Sv: Behöver jag vara clown..?
Hon har blivit bättre, igår så snurrade hon ett varv i boxen och sedan kom hon fram till mig och fick på sig grimman utan problem... hon försökte dock nafsa som vanligt. Bettet tar hon lättare nu också, ibland hjälper hon rent av till och gapar.
Hennes matte har inte haft tid med henne (hon har en ny häst som står i samma stall) och hon känner nog sig åsidosatt.. hon gillar inte när jag eller ngn annan pratar med andra hästar. Jag pysslar med henne en del nu.. masserar och mys-pysar lite som jag tror var länge sedan ngn gjorde i ngn längre utsträckning. Hon är också van att få godis som muta när hon inte vill.. (vilket hon dock aldrig kommer att få av mig)
Låter som att du är inne på helt rätt spår.
Att hon blivit bättre betyder antagligen att det du gör med henne ger resultat. Att få tillbaka motivation eller ändra inställning hos en häst går inte på en dag. Det är små steg i taget som gäller. Och det verkar ju som att ni gör sånna.
En sak som gjorde mig väldigt glad var att du masserar henne. Det gör så mycket. För det första åtgärdar du spänningar som i framtiden kommer innebära att smärta eller obehag hon känt tidigare kommer att försvinna - alltså blir hennes inställning till det mesta mer positiv. För det andra stärker du er relation. Ni får chans att prata och bara umgås och förhoppningsvs under(för henne) njutnig. Sen gör det också att hon börjar förknippa hantering och dig, med något som får henne att må bra, både fysiskt med framförallt psykiskt. Kan tillägga att även jag masserade min häst, och gör det fortfarande.
Det jag gjorde var ganska enkelt. Min häst hade ont i kroppen, hade olika långa bakben(snett kors), kunde ingenting, var så spänd att han inte nådde förbi bogen sin med mulen. Han var rädd, hade hamnat på nyttt ställe och plötsligt började han ridas istället för att dra sulky.
Det var inte så svårt att förstå vad han behövde.
När jag umgås med hästar så gör jag det för att jag vill vara nära dem och ge dem något. Njutning/underhållning/upplevelser/självförtroende. Jag vill göra dem lyckliga. Det är anledningen till att jag pysslar med hästar.
Jag satt upp på min häst varje dag med inställningen att nu ska vi njuta. Efter som att det var något han antagligen inte kunnat göra så mycket med alla smärta. Jag hade inga krav - allt var upp till honom. Samtidigt som jag kom med entusiastiska förslag. Red endast ut under en lång tid. Det var sommar så vi hade tillgång till fina turer i underbart väder, utan stres eller förväntningar.
All ridning skedde på lång tygel, och hela tiden lät jag honom lyckas. På så sätt blev allt plötsligt positivt. Han gjorde aldrig fel, och efter som att han lyckades med allt jag bad honom växte hans förtroende för mig, men även hans förtroende för honom själv. Samtidigt som han lärde sig slappna av och låta mig ta allt ansvar så försvann smärtan(+även pga. massage och liknande).
Men min tanke var ju inte att ha en häst som bara ville gå i skogen. Han hatade banan och inte ens med spö gick det att få honom att trava där. Han gick inte på spåret och ville ingenting.
Jag gjorde så att under uteritterna lockade jag honom mer och mer att gå med huvudet lågt. Han älskade det för det första för att det var skönt och för det andra för att han fick så mycket beröm och lyckades hela tiden. Då började jag med att efter varje ritt gick vi förbi stallet och in på ridbanan. Gjorde en volt - på lång tygel -, fick beröm och sen gick vi in. Till slut började han uppfatta ridningen på ridbanan som ett beröm, och han fick samtidigt böja kroppen lite men det tänkte ju inte han på.
Till slut sprang han nästan in på banan. Då ökade jag lite på kraven och bad honom att istället gå en åtta över ridbanan innan vi gck in. Han gick gärna åttor om jag ville det.
Med tiden kom halsen och nu fick han gå i en åtta i låg form. Detta utvecklade vi till en mer riktig form och vi var dr under lite längre tid ibland.
Han älskar volten - ibland väljer han att gå in där istället för att gå ut i skogen. Han går i form utan att jag ber honom, för att han vet att på banan går man i form. Det är helt naturligt för honom. Och iom. att jag alltid bara bett honom göra saker som jag vet att han klarar så är hans förtroende så starkt att jag kunnat lura honom till riktigt svra övningar, som han framfört med all enkelhet bara för att han vet att ber jag honom så kan han.
Sen genom att be honom göra saker som för honom verkat komplicerade, men som han ändå klarat sig igenom hur lätt som helst, får jag honom ibland att tro att han är superman.
Ex. en gång när han löshoppade och vi lagt ut galoppbommar mellan hindrerna. Det var aldeles för mycket för honom att tänka på men efter som att avstånden var rätt, så kom han igenom perfekt även fast han bara galopperade på utan att tänka. Det var enkelt men samtdigt kändes det för honom som att han tog sig igenom någonting komplicerat. Lura hästen!
Man måste vara lite psykolog. Det första målet ska alltid vara att hästen är avslappnad så att den kan njuta. Sen kan man fråga om den vill springa lite, hoppa lite, göra en bakdelsvändning eller vad det nu är man vill göra. Genom att inte se på rörelserna som en regel - som något som måste göras korrekt - kan man göra de roliga, utveckla dem till mer extrema rörelser endast genom att leka fram dem med hästen.
Ridning är en lek; Där finns inga regler, där finns inga fel, där samarbetar man och har så roligt man bara kan.
