Hoppas jag har lagt tråden i rätt forum.
(Videon vänds rätt efter några sekunder)
Jag behöver hjälp med att förbättra min sits och hantera tyglarna bättre... De glappar alltid! Har så länge jag kan minnas haft problem med att tyglarna blir för långa och att jag inte får någon mjuk och följsam kontakt med hästens mun. Jag får liksom ingen känsla i händerna och armarna, de känns som två döda pinnar som sticker ut från kroppen utan att vara en del av den. När det gäller bålen och sätet kan jag i alla fall föreställa mig hur det ska kännas när det är "igång", spänstigt men inte spänt, mjukt men inte slappt, osv. Men när det kommer till armarna och händerna har jag aldrig fått någon aha-känsla – jag vet inte riktigt vad det är jag ska leta efter.
Trots att armarna och händerna känns som döda pinnar är de förstås kroppsdelar som sitter väldigt mycket ihop med resten av kroppen = gissningsvis går det inte att lösa problemet genom att endast ändra på dem, utan det hänger väl ihop med resten av sitsen. På en privatlektion uppmärksammades jag på att jag ofta fäller vänsterhanden så att tummen hamnar inåt. Jag tror att jag också har en tendens att vika mig i vänstersidan – kan den omkullfällda handen hänga ihop med att också sidan viker sig? Jag tror också att jag brukar sitta och spänna mig bak i axlarna/högt uppe i ryggen.
Nu hoppas jag på att någon klok person kan komma med tips på hur jag ska göra! Rider en gång i veckan på ridskola och har i nuläget inte några möjligheter att rida mer, annat än någon enstaka privatlektion ett par gånger per termin. Så jag behöver liksom något mantra att tänka på för mig själv under ridlektionerna (eftersom instruktören inte kan ha ögonen på mig hela tiden). Är bekant med diverse bilder om "fågelunge i handen", "ha ett glas i handen som inte ska skvimpa ut" och liknande. Känner också till att man kan rida med spö mellan tummarna/med tyglarna i brygga för att få stadigare hand, men har inte kommit mig för att göra det under ridlektionerna (än). Men det borde jag kanske prova. Dock tänker jag att det väl inte löser a) att arm/hand-problemet sitter ihop med något annat sitsproblem b) den glappande tygeln?
Vad i sitsen ska jag börja justera? Och vad ska jag ha för "bild" för att få till det?
Skickar med en film från min senaste ridlektion. (Jag med grå jacka och mörkbrun häst) Hästen, som jag rider för tredje gången, är rätt omusklad över rygg och stjärt och känns vinglig att rida. Den fokuserar gärna på allt runtomkring och har fasligt lätt för att bli spänd och spjärna emot med ryggen sänkt och näsan i vädret. Den kräver en väldigt mjuk hand och jag tror mig ha listat ut att man måste vara noga med att vara den som slappnar av först för att hästen ska följa efter. Förutom några gånger i galoppen där jag medvetet lättar överdrivet på innerhanden och någonstans i slutet av traven där jag medvetet längde lite på tygeln är allt ofrivilligt glapp.
På filmen har vi precis kommit in i ridhuset efter en stirrig uteritt, och det var som att både hästen och jag slappnade av när vi kom in igen. Detta var första gången jag i galoppen kände att jag behövde driva ordentligt för att inte trilla ner i trav, tidigare gånger har vi snarare älgat på i framstupa sidoläge... Det verkar som att drivandet gör att jag kniper extra mycket med knäna?
Tack på förHAND!
Och just det, till sist: snälla var konstruktiva med kommentarerna! Är väl medveten om att det är mycket som ser helt kackigt och konstigt ut... :/
Jag behöver hjälp med att förbättra min sits och hantera tyglarna bättre... De glappar alltid! Har så länge jag kan minnas haft problem med att tyglarna blir för långa och att jag inte får någon mjuk och följsam kontakt med hästens mun. Jag får liksom ingen känsla i händerna och armarna, de känns som två döda pinnar som sticker ut från kroppen utan att vara en del av den. När det gäller bålen och sätet kan jag i alla fall föreställa mig hur det ska kännas när det är "igång", spänstigt men inte spänt, mjukt men inte slappt, osv. Men när det kommer till armarna och händerna har jag aldrig fått någon aha-känsla – jag vet inte riktigt vad det är jag ska leta efter.
Trots att armarna och händerna känns som döda pinnar är de förstås kroppsdelar som sitter väldigt mycket ihop med resten av kroppen = gissningsvis går det inte att lösa problemet genom att endast ändra på dem, utan det hänger väl ihop med resten av sitsen. På en privatlektion uppmärksammades jag på att jag ofta fäller vänsterhanden så att tummen hamnar inåt. Jag tror att jag också har en tendens att vika mig i vänstersidan – kan den omkullfällda handen hänga ihop med att också sidan viker sig? Jag tror också att jag brukar sitta och spänna mig bak i axlarna/högt uppe i ryggen.
Nu hoppas jag på att någon klok person kan komma med tips på hur jag ska göra! Rider en gång i veckan på ridskola och har i nuläget inte några möjligheter att rida mer, annat än någon enstaka privatlektion ett par gånger per termin. Så jag behöver liksom något mantra att tänka på för mig själv under ridlektionerna (eftersom instruktören inte kan ha ögonen på mig hela tiden). Är bekant med diverse bilder om "fågelunge i handen", "ha ett glas i handen som inte ska skvimpa ut" och liknande. Känner också till att man kan rida med spö mellan tummarna/med tyglarna i brygga för att få stadigare hand, men har inte kommit mig för att göra det under ridlektionerna (än). Men det borde jag kanske prova. Dock tänker jag att det väl inte löser a) att arm/hand-problemet sitter ihop med något annat sitsproblem b) den glappande tygeln?
Vad i sitsen ska jag börja justera? Och vad ska jag ha för "bild" för att få till det?
Skickar med en film från min senaste ridlektion. (Jag med grå jacka och mörkbrun häst) Hästen, som jag rider för tredje gången, är rätt omusklad över rygg och stjärt och känns vinglig att rida. Den fokuserar gärna på allt runtomkring och har fasligt lätt för att bli spänd och spjärna emot med ryggen sänkt och näsan i vädret. Den kräver en väldigt mjuk hand och jag tror mig ha listat ut att man måste vara noga med att vara den som slappnar av först för att hästen ska följa efter. Förutom några gånger i galoppen där jag medvetet lättar överdrivet på innerhanden och någonstans i slutet av traven där jag medvetet längde lite på tygeln är allt ofrivilligt glapp.
På filmen har vi precis kommit in i ridhuset efter en stirrig uteritt, och det var som att både hästen och jag slappnade av när vi kom in igen. Detta var första gången jag i galoppen kände att jag behövde driva ordentligt för att inte trilla ner i trav, tidigare gånger har vi snarare älgat på i framstupa sidoläge... Det verkar som att drivandet gör att jag kniper extra mycket med knäna?
Tack på förHAND!
Och just det, till sist: snälla var konstruktiva med kommentarerna! Är väl medveten om att det är mycket som ser helt kackigt och konstigt ut... :/
