Idag tog jag tjuren vid hornen och vägde mig, ska ju hålla koll på vikten en gång i veckan ungefär är det bestämt men har inte vågat efter att kroppen samlade på sig så mycket vätska sist. Men idag hade all vätska försvunnit och mer därtill. Jag har gått ner 1,3 kg sen förra veckan och jag vet att det är mer än bara vätska som försvunnit och att det är en verklig viktnedgång eftersom jag inte har vägt så här lite på jätte länge och folk säger att jag börjar bli benig och blek. Och det dumma är att jag bara kan känna glädje och lättnad, det är det som anorexin säger. Jag försöker tänka logiskt och tänka att det inte är bra men jag kan liksom inte. När jag ställde mig på vågen i morse fylldes jag bara av positiva känslor. Kanske kan ni känna igen er i det? Glädjen av att se lägre siffror?
Jag känner mig frisk, pappa kommenterade att jag blivit svagare för att jag inte orkade bära upp matkassen uppför alla 4 våningar upp till mig och att jag kunde det förr men jag orkar ju allt annat i livet. Jag tänker att det inte är dags för oro än,det är väl om jag skulle tappa massor i vikt. Som det är nu är det ju mest behövligt för att jag är så pass tjock. Och jag äter så pass mycket så det är konstigt att jag inte går upp i vikt, varje dag är jag övertygad om att jag ätit så mycket att jag gått upp massor i vikt.
Jag känner mig frisk, pappa kommenterade att jag blivit svagare för att jag inte orkade bära upp matkassen uppför alla 4 våningar upp till mig och att jag kunde det förr men jag orkar ju allt annat i livet. Jag tänker att det inte är dags för oro än,det är väl om jag skulle tappa massor i vikt. Som det är nu är det ju mest behövligt för att jag är så pass tjock. Och jag äter så pass mycket så det är konstigt att jag inte går upp i vikt, varje dag är jag övertygad om att jag ätit så mycket att jag gått upp massor i vikt.
