Begängelse

[iNHALE]

Jag hade uppfattat det som att få tillstånd att sprida på egen mark är enklare?

Har i min närhet några som spridits i sin egen skog. Har inte uppfattat det som speciellt krångligt att få tillstånd?

Det beror mycket på hur den egna marken är belägen. Som sagt så är det extremt svårt, nästan omöjligt, i vissa områden där man inte anser att det är lämpligt (välbesökta naturreservat tex) och på andra platser är det lättare. Jag vet inte alla kriterier som LS går efter men en av dem är att risken att utomstående personer råkar "hitta" askan måste vara väldigt låg och iom den starka allemansrätten kan det ställa till det. Det är tyvärr inte alla som faktiskt sprider askan, eller sprider den på ett bra sätt utan det förekommer att folk bara häller ut den i en hög direkt på marken och då "försvinner" den inte på samma sätt.

 

[Mia_R]

Ser att det är många som vill kremeras och bli spridda i naturen.

Idag är naturspridning en populär gravsättningsform och länsstyrelserna får in tusentals ansökningar varje år. En sak som kan vara bra att känna till är att man måste ha ett tillstånd från länsstyrelsen för att få sprida askan efter en människa. Att få tillstånd att sprida över öppet vatten är sällan en svår process medan tillstånd att sprida över land kan vara i det närmaste omöjligt i vissa områden. Vad jag känner till är den ensliga fjällvärlden den enklaste regionen att få spridningstillstånd över land för.

Idag finns det även många spridningsvänliga urnor som är speciellt designade för att sänkas i vatten och löses upp helt och hållet. De består av sand och ett speciellt bindemedel som reagerar med vatten och löses upp. Sanden återgår till naturen ihop med askan och själva spridningen/sänkningen blir lättare när man inte behöver öppna urnan och hälla ut innehållet.

OM jag skulle spridas så är det Lapplandsfjällen, utanför några skyddsområden.

 

[iNHALE]

OM jag skulle spridas så är det Lapplandsfjällen, utanför några skyddsområden.

Det finns det säkert goda chanser till skulle jag tro.

 

[tanten]

Det beror mycket på hur den egna marken är belägen. Som sagt så är det extremt svårt, nästan omöjligt, i vissa områden där man inte anser att det är lämpligt (välbesökta naturreservat tex) och på andra platser är det lättare. Jag vet inte alla kriterier som LS går efter men en av dem är att risken att utomstående personer råkar "hitta" askan måste vara väldigt låg och iom den starka allemansrätten kan det ställa till det. Det är tyvärr inte alla som faktiskt sprider askan, eller sprider den på ett bra sätt utan det förekommer att folk bara häller ut den i en hög direkt på marken och då "försvinner" den inte på samma sätt.

Oki.
Jag bor i skogsbygder. Det finns gott om skog där inga stigar passerar. Det kanske förklarar de okomplicerade tillstånden.

Att inte de facto sprida askan utan bara hälla ut den föll mig inte ens in.

 

[iNHALE]

Oki.
Jag bor i skogsbygder. Det finns gott om skog där inga stigar passerar. Det kanske förklarar de okomplicerade tillstånden.

Att inte de facto sprida askan utan bara hälla ut den föll mig inte ens in.

Det kan mycket väl vara så.

Tyvärr finns det folk till allt sas vilket givetvis ställer till det för de som är ordentliga.

 

[MJLee]

Ser att det är många som vill kremeras och bli spridda i naturen.

Idag är naturspridning en populär gravsättningsform och länsstyrelserna får in tusentals ansökningar varje år. En sak som kan vara bra att känna till är att man måste ha ett tillstånd från länsstyrelsen för att få sprida askan efter en människa. Att få tillstånd att sprida över öppet vatten är sällan en svår process medan tillstånd att sprida över land kan vara i det närmaste omöjligt i vissa områden. Vad jag känner till är den ensliga fjällvärlden den enklaste regionen att få spridningstillstånd över land för.

Idag finns det även många spridningsvänliga urnor som är speciellt designade för att sänkas i vatten och löses upp helt och hållet. De består av sand och ett speciellt bindemedel som reagerar med vatten och löses upp. Sanden återgår till naturen ihop med askan och själva spridningen/sänkningen blir lättare när man inte behöver öppna urnan och hälla ut innehållet.

När jag kollade upp det, efter att min syster sa att det är svårt/förbjudet, så letade jag fram att man kan spridas över vattnet om man är mer än en kilometer från landet. Så det ska skrivas in. Först ska min kropp komma till användning och när den inte är det längre så aska blandat med Nikita (och Megara om hon hinner dö innan mig).

 

[iNHALE]

När jag kollade upp det, efter att min syster sa att det är svårt/förbjudet, så letade jag fram att man kan spridas över vattnet om man är mer än en kilometer från landet. Så det ska skrivas in. Först ska min kropp komma till användning och när den inte är det längre så aska blandat med Nikita (och Megara om hon hinner dö innan mig).

Ja, ett kriterium brukar ofta vara att det ska vara så pass mycket öppet vatten att man kan komma långt ut. Här nere i Skåne står det oftast angivet 300 meter från land på tillstånden men det kan nog variera beroende på var i landet man befinner sig.

 

[Snurrfian]

När mina far- och morföräldrar begravdes var det ungefär hälften som hade jordbegravning och hälften kremerades och jag var inte med på urnsättning dvs begravningen var slutpunkten. När mina föräldrars generation skulle begravas så kremeras ”alla” och begravningen är inte längre slutpunkten utan det tillkommer en till ceremoni, urnsättningen som inte har gett mig något utan känts onödig.

Men mina släktingar får göra som de vill när jag är död. Jag hoppas de gör det som är mest praktiskt med avseende på tillgängliga gravplatser och om de har lust att ha två ceremonier. Men jjag hoppas jag får en gravsten/plakett i en minneslund för det har varit värdefullt för mig att ha för mina döda släktingar.

Det är lite tudelat för mig, när pappa dog var begravning så stor och intensivt att det var väldigt skönt med urn nersättningen där vi kunde ta farväl i lugn och ro, bara jag, syrran och mamma.
Samtidigt kan jag hålla med om att det blir knepigt med två avslut.

 

[Santoxen]

Hur har du skrivit in det? Jag hade uppfattningen att det var ett mer komplext avtal men jag såg nyss när jag kollade upp att de infört att man kan göra det med bank-ID på Karolinska.

https://ki.se/neuro/helkroppsdonation

Jag har gjort det via det pdf-avtal som finns på hemsidan, sen är det inskrivet i vita arkivet så ev. efterlevande får reda på det.

 

[iNHALE]

För alla som tycker det känns jobbigt eller onödigt med två avslut om man vill ha ceremoni med kista och kremering efter så kan jag påminna om att det inte finns några tvång kring att familjen måste närvara vid urnsättningen. Det går utmärkt att be den aktuella kyrkogården att gravsätta urnan själva.

Ett annat fenomen som ökade i popularitet i samband med pandemin är kremation och därefter ceremoni med urnan och gravsättning direkt efter. Då får man både ceremonin och gravsättningen i en följd och det blir ett naturligt avsked ute vid gravplatsen precis som vid en kistbegravning.

 

[Acer]

Ett annat fenomen som ökade i popularitet i samband med pandemin är kremation och därefter ceremoni med urnan och gravsättning direkt efter. Då får man både ceremonin och gravsättningen i en följd och det blir ett naturligt avsked ute vid gravplatsen precis som vid en kistbegravning.

Så trodde jag det alltid var (eller vi hade det så så jag har ju inget att jämföra med)
Känns ju jättekonstigt att det skulle vara vid två olika tillfällen?

 

[iNHALE]

Så trodde jag det alltid var (eller vi hade det så så jag har ju inget att jämföra med)
Känns ju jättekonstigt att det skulle vara vid två olika tillfällen?

Det är faktiskt förvånansvärt vanligt att man först har ceremoni med urnan och sen ytterligare en sammankomst för själva gravsättningen senare. Jag tycker också att det faller sig naturligt att ta allt i ett svep.