Klart det finns, ett svar är alltid ett svar oavsett. Och det är väl det som varit problemet hela tråden att jag inget får. Och något jag ältat tråden igenom att ”behöva få ett avslut/svar”. Så varför skulle det inte vara okej helt plötsligt.Finns det ett svar som du hade varit okej med? På riktigt? Hur stor tror du chansen är att han säger exakt det?
DU och enbart du har makten att förändra den här situationen. Men istället för att vara vuxen och se sanningen i vitögat/ta dig i kragen/ta beslutet NU så glider du undan som en hal ål och kommer med den ena undanflykten efter den andra. Är det bara som du skriver eller tänker du så också? Det är detta jag menar har passerat gränsen till osunt. Som en missbrukare som ska sluta i morgon för då kommer det gå lättare. Eller som den deprimerade som faktiskt inte har förmågan att tänka klart eller uppbåda tillräckligt med energi.
Är du fast besluten att vänta i två veckor så tycker jag att du ska hitta en vän du litar på som kan påminna dig så du inte smiter undan igen.
(Sen, fungerar du på arbetsplatsen, med dina vänner och dina barn eller går det ut över dem? På inläggen här låter det som att ALLT blir lidande, men det är kanske bara som det låter?)
Nu hittar du på, i en tråd skriven om mig/honom är det väl just klart att allt handlar just om situationen/problemet där. Inte allt annat i mitt liv. Resterande är ganska irrelevant. Herregud, det HAR gått 10 dagar utan kontakt, inte ens en månad sen jag blev såhär orolig. Skitbra att du släpper och glömmer fortare. Men jag gör inte det.
Om du läst tråden så hittar du svar gällande jobb/barn också. Jag fixar det, men all glädje är borta vad jag än gör.