faktiskt skicka ett mess med det… det hade jag inte fixat nu. Dessutom vet jag ju att han ändå inte kommer att öppna och se det

Fast det kvittar helt vad han hade gjort, DU skrev ner det, det är allt som har nån betydelse, du gjorde det för att hjälpa dig själv inte för att hjälpa honom.

Nu tycker jag du ska prova att igen skriva ner på papper, men denna gången lägg till hur du känner, skriv att du är arg eller att du är besviken men skriv inget förlåtande. Hur känns det om du inte tar hans känslor i beaktande i ditt meddelande?
 
Ja, jag tror det är bra att sorgen kommit. Även om det är jobbigt så är det nästa steg. Det finns en risk att du kastas tillbaka om han hör av sig och faktiskt kommer, men påminn dig då om att det inte spelar någon roll. Det är ju i vilket fall inte en sån relation du vill ha.

Jag tycker @Hazels idé var bra, fortsätt försöka skriva ner det utan att skicka. Det är jobbigt, men det blir lättare när du gjort det några gånger och det hjälper hjärnan att ställa in sig på det som komma skall och smälta det. Du klarar det, låt inte dig själv bygga hinder som står i vägen för att du ska må bra igen och ha kul och känna glädje.
Tror också det är bra. Och jag fortsätter skriva det. Men han lär ALDRIG öppna och se det ändå så det är mer för min skull.

Nu kastas jag mellan att vara arg till ledsen, han sätt att behandla mig oavsett är SKIT. Nu är det sagt, sen finns det säkert en förklaring hit och dit. Men man beter sig liksom inte så
 
Fast det kvittar helt vad han hade gjort, DU skrev ner det, det är allt som har nån betydelse, du gjorde det för att hjälpa dig själv inte för att hjälpa honom.

Nu tycker jag du ska prova att igen skriva ner på papper, men denna gången lägg till hur du känner, skriv att du är arg eller att du är besviken men skriv inget förlåtande. Hur känns det om du inte tar hans känslor i beaktande i ditt meddelande?
Det känns okej. Just nu är jag så ambivalent. Ena stunden gråter, nästa arg, tredje så kommer det ”tröstetankar” att ”han hör nog av sig” medan en sida tänker att ”det är skit samma, finns inget att säga”
 
Det känns okej. Just nu är jag så ambivalent. Ena stunden gråter, nästa arg, tredje så kommer det ”tröstetankar” att ”han hör nog av sig” medan en sida tänker att ”det är skit samma, finns inget att säga”

Det är ju en process, men jag tycker du ska försöka tänka att du tog faktiskt första steget när du skrev ner det fast det va jobbigt. Det kanske inte känns som första steget men det är det, försök klappa dig själv på axeln lite.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Trigger varning om psykisk ohälsa. Kort fattat historia, så har jag sen redan som barn mått dåligt till och från. Problem med skolgång...
Svar
18
· Visningar
1 027
Senast: Rosett
·
Relationer Jag skulle vilja bolla lite kring det här med initiativförmåga och känslan som jag har av att alltid vara den som tar initiativ och "tar...
2 3 4
Svar
76
· Visningar
6 767
Kropp & Själ Alltså nu har jobbiga saker hopat sig för att jag skjutit på dem. T.ex. har jag en konflikt med en nära vän. Istället för att ringa och...
2
Svar
21
· Visningar
1 162
Senast: Cattis_E
·
Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 144
Senast: monster1
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Klara sig utan bil
  • Nyårstråden
  • Vad gör vi? Del CCVII

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp