M
Mitzi
Min son är 6 månader. Han har aldrig varit stor i maten men nu är det värre än värst. Tillväxtkurvan har planat under mer än en månads tid.
Han får i sig ungefär en tredjedel av sitt dagsbehov, ibland mindre.
Vi har varit på utredningar och inte kommit fram till annat än att han är mjölkallergisk. Han får mat som är hypoallergen (Neocate) så orsaken nu kan troligtvis inte vara allergi.
Han åt Neocaten bra och allt flöt på, men så ganska plötsligt en dag ville han inte längre. Får kväljningar och bara gråter. Detta har gått i perioder men har på senaste tiden kommit allt oftare.
Ska tillägga att han är väldigt psykisk känslig. Han äter tex aldrig någon annanstans än hemma (lite hos mamma) som när jag varit på föräldraträffar med honom eller bara åkt hem till kompisar.
Senaste tiden har han dessutom varit hos läkaren flera ggr för utredningar. Det har varit ganska negativa upplevelser för honom (blodprov, uppklippt tungband mm) så det kan tänkas att detta påverkar. Men å andra sidan är han lugn och trygg, inte grinig eller överdrivet mammig.
Maten kommer oftast ur flaska i vällingform, det går mycket sämre med sked. Vi har provat en massa olika maträtter men inget funkar. Han började som sagt att vägra att sådant han förut gillat.
För övrigt är han glad och pigg men blir såklart grinig när blodsockret börjar sjunka. Och han växer inte.
Vad kan detta bero på?
Hur ska vi komma ur det?
Alla tips och infallsvinklar är välkommna!
Han får i sig ungefär en tredjedel av sitt dagsbehov, ibland mindre.
Vi har varit på utredningar och inte kommit fram till annat än att han är mjölkallergisk. Han får mat som är hypoallergen (Neocate) så orsaken nu kan troligtvis inte vara allergi.
Han åt Neocaten bra och allt flöt på, men så ganska plötsligt en dag ville han inte längre. Får kväljningar och bara gråter. Detta har gått i perioder men har på senaste tiden kommit allt oftare.
Ska tillägga att han är väldigt psykisk känslig. Han äter tex aldrig någon annanstans än hemma (lite hos mamma) som när jag varit på föräldraträffar med honom eller bara åkt hem till kompisar.
Senaste tiden har han dessutom varit hos läkaren flera ggr för utredningar. Det har varit ganska negativa upplevelser för honom (blodprov, uppklippt tungband mm) så det kan tänkas att detta påverkar. Men å andra sidan är han lugn och trygg, inte grinig eller överdrivet mammig.
Maten kommer oftast ur flaska i vällingform, det går mycket sämre med sked. Vi har provat en massa olika maträtter men inget funkar. Han började som sagt att vägra att sådant han förut gillat.
För övrigt är han glad och pigg men blir såklart grinig när blodsockret börjar sjunka. Och han växer inte.
Vad kan detta bero på?
Hur ska vi komma ur det?
Alla tips och infallsvinklar är välkommna!